"Tendu comme un string" sa Isabelle, mer som en fiolsträng sa jag... Filmen var mycket intressant men vansinnigt obehaglig, obarmhärtig och stundtals outhärdlig...
Vi var båda ganska glada när filmen var slut... Jag var fortfarande ganska chockad när vi kom ut ur biografen och det var skönt att gå en bit till Gare St Lazare.
Jag satte mig ner och stickade lite när jag kom hem, jag ville varva ner lite. Drack en te och mumsade i mig lite vindruvor, sen märkte jag att den tomma vindruvsklasen liknade en avbarrad julgran upp och ner... Då återstår det bara för mig att önska God Jul... Erhmm...
God jul! (man kan ju inte ligga i framkant på alla fronter)
SvaraRadera