I mitten

...på veckan är vi nu. Jag tycker fortfarande att tiden bara springer iväg, man hinner ju knappt blinka innan veckan är slut!

Idag har det varit lugnt på alla fronter, jag presenterade en första del av ett stort projekt som jag leder med en kollega i år. Chefen tyckte att det var en bra början och det är ju viktigt!

Jag bokstavligen drog ut hunden på promenad som han sen tyckte var jätterolig. Vi träffade två av Lennys kompisar, varav en liten rolig hund som heter Coco och bor uppe på höjden av Taverny där skogen börjar. Coco är gatans kung och försöker sätta skräck i alla som har mod att gå upp eller ner för hans gata. Han är ju så liten och gullig så för att skrämma folk jagar han dem upp och ner för gatan. Sen ger han sig ut på egna promenader i stan, där han kryssar mellan bilar och paraderar på huvudgatan för att visa vem det är som bestämmer.

Idag hade han slagit sig i lag med en annan jycke och följde med på promenaden. Ibland följer han med oss upp i skogen om vi går på hans gata, oss skäller han inte heller på vi är ju Lennys människor.

Jag läste på Sandras blogg att i Berlin är det så mycket hundskit på gatorna att promenaderna spenderas med ögonen på backen för att inte tramps i hundskit. Jag tänkte på det när jag gick ut idag och det är nog sant här också. Mer hundskit än vanligt alltså.

Lenny får bära sina bajspåsar på ryggen som rosetter, till allas förtjusning utom hans egen, han är ju relativt lättkränkt, så här plockas det alltid upp utom när vi är i skogen eller någonstans där ingen går.

Mer spänning än så här kan jag inte bjuda på idag, vi får helt enkelt invänta morgondagen för att se om det blir mer rafflande då...

Dagens bild blir på kyrkan i Taverny som såklart ligger på höjden precis nedanför skogen. Idag var det dessutom vackert dimmigt.

Den 12:e januari

Idag regnar det i Taverny och vi har öppnat mästerskapen i "skaka rumpan 2021" med mina arbetskamrater.

Vi har skapat ett konto på en sida där vi kan logga våra olika aktiviteter och där vi kan dela dem för att peppa varandra till att röra på oss mer.

Vi jobbar ju alla på olika håll så det ska bli roligt att se!

Jag drog igång hårt med en timmes promenad med Lenny, 211 poäng. Min chef leder med 969 poäng men han hade redan tjyvstartat för ett par dagar sedan!

Lite senare ikväll blir det yoga, undra vad det ger för poäng! 😂

Min jobbutvärdering gick bra, vi var överens om nästan allt. Tur för chefen det!

Idag pratas det mycket om utegångsförbudet klockan 18:00 som har utvidgats till ytterligare två departements / landskap.

Det lutar väl åt att vi kommer att få samma bestämmelser i Paris regionen också fr.o.m. nästa vecka.

Jag ska in till Paris två dagar nästa vecka, tisdagen till jobbet och på fredagen till akupunktören. Vi får se hur det fungerar!

Innan min utvärdering tog jag mig en liten hutt i form av ett likörfyllt chokladpäron. Dutch courage heter det väl, fast jag var inte alls orolig, det var mest för chokladens skull! Det får bli dagens bild!

Januarigrått

Jämngrått, fuktigt och kallt, så ser det ut i Paris regionen idag!

Det är inte alls så rasande romantiskt som man kan tro, januari är inte roligt i Paris heller, lika lite som i Flen eller Trosa!

Jag drog, bokstavligt talat, ut hundskrället på promenad idag igen. Först såg han mycket uppgiven ut men fick fart på sina små korviga ben när vi väl kom ut och sprang ifrån brevbäraren! I ärlighetens namn så räddade jag snarare brevbäraren från att bli utskälld idag (igen).

