Brrr

Nu börjar det äntligen att bli vinter här också! En stor köldvåg är på väg att svepa in över norra Frankrike, vi kommer att få ned mot hela -6°C!!

Det ska snöa också! Hipp hipp hurra! Bara inte det blir problem med tågen imorgon så kommer jag att vara en glad mussla som man säger!

Men det var faktiskt kallt när Lenny och jag tog en promenad under lunchen, men det blev ändå en timma.

Efter jobbet var jag så trött men tänkte att jag skulle bara gå ner i köket och fixa lite, sen blev jag kvar och så tänkte jag att jag skulle lyssna på lite jazz.

Matthias har köpt en mackapär (firestick) som man kopplar till TV:n för att slippa Chromecasten och använda telefonen.

Sagt och gjort, jag klickade mig fram till Spotify och loggade in på Matthias konto för jag orkade inte lägga in mina uppgifter.

Classical jazz blue notes, jäpp!

Det funkade inte första gången så jag fick leta upp listan igen.

Då kommer Matthias in genom dörren, jaha det är du "Blue walk"?

Va? sa jag.

Det visade sig att när jag använde hans konto och satte på "min jazz lista" så avbröt jag hans hardcore metal lista som han lyssnade på i bilen!! 😂

Hursomhelst så fick jag ny energi av jazzen och fixade både middag och kefir i farten!

Under promenaden så gick vi förbi garaget som jag ville fotografera förra veckan. Så idag blir det linjer i grådasket! Kanske kan jag visa lite snö de kommande dagarna...

Regn ute och snark inne

Vi tar väl gårdagen och gör en "copy & paste" idag, med möjligtvis tre undantag, pannkakor, hämta ut maten som beställdes igår och hälsa på Matthias föräldrar med ovannämnda pannkakor.

Idag har vi snöblandat regn med små flingor som inte ligger kvar på marken.

Pannkakorna är gjorda och kvalitetskontroll verkställts av vår belgiske medarbetare kvalitetsansvarig: Lenny.

Tydligen var kvaliteten mycket hög med tanke på att pannkakan gick ner på under 7 sekunder.

Jag funderar på att kontakta Guinness rekordbok för att undersöka om ett rekord inte har slagits på denna dag den 7:e februari i Taverny.

På tal om Lenny så har han fått dille på en skogsmus som han tror bor en hög med ved, eller bakom soptunnorna, eller i en hög med löv och grenar eller i mina lavendelbuskar.

Han plöjer in bakom soptunnorna och imorse såg jag att han hade fått omkull ett par stenblock vi har lagt i lavendelbuskarna för att han inte ska vara där.

Ett av stenblocken hade trillat ner och nästan brutit av min passionsblomma. Då blev jag INTE glad så nu får jag Lenny-säkra lavendeln ännu mer.

Dessutom bor det små ödlor i lavendelbuskarna och jag ser helst till att de stannar kvar där, dels för att de är söta och dels för att de äter upp andra insekter som skogsspindlar med håriga ben...

Annars då, inte mycket nytt. Jag köpte en begagnad, second hand låter väl trevligare men begagnad är den iallafall, vinterjacka på Vinted av ett av mina favoritmärken, Lolë, som kostar skjortan, ja eller åtminstone en kortärmad skjorta, vanliga fall...

Jackan är i väldigt gott skick och kostade ynka 25€ med frakt och diverse avgifter. Nypris ligger väl på närmare 200€ skulle jag tro så nu sitter jag här och är riktigt nöjd med mitt fynd.

Min nuvarande vinterjacka är en dunkappa från Uniqlo som jag köpte i december 2013 innan jag skulle åka till New York så den börjar att bli lite trött. Inte regntät längre, dunet i baken har flugit sin kos och den ser lite "slirvig" ut också, hänger mer än puffar upp sig...

Matthias mamma hade också gjort pannkakor idag så det blev dubbel dos! Det blir sallad till kvällsmat annars finns det risk för platkoma!

Kan ni gissa vad dagens bild blir? Trio i pannkakor såklart!

I snigelfart

Det har inte blivit många knop idag.

Lenny väckte mig vid 07:35 men jag somnade om oförmögen att gå ur sängen. Jag kravlade mig upp först en timma senare...

Sen blev det frukost i soffan framför På Spåret och Stjärnorna på slottet. Sen packade jag upp två lådor i det "nya" skåpet och efter det gick Lenny och jag ut på promenad.

