Det är fortfarande grått och blött ute, men åtminstone ljust.
Lenny och jag drog ut på promenad under lunchen, ett måste för att få andas lite.
En dag utan den förbannade huvudvärken och bara det är ju toppen!
Det blir mycket samma sak när vägen till jobbet är 6-7 steg och när man inte behöver hala fram månadskortet.
Jag klagar inte, för visst är det skönt att inte behöva stiga upp 05:30, gå till tåget i ur och skur för att sitta om man har tur, alternativt stå i 1,5 timmar innan man är framme på jobbet, bara för att 8 timmar senare göra om samma sak i motsatt riktning.
Men jag saknar mina arbetskamrater, jag saknar att äta lunch ihop med kompisar att diskutera vardagliga saker som inte har med jobbet att göra.
Jag är inne på månad 12 av distans arbete med ett 10-tal resor till jobbet. Det börjar att bli lite långsamt, men jag har ändå förmånen att kunna jobba hemifrån, jag behöver inte utsätta mig för COVID smittan varje dag som människor inom sjukvården måste eller människor som jobbar i butik eller på ställen där man inte kan eller får jobba hemifrån.
Jag har också ordnat det så bra att jag har ett eget kontor, vi har en trädgård och möjlighet att gå på promenad med en sur gammal Jack Russel.
Jag vet att jag har det bra, egentligen, men ibland blir det bara lite tröttsamt...
Dagens bild blir från promenaden med surgubben, jag gillar repetition och linjer i bilder och idag blev det linjer. Det stod en bil parkerad där jag egentligen ville ta en bild, så repetitionen blir en annan gång vi går förbi där.
Lenny må vara en surgubbe, men han är väldigt snäll och stannar när jag säger att jag ska ta en bild och tar upp kameran. Då drar han inte det minsta i kopplet.
Smart hund! 🐶
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar