Så var det dags igen

Fredag igen! Akupunktur igen! Jag har det fantastiskt bra förspänt när det gäller sjukvård i Frankrike.

Jag trodde att jag skulle behöva betala alla mina behandlingar med möjligtvis lite hjälp från sjukförsäkringen som vi måste ta via min anställning. Men jag hade inget val längre, då fick jag helt enkelt göra avkall på annat istället. Nu behövdes inte det...

Akupunktur anses inte som sjukvård i samma utsträckning som osteopati eller sjukgymnastik t.ex. så jag blev väldigt förvånad och tacksam över att den akupunktur jag får anses sjukvård och återbetalas i 25% av Försäkringskassan och 75% av min privata sjukförsäkring.

Summan av dessa behandlingar är ju ganska hög men jag brukar inte behöva någon hjälp av försäkringen annars och jag tror att de klarar sig ändå om jag ska vara riktigt ärlig! 😉

Vad sjukvård anbelangar är nog Frankrike ett av de länder som är mest generöst. Ibland glömmer vi som bor här bort det, särskilt de som aldrig har behövt att prova på något annat land.

Jag höll på att komma försent till min behandling i morse, signalfel ett par byar närmare Paris från Taverny så tågen var försenade.

Jag tar alltid ett tåg tidigare än vad jag brukar för man vet aldrig med SNCF, men jag var lite sent ute så jag "knep med rumpan" (eller satt som på nålar som det heter på svenska) ända till Gare du Nord. Men det gick vägen, jag kom fram precis på minuten.

När jag väntade på perrongen så frös jag inte alls i min ny gamla vinter jacka, så varm, mycket varmare än dunkappan! Hipp för det!

Varje gång jag går hem från tågstationen så ser jag ett hus som jag tycker är så fint.

På våren / sommaren är det täckt av blåregn och fantastiskt vackert, men jag tycker att det har karaktär även nu på vintern.

Jag gick förbi huset idag också på väg hem så det får blir dagens bild.

+1

Vi har ytterligare en solig, kall dag med lite snö på marken. Den ultimata vinterdagen i mitt tycke.

Dagarna far iväg i en rasande fart, idag är det redan torsdag.

Man spekulerar i en ny nedstängning efter februarilovet om två veckor, jag vet inte vad jag tycker längre. Som de flesta av oss är jag väldigt less på situationen i allmänhet även om det naturligtvis finns fördelar som att inte behöva åka över hela Paris för att komma till jobbet.

Idag fick jag min vinterjacka, den passade precis men var inte riktigt i så bra skick som säljaren hade låtit påskina. Å andra sidan så var priset mer än bra så det är ändå ett mycket bra köp.

Lenny och jag gick och hämtade paketet under lunchpromenaden medan vi fick lite D vitamin och mycket nordanvind i ansiktet.

Det har inte hänt sådär rasande mycket idag annars.

Min favorit kollega, Rachid, och jag presenterade vårt projekt för chefen i eftermiddags och trodde att vi skulle få bakläxa på en hel del, för chefen är lite stingslig för närvarande, men det blev bara tre småsmaker som vi behövde ändra på.

Vi hade i sort sett tänkt på allt och svarade på alla chefens frågor utan tvekan. Det ska bli roligt att börja med projektet så fort vi har fått planen godkänd.

Dagens bild är en ganska tradig historia men den representerar min kväll ganska bra: mitt varma bubbelbad!

Kusin vitamin

Idag har det varit så otroligt soligt och skönt ute, trots -6°C, så Lenny och jag tog en extra lång lunchpromenad i 1,5 timma och nästan 7km för att tanka D vitamin!

Vi var som kalvar på grönbete båda två! Så glada att vara ute i solen och uppe i skogen. Lenny var mest glad för att han fick springa lös och jag var mest glad för den friska luften, solen och framförallt snön!

Dagen började med en kaffe och två mejl (låter som fyra bugg och en coca-cola) sen blev det meditation med arbetskompisarna via Teams.