Det blev en nätt runda på 5km. Lenny ville så gärna gå upp i skogen men jag orkade helt enkelt inte.

När vi kom hem var Lenny slut som artist och trillade i korgen och snarkade under filten. Jag trillade i soffan och stickade en stund, sen kom jag på att jag inte hade mjölk till pannkakorna jag ville göra smet till.

Det var ju Kyndelsmässodagen i tisdags och då äter man pannkakor i Frankrike!

Nu blev det ju inga pannkakor i tisdags utan det blir det imorgon istället. 

Jag gick till den lilla affären i Taverny centrum för att handla det nödvändigaste. Jag syndade lite och köpte sån däringa nötkräm att stryka på pannkisarna, det gillar Matthias så han kommer att bli glad när han får se det imorgon.

Jag har känt mig som ett "utsketet" äpple idag, så förbaskat trött! Jag antar att det har med akupunkturen att göra och det är väl ett gott tecken egentligen. Men det är ganska tröttsamt om jag säger så...

Innan Matthias kom hem från sitt urbex äventyr tittade jag färdigt på den senaste säsongen av Outlander och stickade lite till på min tröja och nu är även jag slut som artist, det tror jag vi är lite till mans/kvinns/hunds i den här familjen ikväll!

Dagens bild blir från hundpromenaden då vi tittade på Tavernys vinodlingar. Inte stort och jag har aldrig smakat på vinet från Taverny men ändå ganska fräckt tycker jag!

El fel & fysisk distansiering

Idag var det liv i luckan i kollektivtrafiken runt Paris må ni tro!

Ett stort el fel i Gare du Nord gjorde att linjen jag använder för att ta mig till Gare du Nord hade förseningar.

Jag tänkte att det är väl bäst att jag tar ett tidigare tåg då så att jag hinner i tid till mitt läkarbesök.

Sagt och gjort, jag ankommer till Gare du Nord 08:34 (2 minuters försening) och traskade vidare ner två våningar för att ta RER B till Châtelet Les Halles som vanligt, liite irriterad för att jag skulle vara väldigt tidig den här morgonen.

Jag kom inte så långt för rulltrapporna ner till RER B och D var spärrade och det var STOR trängsel. Det fanns inte möjlighet till fysisk distansiering här inte!

När jag frågade en spärrvakt vad som hade hänt visade det sig att det inte gick ett enda tåg söderut och alla norrgående tåg hade Gare du Nord som slutstation! Jamen, grattis då!

Jag tänkte att Métro 4 kommer att kunna ta mig till Châtelet Les Halles och sen vidare på RER A till Charles De Gaulle Etoile.

Jag hade tur eftersom det inte var någon särskild trängsel i tågen och vi kom fram relativt snabbt.

Jag kom i tid till behandlingen och kunde slappna av och somnade en stund med nålen i skallen.

Sen var det dags att åka tillbaka hem igen. Då var det mycket mindre folk i rörelse tack och lov!

Jag har varit väldigt trött efter behandlingen idag, lite sur är jag också så jag ser verkligen framemot helgen!

Annars finns det inget intressant att rapportera! Kvällen kommer att bli lugn och avslappnad och imorgon får vi se om jag får till ett surdegsbröd!

Dagens bild är från Gare du Nord på vägen hem, då var det nästan tomt!

Gare du Nord var tidigare ett tillhåll för allehanda tvivelaktiga figurer men sen Eurostar och Thalys började avgå och ankomma till Gare du Nord så har det blivit mindre av den varan, så man känner sig relativt säker även på kvällen.

Idé torka

Visst är det lite ironiskt att få idé torka i detta blöta väder!

Idag är jag slut som artist, jag är trött och kinkig och orkade inte ens ta ut surgubben på promenad.

Han fick vara i trädgården och ränna omkring medan jag åt lunch och slötittade på "Stjärnorna på slottet".

Jag vet inte vad jag vill skriva om här, jag har inga idéer och känner mig allmänt sur...

Det enda spännande som hände idag var väl att jag adopterade en surdeg som heter Léon. Tydligen ger man namn till sina surdegar och min fick det passande namnet Léon.

Léon var en av min pappas favorit filmer med Jean Reno.

Kvinnan som gav mig Léon i utbyte av mitt fotbollslag med kefirgryn, som mamma tycker att jag borde döpa till Elfsborg eller Norrby eller möjligen Djurgården, förklarade hur jag ska mata den och hur den håller i kylen osv.

