Sjukvård – Månadens inlägg Mars

Det sägs att den svenska sjukvården är den bästa i världen. Som vuxen har jag aldrig behövt svensk sjukvård mer än den årliga gynekologundersökningen eller tandläkaren två gånger om året...
Jag har en väldigt possitiv syn på svensk sjukvård trots allt. När jag kom till Frankrike blev det först ett besök hos ”Le médecin du Travail”, ett obligatoriskt läkarbesök som din arbetsgivare står för en gång om året.
De kollar synen, tar urinprov, lyssnar på lungor, tar blodtryck, kollar vikten klämmer på magen och kollar ryggen.
I november 2000 fick jag en riktigt hemsk halsinfektion som jag tog hand om på svenskt sätt.
Två alvedon och i säng, sedan tog jag lite hostmedecin och hej hopp nästan bra. Jag fortsatte att hosta och i december bar det sig så illa att jag fick hemska smärtor i ryggen och hade svårt att andas och kände vänster arm domna bort, jag trodde ju bergsäkert att jag hade få någon slags hjärtinfarkt...
Jag gick faktiskt till läkaren... Många franska läkarmottagningar ligger i vanliga hyreshus i vanliga lägenheter, så var även fallet för denna läkare.

Damen konstaterade en rygginflammation och skickade hem mig med en ask Voltarén. Tack och ajö!
Jag hade inte längre ont så det var väl som hon sa då... En morgon några dagar efteråt, när jag skulle till jobbet och sträckte ut armen för att ta på mig jackan högg det till igen. Det kändes som en kniv i ryggen som tog andan ur mig... Jag kunde knappt gå upprätt. Jag släpade mig ner till läkarmottagningen och ringde på, det var tidigt på morgonen men sjuksköterskan var där.
Jag var i upplösningtillstånd och försökte att förklara att jag inte kunde andas och att jag hade varit hos läkaren bara för några dagar sedan. ”Snälla släpp in mig, kan jag få sätta mig här tills läkaren kommer?”
Sjuksköterskan sa åt mig att gå direkt till akuten på ett sjukhus som jag inte visste var det låg...
Kan ni inte ringa ”les pompiers” (brandmännen)? sa jag.

I Frankrike ringer man oftast branmännen eller räddningstjänsten när det händer något. Någon som är sjuk i métron, oftast finns det brändmän på plats redan som rycker ut för att plåstra om, ge hjärtmassage, ta ner en katt från ett träd osv. Det finns många ”kaserner” runt om i Paris och Frankrike så de kommer oftast fram fortare än ”le Services d’Aide Medicale Urgente.

”Näe”, svarade sjuksköterskan, ”du kan ta en taxi här nedanför”, varmed hon slängde igen dörren framför näsan på mig.
Då kände jag mig väldigt liten och väldigt rädd. Jag trodde att jag skulle dö.
Jag satte mig ner i trappan och grät. Jag tänkte att det kanske går över snart och då kan jag ta mig till sjukhuset.

Det visade sig att sjukhuset låg bara 400m bort men det är långt att gå när man inte kan andas och vänster sida börjar att förlamas.
Jag kom äntligen fram för egen maskin och bad om hjälp i luckan på akuten. ”Jaaa, har du ditt carte de sécurité sociale?” frågade damen. Biljetten till himmelriket, min patientbricka, mitt försäkringskassekort. ”Jo, jaa i min väska” ”Kan ni vänligen ta fram det då?” Då slog det slint och jag började att gråta. ”Vill ni ha kortet får ni leta efter det själv!” sa jag. ”Jag orkar inte mer nu.”

Jag blev lagd på en bår och de frågade en massa frågor. Till slut, efter några timmars väntan och diverse undersökningar, kom de fram till att jag hade en Pneumotorax.

Pneumotorax uppstår i regel spontant, det vill säga utan att det föreligger något underliggande tillstånd, när en lungblåsa spricker och det läcker ut luft i lungsäcken (pleura). Lungorna omges av ett vätskefyllt hålrum (pleura). Där finns ett undertryck som håller lungorna utspända och som fäster lungorna i bröstväggen. När luft läcker ut i pleurahålan stiger trycket, det undertryck som håller lungorna utsträckta faller och lungorna faller samman.

Symptom
Akut pneumotorax orsakar plötsliga bröstsmärtor (i regel bara på ena sidan av bröstet) och följs ofta av tung andning. Smärtans intensitet och andningens tunghetsgrad kan variera. Smärtorna kan uppstå vid in- och utandning och kan försvinna när man håller andan. Om pneumotorax inte är alltför stor går smärtan och den tunga andningen snart över. Vid mer allvarliga tillstånd kan man även få hjärtklappning och andnöd.

Prognos
Prognosen är god. Många måttliga sjukdomsfall läker spontant. Ibland måste man göra en dräneringsbehandling med sug och ibland även ett kirurgisk ingrepp i lungsäcken.

Källa: Doctoronline

Naturligtvis var jag tvungen att genomgå en dräneringsbehandling.
Jag blev opererad på kvällen och fick stanna kvar en vecka på sjukhuset med syrgas för att fylla lungan konstant med syre så att den inte skulle falla samman igen.

Jag blev väldigt väl omhändertagen och jag måste säga att fransk sjukvård är minst lika bra som den svenska.
Min J blev sjuk för ett och ett halvt år sedan och han fick fantastiskt fin hjälp.

Nâr man går till läkaren här får man betala, men pengarna återbetalas sedan av ”la sécurité sociale” till en viss del och av ”la mutuelle” (sjukförsäkringen) till en viss del.
Jag har tur för att min sjukförsäkring täcker, glasögon upp till 450€ och linser upp till 250€ per år... Den täcker sjukhusvistelse och tandläkaren också. Visst har ”la sécurité sociale” ett underskott på närmare 8,7 miljarder euros som regeringen försöker att minska varje år. Orsaken till detta är att fransmännen är stora läkemedelskonsumenter. Nu på senare år han man slutat att skriva ut antibiotika i ur och skur. Och jag tror också att man springer inte längre ner dörren till läkaren.

Jag har i stort sett bara possitiva erfarenheter av fransk sjukvård. Om vi bortser från vissa händelser där människan borde se sig om efter ett nytt jobb snarast, men var finns inte dessa människor?

Och med i månadens inlägg är: Emma, Barajagjohanna, Thérèse, Anna Malaga, Brazilian Linda, Sofia och Robban, Nejma, Pumans dotter, Tobbe, Jove, Annelie, Haydee och Agnes