Jag tycker att dagarna bara springer iväg men jag får ändå gjort en massa så jag ligger i framkant på vad som ska göras och det känns jättebra. Ingen stress vid horisonten och det är ju toppen!

Jag känner mig mycket mer avslappnad nu också än vad jag har gjort på flera år. Kanske är det placebo tack vare akupunkturen, kanske är det "på riktigt". Sanningen är väl att jag känner innerst inne att det är "på riktigt" och det gör att det sprudlar en liten, liten bäck där i mitt allra innersta medvetande och det börjar att bubbla upp till ytan så smått, som ett skratt ungefär och det känns fantastiskt fint!

Skulle det vara rimligt (men det är det inte) skulle jag skola om mig till akupunktör imorgon och be Dr Tran Dinh att få bli hans lärling! På stuberten! Tänk om detta är 42? Det känns nästan som om jag har hittat graalen efter år av migrän och slentrianmässiga mer eller mindre smärtor.

Överdriver jag? Säkert.

Är detta orimligt? Ja, det kan vi nog påstå.

Tror jag på det? Utan tvekan!

Mamma, oroa dig inte, jag är vid mina sinnens fulla bruk, lite frälst bara kanske, men det ska man bara vara glad för!

Dagens bild blir från skogspromenaden med lillkalven. Som ni ser har vi inte mycket snö men man får glädjas åt de små sakerna i livet, inte sant?

Frost skador

Idag var det verkligen kallt när jag gick hemifrån i morse. Visserligen bara -4 men det verkar som att jag har blivit lite av en mes när det gäller kyla.

Mössa, handskar, dunväst under dunkappan och för en gångs skull var jag glad över ansiktsmasken, den skyddade från den kalla vinden.

När jag kom fram till Paris snöade det över Champs Elysées, små hårda otrevliga flingor! Jag hade redan tagit en paus för att dricka en kaffe i Châtelet innan jag bytte tåg, jag var som vanligt för tidigt ute igen.

Jag passade på att köpa rågmjöl och rågkross och allehanda flingor för att baka ett danskt rågbröd med surdeg till helgen när jag gick förbi Bio C Bon. De öppnar 8:30 så det passade ju perfekt när man har 10 minuter till godo.

Under behandlingen så hade jag lite svårt att slappna av men mot slutet så somnade jag, tror jag. När Dr Tran Dinhs assistent kom in i rummet så visste jag inte var jag var eller vad jag gjorde där.

Jag tror att jag var mitt inne i en dröm och var alldeles yr efteråt, jag hittade inte toaletten, men efter ett par minuter så gick det bra och jag hittade vägen ut från mottagningen.

Det känns som om det håller på att lossna tack vare akupunkturen. Jag är tröttare än vanligt men sover bättre och mitt tankesätt håller på att förändras också. Jag känner mig mycket lugnare och stressar inte upp mig lika lätt längre. Jag ser framemot fortsättningen!

Dagens bild är på den gråa Paris himlen precis vid utgången från RER A på Avenue Carnot.

Brrr

Nu börjar det äntligen att bli vinter här också! En stor köldvåg är på väg att svepa in över norra Frankrike, vi kommer att få ned mot hela -6°C!!

Det ska snöa också! Hipp hipp hurra! Bara inte det blir problem med tågen imorgon så kommer jag att vara en glad mussla som man säger!

Men det var faktiskt kallt när Lenny och jag tog en promenad under lunchen, men det blev ändå en timma.

Efter jobbet var jag så trött men tänkte att jag skulle bara gå ner i köket och fixa lite, sen blev jag kvar och så tänkte jag att jag skulle lyssna på lite jazz.

Matthias har köpt en mackapär (firestick) som man kopplar till TV:n för att slippa Chromecasten och använda telefonen.

Sagt och gjort, jag klickade mig fram till Spotify och loggade in på Matthias konto för jag orkade inte lägga in mina uppgifter.

Classical jazz blue notes, jäpp!

Det funkade inte första gången så jag fick leta upp listan igen.

Då kommer Matthias in genom dörren, jaha det är du "Blue walk"?

Va? sa jag.

