Tack & lov

Nu har det äntligen börjat att lugna ner sig! De här senaste 10 dagarna har varit mycket påfrestande!
Den jobbigaste dagen var naturligtvis i Onsdags då vår vän Marcus kremerades.
Solen sken den dagen, som den har gjort den senaste veckan, och det var varmt i luften. Träden hade börjat att knoppas på Père Lachaise och det var så många vänner som hade slutit upp.

Christine, Marcus fru är en av de mest fantastiska kvinnor som jag någonsin haft förmånen att möta!
Hon läste en fantastiskt rörande och vacker vers under ceremonin. Hon läste med stark röst och såg in i ögonen på sin son.
Dikten talade om hur man kan leva i situationer som denna. Vi kan välja att sörja och blunda och sluta att se, vi kan stänga våra hjärtan och sluta att känna, eller så kan vi göra som Marcus skulle ha velat: öppna våra ögon och se, öppna våra hjärtan och känna och vara tacksamma för gårdagen och låta Marcus leva vidare i våra hjärtan och minnen.
Jag grät och min beundran och kärlek till den här fantastiska människan bara växte.

Vi såg också vilket fantastiskt stöd som vår vän fick genom den andra mammorna i sonens skolklass.
De ställer upp helhjärtat och tar hand om sonen när Christine går på kemoterapi var 3:e vecka eller behöver göra saker på egen hand.

Runt om i världen tändes ett hundratal ljus samma tid som kremeringen ägde rum. Det var Christines och Marcus alla vänner från internationella skolan i Manila som deltog på sitt sätt.
Manila gruppen är en av de starkaste och mest generösa "familjer" som jag någonsin upplevt och jag är så lycklig att ha blivit "adopterad" som en honorary alumi eftersom jag inte har gått på skolan.

Efter kremeringen gick vi för att äta lunch och det kändes som om jag hade blivit påkörd av en buss eller möjligtvis hade sprungit en maraton. Jag har varit öm i hela kroppen sedan dess!

Idag blir det yoga för första gången den här veckan och jag har abstinens. Isabelle och jag ska prova Bikram yoga för första gången. Det ska bli mycket spännande.
Isabelle ville att jag skulle hjälpa henne med virkning ikväll men jag är så trött och jag måste försöka få ordning hemma.
Snart tror jag att jag bara tar skiten och slänger ut allt genom fönstret!! Näe, det är ju inte alls sant (men det känns så).
Jag ska sortera böcker att ge bort till föreningen som jobbar med välgörande ändamål på företaget som jag jobbar på.
De är väldigt duktiga och de gör mycket gott och jag vill gärna delta med det lilla jag kan.

Nu blir det till att fixa lita hemma innan yogan. Hoppas att jag inte kommer att må alltför illa av värmen!
Hoppas att solen skiner på er som den gör i Paris idag!