Det blev en liten nätt promenad på 50 minuter i lugn takt, jag tror att vi mår bra av det båda två, dessutom så slipas klorna ner när vi går på asfalt vilket är att föredra framför klippning / slipning. Lenny ligger och snarkar under sin filt i korgen sen vi kom tillbaka, det ser väldigt skönt ut!

Jag har en tid hos akupunktören Sören, näe, han heter Maurice egentligen, den 22:a januari. Jag har tagit ledigt den dagen ifall jag skulle känna mig lite lurig efteråt.

Än så länge har jag inte haft något mer migränanfall så yogan verkar hjälpa och det känns ju positivt!

Dagens bild blir från Lennys och min promenad idag. Varje år sätts det upp julgrans-insamlingsplatser runt om i hela Frankrike. Man får naturligtvis inte slänga sin gran i soporna och trädgårdsavfall hämtas inte under vintermånaderna så då sätter kommunen upp en plats där man kan lämna sin gran.

Guldpåsen som sitter runt en av granarna heter faktiskt sac à sapin (gran påse) och köps för 5€ har jag för mig, 1,5€ går till välgörande ändamål. Påsen behövs naturligtvis för här sätter man ju inte granen i vatten som ni vet vid det här laget. Det är ganska tjusigt runt granfoten också, men jag gillar ju inte plast som vi också vet vid det här laget.

Som på nålar

Jag förstår ju att ni sitter som på nålar och undrar; "Men hur går det med den här renoveringen egentligen?" "Har dom kolat vippen av allt damm eller slipar dom ner huset till ingenting?"

Nej, nej, inget av ovanstående. Vi framlever i allra högsta välmåga och slipningsperioden är över!

Papy Maurice grundade halva delen av rummet igår med vit grundfärg. Det blev genast ljusare. I och med att den mörka bärande balken blev vitgrundad så blir hela rummet större och ljusare.

Idag ska "vi" flytta ner vår gamla soffa i källaren, jag ska försöka att sälja den men det verkar svårt i dagens läge.

På tal om att sälja så är det nog jag som blir den som skitit i det blå skåpet. Jag har fått flera napp men ingen som har köpt det.

När jag lägger ut annonsen för soffan tar jag bort skåpet och sänker priset. Vill man sänka priset på en existerande annons måste man betala och det är jag lite snål för.

Annars då, jo, jag har stickat färdigt min schnood som Matthias säger, mjuk och go' och flera varv runt halsen går den. Synd bara att det inte är halsduksväder ute.

Jag tänkte börja på ett nytt projekt idag.

Jag har sorterat papper också. Tur att det mesta skickas ut i elektroniskt format idag, man blir ju tokig på alla dessa papper. Frankrike är dessutom papprets förlovade land. Allt ska vara i papper, helst i 3 olika exemplar med stämplar på, då jäklar!

Idag är det solkigt november grått i förorten. Lenny snarkar i sin korg, Matthias lär sig flyga dron på YouTube och jag handlar mat på nätet. En passionerade lördag som ni förstår!

Imorgon ska det dock bli lite mera passion, jag ska laga canneloni med spenat och ricotta. Jag hittade nämligen canneloni i den lokala Carrefour butiken i Taverny! Som jag har letat och nu fanns det bara där mitt framför ögonen i pastahyllan mellan färdiga såser och andra skruvar och makaroner!

Idag blir det ingen resa, däremot blir det en bild direkt från målarfronten, i cyklonensöga, mitt i smeten så att säga!

Och det travar på

Ny vecka, nya utmaningar men också nya möjligheter! Det är så jag har tänkt att försöka se på saken så att det där rastlösa/likgiltiga (tydligen heter tillståndet "acedia"). hålls i schack!

Jag fick precis reda på att en av mina kollegor, ett par år äldre än jag, har fått COVID-19. Han har varit sjukskriven i en vecka och kommer med all säkerhet att vara borta en vecka till. Hög feber, mycket hosta, stark huvudvärk och förlorad syn på ett öga.

Till saken hör att kollegan jobbar bara hemifrån för att han är i riskzonen så smittan kan ha kommit från en familjemedlem. Mycket tråkigt för kollegan är en glad skit som alltid är positiv och i tonen på meddelandet hördes det att han inte var sig själv.

Idag mötte jag en charmant dam för att ge henne kefirgryn, hon blev jätteglad och jag fick en fin tvål och en tom glasburk (jag ger alltid bort grynen i glasburkar så jag behöver ju bunkra upp...) som tack.

Det är roligt att dela med sig av grynen!

I fredags fick jag hem en beställning från Amazon med en slags munkorg i silikon och en mojäng man fäster banden i på munskydden man vanligtvis har bakom öronen men som här sitter i nacken eller baksidan av huvudet.

Jag tycker att munskydden börjar att bli mer och mer klaustrofobiska och jag får konstant huvudvärk i slutet på dagen efter banden bakom öronen. Så jag slog till och beställde ett par munkorgar och några "nackband".

Jag har provat munkorgen i ett par dagar och det ÄR lättare att andas med den i munskyddet. Jag trodde väl aldrig att jag skulle bli fjollig med detta men efter 13 timmar med munskydd är jag beredd att prova nästan vad som helst!

Jag gav bort ett par till Papy Maurice och Mamie Dominique, jag tror att de tycker som jag att det är enklare att ha masken från ansiktet. Dessutom tycker jag att min näsa plattas till och att jag blir täppt i näsan... Ja, ja, tyck vad ni vill men så känns det iallafall!

Lenny ligger och surar, stönar och suckar i sin korg för att han inte får springa ut och in genom ytterdörren som han vill. Jag sa nej för det är kallt ute. Dessutom ville han inte följa med på promenad för att möta den charmerande damen som skulle ha kefir grynen. Så nu får han sura en stund innan kvällsmat.

Jag ser också framemot kvällsmat och en serie på TV, enkla nöjen en rasande festlig kväll i förorten.

På bilden ser ni den berömda munkorgen och nackbandet.

Frihet i vardagen

Inne hos minimalisterna skrev man om vardagsfrihet och det tyckte jag var ett så spännande koncept!

Ofta nämns ju det där (ö)kända ekorrhjulet som de flesta av oss trampar / rusar runt i men om man tittar lite närmare på saken så tror jag att vi smyger in medvetet eller omedvetet lite vardagsfriheter här och där!

Jag har mycket vardagsfrihet när jag jobbar hemifrån. Jag har inga tågtider att passa, jag kan sova 2.5 timma längre och min arbetsplats är bättre ordnad med tre skärmar, stolshöjden förinställd, ingen som drar ut sladdar och slafsar runt.

Vi har inga fasta platser / skrivbord på min arbetsplats längre, jag sitter oftast på samma plats för jag kommer nästan alltid först men de dagar jag inte jobbar på kontoret sitter ju någon annan där som drar ut sladdar och byter plats på skärm och ställer in stolshöjden. Det händer naturligtvis inte hemma.

Min arbetsplats är redo på nolltid, jag behöver bara starta upp datorn efter helgen eller väcka den under veckodagarna. Inget som ska flyttas på eller installeras. Jag förlorar ingen tid med uppkoppling som inte fungerar eller trasiga sladdar.

Vi ville ha ett kontor, helst varsitt när vi letade hus och så blev det. Jag ska inte säga att vi har tur eftersom vi medvetet gjorde ett val.

Jag börjar i stort sett varje jobbvardag klockan 8:00 i lugn och ro med en kaffe och skummad mjölk, det är min lilla vardagssynd...

Jag tar oftast lunchrast vid 12-tiden när jag inte har några möten.

Är vädret fint så tar Lenny och jag en promenad, kanske i skogen. Andra dagar håller vi till i trädgården, kanske busar lite eller plockar tomater eller rensar ogräs.