Det visade sig att när jag använde hans konto och satte på "min jazz lista" så avbröt jag hans hardcore metal lista som han lyssnade på i bilen!! 😂

Hursomhelst så fick jag ny energi av jazzen och fixade både middag och kefir i farten!

Under promenaden så gick vi förbi garaget som jag ville fotografera förra veckan. Så idag blir det linjer i grådasket! Kanske kan jag visa lite snö de kommande dagarna...

I mitten

...på veckan är vi nu. Jag tycker fortfarande att tiden bara springer iväg, man hinner ju knappt blinka innan veckan är slut!

Idag har det varit lugnt på alla fronter, jag presenterade en första del av ett stort projekt som jag leder med en kollega i år. Chefen tyckte att det var en bra början och det är ju viktigt!

Jag bokstavligen drog ut hunden på promenad som han sen tyckte var jätterolig. Vi träffade två av Lennys kompisar, varav en liten rolig hund som heter Coco och bor uppe på höjden av Taverny där skogen börjar. Coco är gatans kung och försöker sätta skräck i alla som har mod att gå upp eller ner för hans gata. Han är ju så liten och gullig så för att skrämma folk jagar han dem upp och ner för gatan. Sen ger han sig ut på egna promenader i stan, där han kryssar mellan bilar och paraderar på huvudgatan för att visa vem det är som bestämmer.

Idag hade han slagit sig i lag med en annan jycke och följde med på promenaden. Ibland följer han med oss upp i skogen om vi går på hans gata, oss skäller han inte heller på vi är ju Lennys människor.

Jag läste på Sandras blogg att i Berlin är det så mycket hundskit på gatorna att promenaderna spenderas med ögonen på backen för att inte tramps i hundskit. Jag tänkte på det när jag gick ut idag och det är nog sant här också. Mer hundskit än vanligt alltså.

Lenny får bära sina bajspåsar på ryggen som rosetter, till allas förtjusning utom hans egen, han är ju relativt lättkränkt, så här plockas det alltid upp utom när vi är i skogen eller någonstans där ingen går.

Mer spänning än så här kan jag inte bjuda på idag, vi får helt enkelt invänta morgondagen för att se om det blir mer rafflande då...

Dagens bild blir på kyrkan i Taverny som såklart ligger på höjden precis nedanför skogen. Idag var det dessutom vackert dimmigt.

Minus

Till skillnad från igår vaknade vi upp till minus grader och frost, underbart vackert!

Jag åt frukost och tittade på På Spåret, mitt guilty pleasure på söndagarna.

Jag började att plocka in lite porslin i det nya vitrinskåpet men det högg till så jäkligt i ryggen att jag först trodde att jag hade fått ryggskott, men det var ett halvt falskt alarm.

Ont hade jag men jag kunde ta mig fram och gick bra med hjälp av ett bälte jag köpte för längesedan när jag hade ryggskott var och varannan vecka.

Det är väl kanske nu det börjar som Dr Tran Dihn sa, för att bli bättre kommer du först att bli sämre...

Jag tänkte att innan jag blir helt låst så tar vi oss ut på en liten promenad med Lenny. Sagt och gjort, vacker frostigt landskap! Jag tänkte gå tillbaka ganska snabbt men det blev en lång promenad för vi var båda varma i kläderna.

Jag kände inte av ryggsmärtan alls och när Lenny drog med mig upp i skogen hade jag inte hjärta att säga nej. Han älskar att springa lös i skogen och nosa och hälsa på alla.

Han var så lycklig att han slog följe med en familj och jag kunde bara hänga på, Lenny lyssnade inte alls när jag kallade på honom.

När vi kom hem var vi båda trötta och frusna så det blev en stor belöning till Lenny och en kaffe till mig.

Jag tittade färdigt på Hundraettåringen som smet från notan och försvann på Netflix och Lenny har legat i sin korg och snarkat.

Ryggvärken har kommit tillbaka men hålls i schack med hjälp av bältet.

Det började snöa under eftermiddagen och det låg ett tunt lager snö ett tag innan regnet. Nu ligger det bara lite kluttar kvar...

Jag tänkte bjuda på en bild av hundlurken idag, han har varit väldigt avslappnad i eftermiddag!

Redan fredag

Även om den här veckan inte går till historien som "årets bästa" är den redan inne på de tre sista dagarna.

Det börjar att ljusna redan vid 8-tiden och solen har tittat fram lite då och då under dagen.

Idag blev det hundpromenad igen, Lenny skuttade ut och iväg när jag väl hade tvingat på honom selen när han låg ner i korgen och tittade lojt på mig och sa (jag är säker på att han sa det högt): Jo, jo ta du på mig selen, men jag tänker inte hjälpa till om du trodde det!

Tur att man inte har en hund som väger mer än 14 kilo, då skulle det nog inte gå så bra med tvångspromenaderna... 😕

Vad som är så roligt är att han är glad när vi är ute, det är bara tillståndet mellan korgen och sele-på utanför porten som är / han gör tradigt!

Det har varit en relativt händelselös dag, jag är glad att helgen är här och ser framemot att kunna göra lite nytta hemma. Städa undan julen, baka lite, laga mat!

Jag fortsätter yogan och det känns väldigt bra, kroppen stärks, sinnet lugnas och andningen blir djupare. Jag har tagit mig tid till att göra detta varje dag hittills och jag vill fortsätta att göra det.

Lika händelselös som dagen blir dagens bild på ett regn grått Taverny från promenaden med Lenny.

Januarigrått

Jämngrått, fuktigt och kallt, så ser det ut i Paris regionen idag!

Det är inte alls så rasande romantiskt som man kan tro, januari är inte roligt i Paris heller, lika lite som i Flen eller Trosa!

Jag drog, bokstavligt talat, ut hundskrället på promenad idag igen. Först såg han mycket uppgiven ut men fick fart på sina små korviga ben när vi väl kom ut och sprang ifrån brevbäraren! I ärlighetens namn så räddade jag snarare brevbäraren från att bli utskälld idag (igen).

Det blev en liten nätt promenad på 50 minuter i lugn takt, jag tror att vi mår bra av det båda två, dessutom så slipas klorna ner när vi går på asfalt vilket är att föredra framför klippning / slipning. Lenny ligger och snarkar under sin filt i korgen sen vi kom tillbaka, det ser väldigt skönt ut!

Jag har en tid hos akupunktören Sören, näe, han heter Maurice egentligen, den 22:a januari. Jag har tagit ledigt den dagen ifall jag skulle känna mig lite lurig efteråt.

Än så länge har jag inte haft något mer migränanfall så yogan verkar hjälpa och det känns ju positivt!

Dagens bild blir från Lennys och min promenad idag. Varje år sätts det upp julgrans-insamlingsplatser runt om i hela Frankrike. Man får naturligtvis inte slänga sin gran i soporna och trädgårdsavfall hämtas inte under vintermånaderna så då sätter kommunen upp en plats där man kan lämna sin gran.

Guldpåsen som sitter runt en av granarna heter faktiskt sac à sapin (gran påse) och köps för 5€ har jag för mig, 1,5€ går till välgörande ändamål. Påsen behövs naturligtvis för här sätter man ju inte granen i vatten som ni vet vid det här laget. Det är ganska tjusigt runt granfoten också, men jag gillar ju inte plast som vi också vet vid det här laget.

Trettondagsafton

Kära Bullen,

När är det egentligen tillåtet att lappa till någon som snoozar i 50 minuter var 10:e minut?

Frågar åt en kompis,

Med vänlig hälsning

Krokofanten

Natten var relativt kort och morgonen upphackad med 5 snoozningar från sänggrannens mobiltelefon, som spelar en käck liten melodi varje gång, så idag känner jag mig ytterst januarigrå!

Efter ett glas kefir, en kaffe med världens finaste skum på, en lussekatt från IKEA och en clementin känns det dock lite bättre!

Då kanske vi kan pigga upp oss med receptet på en Galette des Rois à la frangipane istället?

Till en Galette des Rois för 8 personer behövs:

400g smördeg (eller 2 förpackningar)

90g rumstempererat smör

90g florsocker

7.5g vaniljsocker (i Frankrike säljs de i individuella papperskuvert à 7.5g)

1 ägg

120g mandelmjöl

1 tsk rom eller bittermandel extrakt

80g vaniljkräm*

1 äggula + 1 msk vatten för pensling

*Vaniljkräm

1/2 vaniljstång eller 1 tsk flytande vanilj extrakt (det brukar jag ta)

25cl mjölk

2 äggulor

30g strösocker

10g maizena

Börja med vaniljkrämen; skär vaniljstången på mitten på längden och skrapa ut innehållet (frön kanske?).

Koka upp vaniljstången / vanilj extraktet med mjölken. Blanda äggulor och strösocker i en bunke, vispa ihop och tillsätt maizena.

Sila bort vaniljstången från mjölken, häll försiktigt ner mjölken i ägg och sockerblandningen, blanda väl och häll tillbaka krämen i kastrullen.

Värm på medelhög värme och vispa tills krämen tjocknar.

Häll krämen i en skål och täck med plastfolie (den här biten gillar inte jag), plastfolien ska vara i kontakt med krämen för att undvika att det bildas skinn på krämen när den svalnar.

Låt krämen svalna 2 timmar i kylskåp.

Förbered mandelkrämen (frangipane). Blanda med hjälp av en träsked, den rumstempererade smöret, florsockret och vaniljsockret tills det blir en mousse-liknande konsistens. Tillsätt ägget, blanda väl. Tillsätt sedan mandelmjölet och romen (eller bittermandel extraktet) blanda väl och tillsätt mandelkrämen till vaniljkrämen.

Klä en bakplåt med bakpapper, rulla eller kavla ut den 200g eller den första förpackningen smördeg.

Garnera med mandelkrämen på ca 25cm i diameter och placera ut "la fève" (det kan vara en liten torkad böna om man inte har en keramikfigur).

Blanda äggulan och vattnet och pensla på kanten på smördegen alldeles utanför mandelkrämen.

Lägg på den andra smördegen och tryck till lätt med fingrarna för att fästa degarken i varandra.

Ställ in galetten på plåten i kylskåpet i 20 minuter, detta hindrar degen från att dra ihop sig.

Värm ugnen på 200°C, ta ut galetten och pensla med äggulan. Gör ett liten hål i mitten på galetten och skåra kakan med kniv för att göra ett vackert motiv.

Baka i ugnen i 15 minuter på 200°C sänk sen till 180°C och baka ytterligare i 20 minuter. Kakan ska vara gyllene. Låt svalna på ett galler.

Servera ljummen med ett glas iskallt cider!

Dagens bild är på den här lille gynnaren som är la fève i Matthias Galette des Rois. Jag tror att det är åsnan från julkrubban.

God fortsättning

Tänka sig, nu är det redan juldagen... Jag lyckades slänga ihop både vegobullar och rödbetssallad igår och en flaska glögg plus att slå in "alla" julklapparna.

Sen slappade jag framför lite svensk slow TV (som det tydligen heter), Susanne's Skafferi, jag älskar hennes dialekt, sävlig och sjungande norrländska.

Vi lyckades med att smuggla in julklapparna i garaget utan att barnen märkte något. Sen ringde vi på dörren!

Det var så roligt att träffa barnen och Matthias syster och hennes sambo igen. Vi hade inte setts på nästan 6 månader!

Medan vi väntade på att apéritifen serverades (vi är så rysligt bortskämda hos Matthias föräldrar), så ringde det på dörren men när vi öppnade så fanns ingen där, men oj, det fanns en massa julklappar! 

Tomten hade levererat julklapparna till dörren, han ville inte komma in för att han ville hålla distans i dessa corona tider.

I år fick vi lägga klapparna under granen själva och då blev Eden lite orolig. Vad händer med klapparna som levereras i Montpellier där dom bor? Tänk om Tomten ställer klapparna utanför dörren?

