söndag, oktober 14, 2012

Sedan sist

Just det, vad har hänt sen sist? Jodå, jag har ju inte legat helt på latsidan precis...
Jag har haft och och har fortfarande vansinnigt mycket att göra på jobbet så jag är rysligt trött, men det är roligt och det håller mig uppe, det och te och yoga!

Förra helgen hade jag en kompis från London på besök. Jag hade sett fram emot hans besök och tyckte att det skulle bli roligt. Hoppsan vad det blev ansträngt!

Han kom mitt i rusningstiden på fredagen och blev genast irriterad över alla människor på metron, "Jag gillar inte folkmassor". Nähäpp, i Paris är det folk överallt...

Jag ska bespara er de de flesta plågsamma kommentarerna men de strömmade ganska friskt under de två och ett halvt dygn han var här.
Croissanterna från mitt bageri smakar som dom i från ett snabbställe i London, och det ena var inte bra och det andra var jobbigt och jag blev besviken.
Samma sak när jag föreslog olika aktiviteter, "Näe det vill jag inte göra och jo, maten var väl OK." Då pratar vi om en av mina absoluta favorit restauranger osv.

Jag blev mycket, mycket besviken på hans beteende och jag undrar faktiskt så här i efterhand varför han kom hit.
Jag frågade honom om han hade haft något roligt här eller om det bara varit jobbigt.
"Jo det mesta var OK" svarade han, då gav jag upp, sa till honom att slå igen dörren när han åkte till stationen och sen gick jag till jobbet.

Och sedan dess har vi inte hörts av... Jag trodde att jag kände honom, men efter 6års vänskap kan man fortfarande bli förvånad!

7 kommentarer:

  1. Tråkigt att läsa om er helg som kunde blivit så fin, men istället förvandlades till någonting helt annat...Hoppas verkligen inte att det påverkat er vänskap utan att ni kan hitta tillbaka till varandra igen så snart hans uppenbarligen dåliga intryck av Paris lagt sig...

    Ser förresten att du läser "Born to run" Vad gillar du den? Har hört så mycket gott om den och tänkt att jag skall köpa den (tillsammans med så många andra titlar på min lista...)

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyvärr tror jag inte att det finns någon vänskap kvar, han har blivit så bitter och det vill inte jag ha i mitt liv!

      Born to run är en fantastisk bok, jag har bara hunnit 100 sidor in i boken men är redan fast! Verkligen läsvärd!

      Radera
    2. Det är alltid tråkigt när man kommer till den insikten i en relation men tyvärr är det en del av livets gång - vänner kommer och går (sedan finns det alltid de som består, men det skriver jag inom parentes för att undvika det klyschiga rimmet ;))

      Kram

      Radera
  2. Så tråkigt! En del besök blir inte alls som man har tänkt sig, det är inte ett dugg kul. Som du säger, man kan ju undra varför han kom. Förmodligen för att träffa dig, men han gjorde det inte lätt för dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Näe jag vet inte, men jag vill inte tänka på det mer! Jag har så fina människor som älskar livet i mitt liv och föredrar att tillbringa tiden med dem istället.

      Radera
  3. Men såååå trist! Imorgon kommer en amerikansk kompis hit och ska stanna i TRE veckor. Lite bävar jag, men som tur är känner jag henne utan och innan.

    Fast det var konstigt uppförande av killen. Så där kan mina gay kompisar bete sig när de är på pissigt humör, men liksom hela tiden i flera dagar... Skumt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker alltid att det är så roligt att "ta emot" kompisar men den här gången gick det åt skogen...

      Även om man är på dåligt humör så borde man veta hur man uppför sig när man är närmare 50 år! Men, men... Låtom oss nu glömma detta och tänka på allt roligt som finns istället!

      Radera