När jag äter själv har jag nästan alltid en bok framför mig för att hålla mig sällskap.

Jag är ganska fri när det gäller tider över lag så länge mina arbetsuppgifter är gjorda. Jag har ett möte med min chef varannan vecka då vi pratar igenom vad som ska göras och vad han vill ge mig som nya arbetsuppgifter. Jag tycker att det är bra att få uppföljning på uppgifterna eftersom vägen till slutstationen kan vara fulla av hinder.

Han litar på oss och hjälper till om vi behöver.

När jag har slutat min arbetsdag så går det snabbt att komma igång med kvällen eller helgen om jag jobbar hemifrån.

Jag har blivit mycket mer lyhörd nu efter utmattningen eftersom det är så lätt "att jobba undan lite inför imorgon/måndag/... och stanna framför datorn ad vitam aeternam.

Jobbar jag på kontoret tar det längre tid men jag har blivit väldigt duktig på att "stänga av" jobbet när jag slutar att jobba.

Då smyger jag in lite vardagsfrihet på tåget, jag läser en bok, tittar på folk, virkar...

Vad gör ni? Lyckas ni smyga in lite frihet i vardagen? Vad gör ni då?

För att få lite extra "hygge" som har blivit så hajpat i Frankrike, så får ni ta del av en liten brasa som nu tyvärr är ett minne blott, tills vedkaminen gör sitt intåg i våra liv!

Overkligt

Är det bara jag som känner att världsläget känns overkligt eller är vi flera?

Man kan inte riktigt planera för något för man vet inte om man verkligen kan genomföra det.

Det känns som om vi lever i små bubblor som studsar mot varandra utan att man kan ta tag i sin familj eller vänner för att ge dom en kram...

Vi gör det vi "ska", kanske försöker vi att ändra lite på våra vanor men i det stora hela känns det inte som om vi gör några större förändringar.

Livet är lite mer långsamt men ändå springer dagarna iväg...

Jag försöker att njuta av trädgården och planera lite för hur jag ska göra i ordning trädgården inför vintern.

Nya pumpor har börjat växa, till min stora glädje, både luffa och butternut.

Morötterna och purjolöken växer också, ska bli spännande att se hur stora de blir!

Efter att våra kompisar har varit här i slutet på september ska vi (läs Matthias & Papy Maurice) börja att göra om på bottenvåningen. Isoleringen är rysligt dålig så huset håller inte värmen på vintern och stänger inte ute värmen på sommaren.

Elementen bytte vi 2017 och fönstren byttes förra året så vi har ändå märkt en förbättring men det räcker inte.

Dessutom så har vi tagit bort eldstaden, den "stängda öppna spisen" (har ingen aning om vad det kallas på svenska, kamin kanske?)

Man kan tycka (Hej mamma!) att det går väääldigt sakta för oss att renovera, men saken är den att det är ju inte direkt gratis att fixa allt och sen är vi nog lite lata och mycket bekväma av oss. Sen att vi inte är särskilt intresserade av inredning hjälper kanske inte heller.

Visst vill vi ha ett fint hem, men det viktigaste är att det är funktionellt och att det inte växer svampar bakom garderoberna, ja ni hör ju själva...

Jo kära vänner, vi har båda bott i en jädrans massa snuskiga råtthål även om det sista nog tog priset där det växte mögelsvampar bakom garderoberna eftersom lägenheten var som en tvättsvamp... Eller vänta lite... Min etta i Belleville med kackerlackor och som var så fuktig att det rann vatten på fönsterrutorna på vintern var nog kanske snäppet värre!

Så ja, kalla mig lat eller vad ni vill, jag är glad fast mitt kontor har blåa och gula tapeter som ska föreställa träplankor och med oranga synliga balkar för här är det torrt och relativt varmt om vintern och det finns inga kackerlackor!

Efter det här lite sura inlägget tänkte jag bjuda på en bild från förra året när vi var i Montpellier för att fira syskonbarnen.

Vi besökte detta fantastiska ställe där jag såg blodiglar i vattnet för första gången i mitt liv!  

Stormen innan lugnet

I Frankrike finns det två nyår, 1 januari och "la rentrée".

La rentrée är i stort sett skolstarten med det gäller också när man kommer tillbaka till jobbet efter semestern. Logiskt infaller oftast "la rentrée" i början på september då skolan börjar.

Augusti är "the" semestermånad i Frankrike och den är ju mycket nära förestående med den sista dagen i juli idag.

I och med nyåret i september vill vi städa ut och börja om så naturligtvis kommer alla gamla surdegar, som legat och gottat till sig i hörnen, fram i ljuset och måste lösas NU (underförstått: medan surdegschefen är på semester ska soldaterna jobba...) Jo tack!

Igår fick vi en fyra år gammal surdeg serverad. Den har haltat fram och alla inblandade har jobbat med den men nu när vi ändå tar tag i det andra så kan vi ju lika gärna lägga till den här "lilla" detaljen. Så här är det varje juli och varje december.

Från och med nästa vecka och två veckor framöver är jag backup åt en kollega som alltid lyckas att samla på sig en massa luddiga förfrågningar som i de flesta fall är brådskande.

Sista minuten heta potatisar är aldrig roliga och kan man inte genvägarna kan det bli stressigt värre. Oftast hjälps vi åt. Jag gillar min kollega och tycker att han är skicklig så det är roligt att jobba tillsammans.

Jag är också hyfsat redo för dagens helvetes hetta, temperaturen har börjat att stiga, vi ligger på 30°C nu klockan 10:45.

Jag har tagit fram en scarf som jag tänkte blöta och vira runt huvudet om det blir outhärdligt. Jag har kefir på kylning och kontoret kan flyttas ner en eller eventuellt två våningar, kanske jobbar jag i baddräkt lite senare under dagen, kanske inte...

Man kan ju även passa på att köra ett pass hot yoga ute! 😱

På tal om något helt annat, jag läste ett jädrans bra inlägg hos Tuvessonskans angående Skåneleden och gratis guidade vandringar. Gå in och läs, omedelbums!

Igår satt jag ute och njöt av den relativt svala kvällen och läste efter maten. Ett bubblande, iskallt glas kefir blev min efterrätt.

Jag börjar att bli riktigt duktig på kefir nu. Den jag drack igår var smaksatt med vild björnbär, torkad ananas och hallon från trädgården.

Blackie är här och hundarna har spenderat morgonen ute men med den stigande temperaturen har jag stängt in dem, både för att hålla deras och husets inne temperatur nere.

Dagens illustration blir gårdagens kalla kefir!

Att tälta i 30°C värme

Nu har det över en natt blivit sådär helvetiskt varmt som det kan bli i Paris regionen under juli och augusti. Jag gillar inte den här värmen som är så kvävande att man inte riktigt vet var man ska ta vägen och att man bara vill lägga sig ner på badrumsgolvet för att svalka av sig.

Det är bara 30°C men det känns mer än de 38°C som jag upplevde i Sydney. För att kunna sova i natt kom vi på en ypperlig idé; vi tältar i källaren! Med tältet behöver man inte oro sig för alla läskiga spindlar som bor där och ligger i bakhåll för att hoppa på mig och kila in i min näsa (ja, Imse vimse spindel eller Arachnophobia i original gjorde stort intryck på mig under 90-talet. Jag tyckte inte alls det var en skräck komedi som den klassades som! Usch!).

Vi tänkte att det kunde vara bra träning för Lenny också (jo jo...) inför framtida campingäventyr i tält! Jag återkommer om nattens äventyr!

Första arbetsdagen gick relativt fort, jag hade ett par hundra e-mails vilket är ganska bra efter två och en halvveckas semester.

Jag satt i ett möte som varade två timmar men det var intressant!

Det känns att de flesta förbereder sin semester så det blir inte särskilt hög fart de kommande 5 veckorna. Inte mig emot, då har jag tid att fixa med sådant som kommer i kläm annars.

Det var roligt att prata med kollegorna imorse, vi kör fortfarande en virtuell kaffe paus klockan 9:00. Alexandre är fortfarande fast i Grekland och Rachid har skjutit på sin semester. De andra är på semester, utom chefen som har det lite svårt för närvarande.

Jag har hittat gnistan igen, de allra tråkigaste ämnena attackerade jag som en mångalen puma (finns det?) och jag har fixat undan det mesta redan. Då det finns en del känsliga ämnen som ska avslutas den 10:e augusti vill jag vara närvarande till 100% för det!

Idag blir det en bild från vårt lavendel fält, kan man nästan kalla det, från fem små fjuttiga plantor har det blivit en häck som svämmar över mer och mer år för år. Humlor och bin och fjärilar trängs om platsen och det surrar och flaxas omkring.

100%

Sådär ja, första jobbveckan på 5 dagar sedan den 16 januari är gjord och det känns bra! 😊
Jag ska i ärlighetens namn erkänna att jag blir mycket lättare stressad när jag har ett par uppgifter parallellt.  Jag vet ju egentligen att jag fixar det, det är ju min grej, att jonglera med 13 saker samtidigt. Jag har redan gjort en hel del den här veckan och jag är mycket nöjd.

Vi åkte och hämtade våra grönsaker på getfarmen i torsdags. Kanske är det jag, kanske är det grönsakerna, men fasen vilken kvalitet! Det luktade underbart från påsen som vi fick med hem!

Jag kommer nog inte att vilja gå tillbaka till min vanliga grönsaksaffär... Sparrisen är underbart fin, ängssyran krispig och grön! Vi passade även på att köpa lite öl som är bryggd i Théméricourt i en region som kallas Vexin där, bland 2 andra, vårt län, Val d'Oise, ingår.

Ölen som bryggs av la Ferme-Brasserie du Vexin har fått flera medaljer, bland annat i Frankrike men också i London!
Vi har redan smakat ölen och gillar den även om vi har andra favoriter från norra Frankrike.

Jag pratade med en av mina kollegor igår, hans fru är virologist och har jobbat och jobbar väldigt mycket sen COVID-19 pandemin började. De har tre barn varav två går på högstadiet och en i lågstadiet. Jean är i stort sett ensam med barnen och ska sköta sitt jobb, handla, städa och hålla skola. Jean är en glad skit men igår lät han trött och jag tror att det gjorde oss båda gott att tjôta lite skit.

Jag kan ju bara berätta hur min vardag och helg och semester, allt går ju i ett egentligen, ser ut, jag vet ju inte hur andra har det. Bara genom vad vänner och bekanta berättar.
Jag avundas de som ska sköta jobb och skola och tre måltider och fika och tvätt och städning och handling och... Det kan inte vara lätt alla gånger.

Vad gäller mig personligen så har den här perioden varit mer gynnsam än problematisk även om det tar på humöret och tålamodet att inte kunna röra sig fritt och göra vad man brukar. Men det handlar om 2 månader, bara två futtiga månader. Vad som händer den 11 maj vet ingen ännu. Det kan inte bli ett kosläpp för då kommer vi väl alla att smittas och sjukvården kommer fortsättningsvis att gå på knäna.

Jag vet inte, jag är varken forskare eller expert inom virus och pandemi så bäst är väl ändå att följa reglerna.

Lite goda nyheter, kefiren börjar att ta den formen jag vill att den ska göra, dvs mycket bubblor och en lite torr champagnelik smak.
Jag har hittat nyckeln till denna lycka, den stavas torkade aprikoser. Lätt som en plätt. Jag har nu gjort tre omgångar och de två första var toppen. Den tredje fick lite hibiskus så vi får se imorgon om den bubblar som de andra två.
Grynen förökar sig och det blir snart till att dela på två burkar i kylen. Jag ska börja att dela med mig så fort det blir möjligt!