Äh, sa vi, när ingen är hemma så går ju Tomten in för då finns det ingen risk att bli sjuk i corona. Då gick det bra!

Det var ju väldigt svårt att låta bli att klämma på alla klappar så Mormor och morfar bestämde att vi skulle få öppna klapparna efter att vi hade ätit förrätten, då var klockan nästan redan 22:00.

Tydligen hade jag varit jättesnäll för att jag fick en finfin mjölkskummare och svampar och en skrubbvante som Matthias mamma har virkat. Av Matthias morfar fick jag duschkräm och olja till ansiktet eller håret.

Jag misstänker att svärmor ligger bakom inköpet. 😀

Sen blev det varmrätt och det skulle egentligen ha blivit ost också men vi orkade helt enkelt inte!

Barnen for runt och lekte med sina julklappar men när det var dags för vedklabbetårtan så fick vi still på dem. Det var ju choklad på gång!

Kvällen och middagen blev lite kortare än vanligt, vi åkte hem vid 01-tiden då var hela högen slutkörd!

Idag ska vi på jullunch och äta lite mer! 😂

Jag tar med mig vegobullarna, rödbetssalladen och glöggen jag gjorde igår. Saffransbiscotti och pepparkakorna får också följa med. Jag har köpt lite blåmögelost och brie att ha på, vi får väl se om vi orkar äta av allt.

Dagens bild blir på mina första hemgjorda vegobullar, jag provsmakade igår och de var riktigt goda!

Myset

Börjar det nu? Nedräkningen till jul? Höstmyset? Svenska folket måste väl ändå vara världsmästare i mys?

Engelsmännen är duktiga men det börjar senare där, i mitten / slutet av november efter Guy Fawkes Night som firas den 5:e.

Jag vet inte hur det går till i "våra" grannländer i Skandinavien, vet ni?

I Sverige börjar man prata om hösten och myset i slutet på augusti! Då är ju inte ens industrisemestern (säger man så numera?) över i Frankrike ännu och barnen har inte börjat skolan!

Jag älskar att mysa, fransmän är inte så bra på det, inte det exemplaret jag bor med iallafall (men han har andra goda egenskaper) så jag får fixa myset själv.

Den här hösten blir lite speciell eftersom det renoveras så kan det inte riktigt mysas som sig bör. Ingen brasa, inga ljus, inget pynt till Halloween, bara damm och nakna väggar, men den som väntar på något gott!!

Jag tänker på hur det var i december när man var barn, hur traditionsbundet det var och hur jag älskade det!

Jag vet att i skolan hade vi 4 stora ljus som var klippta i papper och uppklistrade på fönstren. Varje vecka klistrade vaktmästaren dit en låga för att "tända" ett ljus efter advent.

Det var en speciell tid då det lästes en julsaga på morgonen då vi satt vid våra bänkar. Jag har för mig att vi fick tända ett ljus var, eller kanske var det fröken Agneta eller vår klassföreståndare Johnny som hade en adventsljusstake på katedern?

Vi bakade pepparkakor, stöpte ljus, pysslade julpynt, gjorde julkort, hade luciatåg, julpjäs,...

Jag minns att jag även "tvingade" hem mormor och morfar till vårt hus för adventsmys / pyssel. Morfar tror jag inte pysslade särskilt mycket. Jag ville nog bara mest ha alla samlade medan jag pysslade, sådär som man gjorde i Astrid Lindgrens sagor. Alla runt bordet som förberedde julen.

När jag frågar mina franska kollegor eller vänner om de hade några traditioner vid jul så ser de ut som fågelholkar. Bara min tysk-grekiske kollega har möjligtvis gjort en del av de aktiviteter som vi fick möjligheten att göra i skolan i Sverige.

Jag tror Frankrike skulle må bra av mer mys!

Jag har letat efter en bild som skulle kunna representera mys men jag hittar ingen så det får bli ett höstligt löv istället...

Min mysse

Så var den äntligen klar, min mysse!

