Resultat 6 av 10
Jo, du kan i alla fall passera som svensk i olika sammanhang om det skulle behövas.
Jaha, och vad skall det betyda då?
Jag känner mig svensk, jag ÄR svensk. Jag är svenskare nu än jag var i Sverige, tror jag.
Det är inte för den sakens skull som jag springer ner dörren till Svenska Kyrkan, och Ambassaden går jag bara till när jag måste. Dels för att den är öppen när jag jobbar och dels för att 9 gånger av 10 har jag träffat på stroppiga surkärringar som tror att de är någonting.
Senaste gången träffade jag faktiskt tre kvinnor som var väldigt hjälpsamma och väldigt trevliga. Men det var faktiskt enda gången.
Jag ser inte svensk ut, så i de allra flesta fall tror ingen på mig när jag säger att jag är svensk. Men det gör inget, jag slipper bli sådär uttittad och betraktad som ett exotiskt djur. Jag smälter in i dekoren helt enkelt. Hade varit "värre" om jag hade valt att flytta till ett land i Asien eller Afrika...
Jag kanske inte är så svensk som jag tror... Hmm...
PS: Bilden har jag lånat av svt.se
Jag fick bara 2 och en uppmaning att emigrera till Norge. Fast jag känner mig rysligt svensk!
SvaraRaderaJag ser inte heller ut som svensk eller iallafall inte fördomarna om en svensk. Jag är kort och mörkhårig med gröna ögon inte lång blond och blåögd.
Folk brukar gissa annnat än sverige när dom ska gissa vad jag kommer ifrån.
Inte heller jag firade något igår men på lördag ska jag fira lite om sverige vinner sin första vm match
Tänk då kanske vi är ganska lika...
SvaraRaderaJag är också kort (i svenska mått mätt), har mörkt hår och gröna ögon... :o)
Här brukar man tro att jag är från Polen... *asgarv*
Det är verkligen upp till en själv att veta vad man är.
SvaraRaderaMen det värsta tycker ja är att folk vill att man ska välja. Vaddå välja? Om man tar ort det svenska är jag inte mig själv och detsamma om man tar bort det franska. Man kan vara 100% svensk och 100% något annat om man så känner :-D