Jag håller fortfarande fast vid min yoga. En gång om dagen tar jag mig tid för att andas och låta mig guidas av en annan person.
Jag sträcker ut mina tajta benmuskler och får bättre styrka och balans i vrister och handleder. Jag tänkte jobba lite med mina höfter när den här serien är avslutad. Jag är inne på dag 25 av 30.
Med det sagt så vill jag önska en fin lördag! Namaste!

Dag 11 i karantän

En slags karantän lunk har slagit till, den ena dagen är den andra dagen ganska lik... Det är underbart fint väder så det håller moralen uppe, trädgården är grön och fin och päronträdets knoppar håller på att brista. Magnoliaträdet, som har samma namn som hunden, det var naturligtvis därför som jag valde just den magnolian, blommar, så skört men ändå så motståndskraftig. Står emot den kalla vinden från norr.

Jag är naturligtvis orolig som de flesta och mycket rörd över alla dessa människor som kommer att förlora sina liv, familjer som förlorar far- och morföräldrar, barn som förlorar sina föräldrar och föräldrar som förlorar barn. Igår avled en 16-årig flicka i Paris regionen, vi måste alla ta ansvar och skydda varandra.

Jag är också, trots allt, tacksam för denna tid. Vi har tur; vi är friska, vi har tak över huvudet, vi har tillgång till mat och vatten.
Vi har mer tid till att vårda det vi har, vi tar hand om varandra, hunden, huset, trädgården. Den här tiden är också viktig för mig som har varit på gransen till utmattad sedan flera år och störtade i november förra året. Jag får tid till att andas och bara existera utan krav på vardag.

Jag gjorde våfflor i onsdags för första gången på 3 år. Jag provar nya maträtter, lagar mat på kylskåpsrester. Plockar och rensar på mitt hemmakontor, det som aldrig har blivit gjort till grunden.

Jag hoppas att virusspridningen saktar ner mycket snart, att färre och färre människor insjuknar och att ingen mer behöver dö.

Tills dess, stanna hemma, ta hand om varandra och ta inga onödiga risker!

Gott Nytt År

Det är kanske dags att uppdatera lite här?
Ledigheten är över och jag har jobbat i en och en halv vecka.

Det var roligt att gå tillbaka till jobbet, träffa kollegorna och sakta börja att ta tag i allt som ska göras.
De första dagarna tillbaka på jobbet var väldigt lugna, de flesta var lediga till och med i måndags.

Man har ju alltid en massa saker som man vill börja med på det nya året...
Tre saker har fastnat hos mig / oss:

1. Julie (som jobbar med mig och är lika såld på zero waste som jag) och jag utmanar varann att sluta klaga, på små likaväl som "stora" saker. Allt negativt som sägs skall böjas till och bli positivt. T.ex. mitt tåg ställdes in imorse, men då fick jag 15 minuter extra att läsa min bok... osv. Inte alltid lätt men man blir så mycket mer positiv i livet tack vare denna lilla detalj!

2. Matthias och jag gör en spara pengar utmaning! Vecka 1 = 1€ per person, vecka 2 = 2€ per person osv.
De första halvåret går väl an men slutet på året kommer det att bli värre, men man måste ju försöka iallafall. Om vi håller rytmen blir det 1 378€ x 2, det blir ju 27 000kr, det kan man ju göra massa kul för...

Vi behöver göra en del med huset även om det inte är särskilt bråttom så vore det roligt att få iordning mer. Nu har vi ett badrum och en toalett som är omgjorda. Det andra badrummet är på gång, med det finns ju två sovrum, två kontor, ett vardagsrum och ett kök kvar att åtminstone måla om... Den stora garderoben behöver också omorganiseras!

3. Den tredje punkten är att träffa kompisar mer! Bjuda in människor oftare! Det behöver ju inte vara så jäkla snofsigt utan det räcker med en soppa bara...

Jag ska träffa personal ansvarige om en veckan för att prata om en behörighetsutbildning för att kunna få mina yrkesverksamma år att räknas som en utbildning. Som en ingenjörsutbildning till exempel.
Jag vill veta hur det fungerar och om jag skulle kunna klara av det.

Idag ska vi till Aurélien och Karine för att äta Galette de Roi och dricka cider och önska varandra Gott Nytt År igen. I Frankrike önskar man varandra ett Gott Nytt År ända tills slutet på januari, men aldrig innan den 31:a december. Då önskas bara Bonnes Fêtes de fin d'année!
Jag behöver väl inte tillägga att den där jäkla porslinsgrejen som ligger i galetten kommer jag inte få i år heller, det har inte hänt en enda gång på 22 år som jag har bott i Frankrike! Men å andra sidan så behöver jag inte vara orolig för att jag ska bita ut en tand på jäkelstyget heller! Se där bara positivt!

Digitalt djävulskap

Idag gick jag och köpte en iPad till mamma, mycket fin och lätt och ett mycket bra substitut till hennes åldrande dator. Men då ska ju allt helst klaffa.

Tyvärr hade Telia ändrat sin hemsida sen vi fixade hennes dator så det fanns inte en möjlighet att fixa mejlen... "Glömt lösenord" sidan fungerade inte på Safari så jag skickade mejlet till Matthias som kunde hjälpa oss via sin dator. Han fixade svenskan med bravur! Det blev en del bokstaverande men det FUNGERADE! Sen var det dags för den nya begagnade iPhonen att börja krångla. Apple ID som inte funkar, som vi också löser, mejlen fungerar men sen börjar annat att krångla...

Tyvärr gjorde inte inte killen som bytte skärmen på hennes nya iPhone ett bra jobb så skärmen funkar till 80%...

Jag måste gå tillbaka och prata med honom imorgon, hoppas att han inte gör det besvärligt.

Jag vill att allt ska funka 100% innan jag åker tillbaka.

När jag var i Knalleland vid lunch gick jag in på Myrorna och gjorde ett klipp, annars tycker jag nog att det där second hand börjar bli jäkligt dyrt, Emmaus är ju oförskämt dyrt och där hittade jag inget alls, tur!

Jag tog en tur till Indiska också, min absoluta svenska favorit. Jag hittade en klänning på rea, hurra och imorgon ska jag träffa mina kusiner och dricka champagne, vilken semester hörni!

Annars framflyter livet mycket stillsamt och rofyllt. Jag har inget att klaga på.

Nu? Te och sängen!
Dagens bild är på Folkets Hus i Borås som håller på att rivas, synd tycker jag men så är jag en sentimental jäkel också...

Arla morgonstund & bankbestyr

Det här med att gå upp klockan 05:15 på morgonen... Jag klarar det hyfsat bra men Matthias, he he, han är smått döende!
Han har säkert frågat mig och sig själv 13 gånger idag varför han insisterade på att jobba morgonskiftet den här veckan! Då kommer jag med motargumentet att vi går och lägger oss samtidigt, går upp samtidigt och åker till jobbet tillsammans. Det är super!

En kompis sa till mig att jag snackar oavbrutet från att jag går upp på morgonen tills dess att jag går och lägger mig. Och det märker jag av dessa dagar! Oavsett om jag är dödstrött så babblar jag på... Herregud!

Den nya bank cirkusen har börjat igen, papper och jämförelser och telefonsamtal och mail! Men det kommer det att vara värt i slutändan!

Idag tänkte jag skänka er lite glädje med en bild från Gare Du Nord. Perrongen där jag spenderar en hel del tid när tågen inte går som de ska... I stort sett minst en dag i veckan!