Jag maskade av och sydde ihop den ikväll efter ha tittat på en "hur man syr ihop sin mössa" video på YouTube.

Jättefin och stickad i mjukt ullgarn, precis en sån där beanie som jag har drömt om länge, länge! Tänk om jag hade vetat hur lätt det är att sticka en, då hade jag gjort det för längesen!

Nu kan det vara så att en annan person i hushållet också vill ha en, och den personen heter inte Lenny. 😉

Först har jag nog tänkt virka mig en sjal med fransar, jag har alltid velat ha en sjal med fransar... Och den där gula virkade vintage klänningen jag såg när jag besökte Paris för första gången med mamma och moster 1994... Man kanske borde virka en klänning? 😂

Visst är den snygg, min mysse?!

Gott Nytt År

Det är kanske dags att uppdatera lite här?
Ledigheten är över och jag har jobbat i en och en halv vecka.

Det var roligt att gå tillbaka till jobbet, träffa kollegorna och sakta börja att ta tag i allt som ska göras.
De första dagarna tillbaka på jobbet var väldigt lugna, de flesta var lediga till och med i måndags.

Man har ju alltid en massa saker som man vill börja med på det nya året...
Tre saker har fastnat hos mig / oss:

1. Julie (som jobbar med mig och är lika såld på zero waste som jag) och jag utmanar varann att sluta klaga, på små likaväl som "stora" saker. Allt negativt som sägs skall böjas till och bli positivt. T.ex. mitt tåg ställdes in imorse, men då fick jag 15 minuter extra att läsa min bok... osv. Inte alltid lätt men man blir så mycket mer positiv i livet tack vare denna lilla detalj!

2. Matthias och jag gör en spara pengar utmaning! Vecka 1 = 1€ per person, vecka 2 = 2€ per person osv.
De första halvåret går väl an men slutet på året kommer det att bli värre, men man måste ju försöka iallafall. Om vi håller rytmen blir det 1 378€ x 2, det blir ju 27 000kr, det kan man ju göra massa kul för...

Vi behöver göra en del med huset även om det inte är särskilt bråttom så vore det roligt att få iordning mer. Nu har vi ett badrum och en toalett som är omgjorda. Det andra badrummet är på gång, med det finns ju två sovrum, två kontor, ett vardagsrum och ett kök kvar att åtminstone måla om... Den stora garderoben behöver också omorganiseras!

3. Den tredje punkten är att träffa kompisar mer! Bjuda in människor oftare! Det behöver ju inte vara så jäkla snofsigt utan det räcker med en soppa bara...

Jag ska träffa personal ansvarige om en veckan för att prata om en behörighetsutbildning för att kunna få mina yrkesverksamma år att räknas som en utbildning. Som en ingenjörsutbildning till exempel.
Jag vill veta hur det fungerar och om jag skulle kunna klara av det.

Idag ska vi till Aurélien och Karine för att äta Galette de Roi och dricka cider och önska varandra Gott Nytt År igen. I Frankrike önskar man varandra ett Gott Nytt År ända tills slutet på januari, men aldrig innan den 31:a december. Då önskas bara Bonnes Fêtes de fin d'année!
Jag behöver väl inte tillägga att den där jäkla porslinsgrejen som ligger i galetten kommer jag inte få i år heller, det har inte hänt en enda gång på 22 år som jag har bott i Frankrike! Men å andra sidan så behöver jag inte vara orolig för att jag ska bita ut en tand på jäkelstyget heller! Se där bara positivt!

Tretton

Natten går tunga fjät, runt gård och stuva...

Jag har inte varit i Sverige under Lucia på de senaste 22 åren, jag försöker att se svenska kyrkans lucia i Paris men inbland blir jag så trött på att allt som har med Sverige att göra är så förbaskat dyrt. Det kostar 15€ för en vuxen för att se lucia i svenska kyrkan. Jag förstår att det kostar lite pengar men 15€! För en barnfmailj (jag tror priset ligger på 5€ för ett barn) med två barn blir det 40€ för en konsert på 40 minuter. Det är ju ganska saftigt, särskilt som man vet att lucia är något som utlandssvenskar verkligen vill se.

Hursomhelst, i år fick jag se Borås lucia 2 gånger och lucia på TV... Jag tycker att det är vackert och stämmningsfullt och jag tänker alltid på hur förväntansfulla vi var när vi var små och skulle lussa i skolan. Min bardomskompis Jessica och jag lussade också för alla stackars grannar.

Jag ville vara lucia och Jessica ville vara tomte och så blev det. Vi tyckte nog själva att vi var ganska bra!

Jag har letat efter en luciakrona i tyg (som många små barn har) för att jag vill överraska Matthias med ett lussetåg (om Lenny vill vara med annars blir det bara jag...). Jag vet att kronorna i tyg är relativt dyra men jag hittade dem inte i någon leksaksaffär och jag ville inte beställa på nätet, det skulle väl vara om jag « sprang » på en. Och det gjorde jag, men den satt på huvudet på en dam som jobbar på Myrorna. Jag frågade inte var hon hade köpt den men tänkte att jag kanske har tur och hittar en någonstans.

Efter en snabbtitt efter en jeansjacka på Myrorna (som vi inte hittade)  gick vi vidare till Ö&B och Arkens Zoo, klart att Lenny skulle ha en julklapp också!

Tuggben och torkad kyckling, och levergodis... Vi promenerade runt hela Knalleland och tittade på Ekohallen och Rusta och till sist handlade vi på Kvantum.

Mamma var slut som artist och tog bussen hem, jag tyckte att jag kunde gå hem istället. Jag skulle dessutom köpa glögg på Systembolaget.

Men innan Systembolaget så gick jag tillbaka till Myrorna och vad hittade jag där? Lucia kronan i tyg! För 20kr! Sen hittade jag en liten fin plåtburk med en tomte på också, 15kr! Snacka om fynd!

Idag den trettonde december är jag tacksam för glögg och pepparkakor och lucia! Jag är tacksam för min fina tyg luciakrona också! Kanske ska ha den till jobbet nästa år? Borde väl börja att sy en folkdräkt snart också! Ha ha!

Elva

Tänk att jag har varit så yr i huvudet, eller kanske bara avslappnad, att jag har vände på dagarna. Jag glömde bort måndagen!

Det hände i och för sig lite mindre den dagen än de andra. Vi skulle « bara » gå och handla på Ica Maxi. Sen skulle vi ju ta det lite lugnt också för resan till Varberg stundade ju på tisdagen.

Jag blir alltid lika fascinerad när jag går in i svenska mataffärer, det finns så mycket (det finns det i franska supermarché också, men inte samma saker...) grejor som jag skulle vilja smaka på och som jag undrar vad det är!

Sirap och keso och godisar som jag inte har ätit på jättelänge, julmust och nu fanns det vörtbröd, pepparkaka i brödform, kan det bli bättre?

Jag vill helst köpa allt, men det blir ju aldrig så, som tur är!

Jag hittade Mattias Kristianssons bok Välkommen till Vegoriket (jag älskar Mattias Kristiansson, han får allt att verka så enkelt) för 99kr, vilket klipp va?

Under veckan i Sverige blev jag minst sagt väldigt förtjust i Mandelmanns. Matthias (min) vill ju leva så, men jag vet inte om han vet hur mycket arbete det innebär.

Matthias drömmer om ett timmerhus i norra Kanada, där han kan smida knivar (heter det verkligen så?) och sälja... Jag får väl leva på bark och granskott då...

Efter Ica Maxi gick vi hem och myste lite, sen drog jag med mor ut på stan för att « kika » lite. Men det blev inget köpt den här gången heller.

Idag den elfte december är jag tacksam för att jag har fått upp intesset för matlagning och mat i största allmänhet. Jag läser gärna kokböcker och har en liggande på nattygsbordet vid sängen. Jag är också tacksam för vår trädgård. Jag vill prova att odla lite mer saker till våren. Potatis och sallad och så ska jag göra ett nytt försök på tomater. Det blev en totalflopp i år!