Jag får väl göra slag i saken och baka ett surdegsbröd till helgen med Léon då.

Imorgon är det dags att träffa Dr Tran Dinh igen, jag hoppas att jag är mer avslappnad under behandlingen imorgon!

Dagens bild kan ju bara bli på Léon, han är nu matad och nattad i kylskåpet för att invänta helgen!

It's raining men

Näe, det är inte sant och tur är väl det, men det har verkligen öst ner med kraftiga vindar, ett riktigt drömväder med andra ord!

Som tur var klarnade det upp runt lunchtid så surgubben och jag kunde gå ut på promenad.

Efter lunch började det ösa ner igen och så har det fortsatt hela dagen. Inte en dag som kommer att märka historien precis. Jag har däremot jobbat undan en del tradiga uppgifter på jobbet och adopterat bort 30g kefirgryn till.

Surgubben Lenny har skällt som en illbatting HELA dagen. Matthias sa (på tryggt avstånd på sitt jobb) att jag får inte bli arg på honom för han försvarar bara mig, mot vad framgick inte... 😠

Vad som däremot framgick VÄLDIGT tydligt var att surpuppan har blivit smalare, jag var tvungen att minska på bandet på selen som går runt magen med 3cm!

Jag antar att det är våra regelbundna promenader som gör sitt till. Jag har däremot inte märkt samma sak på mig själv... 😕

Jag gör två yoga pass om dagen så nu har min chef börjat att göra två fitness pass om dagen för att inte halka efter i poäng... Om inte jag blir smalare så hjälper jag iallafall till så min chef blir smalare!

Dagens bild är från Lennys och min promenad. Vi tog en annorlunda väg idag, Taverny är fullt av smala gränder som kallas "sentes", som kan översättas med gångstig eller möjligtvis vandringsled, men en del av dessa stigar är inte särskilt långa alls.

Det kommer franska "turister" från Paris för att gå i skogen här och för att gå på dessa sentes. Ibland hittar vi dem i klungor bakom vårt hus, med vandringskängor och stavar i högsta hugg. Lenny gör sitt allra bästa för att skrämma slag på dem!

Trött i mössan

I det här hushållet är alla trötta i mössan idag.

Matthias hade ischias så han gjorde svansjön i sängen koreograferad av Maurice Béjart himself, och var 5:e minut (kändes det som) steg han upp och gick ner för trappan och resten av tiden snarkade han 5cm från mitt ansikte. Lenny gav sitt bästa framträdande och skrapade i plasten på sin korg och snarkade.

Jag sov i 7,5 timma säger min klocka men det säger inte min hjärna.

Idag var det dags för akupunktur så jag begav mig in till Paris.

Efter 3 behandlingar lyckades jag att få Dr Tran Dinh att skratta. Han pratar inte särskilt mycket och är lite stel men efter 3 behandlingar kunde han inte stå emot mitt tjatter och skämt. Mitt artistnamn borde vara Tjatte, ingen står emot!

Annars kunde jag lätt hålla mig för skratt idag, jag är dödens trött och kunde inte alls slappna av under behandlingen. Men jag har inte haft ont i huvudet!

När jag låg och funderade i sängen under natten så kom jag att tänka på Saul Berenson i Homeland. Jag älskar hans röst, särskilt när han säger "Previously on Homeland". Jag förstod varför jag tycker så mycket om rollfiguren, han påminner mig om min vän och mentor Claude som lärde mig allt om IT under min praktiktid när jag gick i skolan.

Claude var en blandning av Kapten Haddock och Professor Kalkyl i Tintin. Högljudd och tankspridd och otroligt generös och snäll!

Sen har det inte hänt mycket!

Jag ska ge bort lite mer kefirgryn den här veckan och en tjej ska byta grynen mot lite surdeg! Det ser jag framemot!

Jag började en surdeg förra veckan men jag satte inte in den i kylskåpet tillräckligt snabbt så det blev mögel på den så jag fick tyvärr slänga allt. Annars såg den fin-fin ut, under allt mögel...

Dagens bild blir från Avenue de la Grande Armée, jag tycker att emaljskyltar är så vackra!

Hej Februari!

Idag gick solen upp 8:20, eller rättare sagt ljuset uppenbarade sig klockan 8:20 i morse!

Det är fortfarande grått och blött ute, men åtminstone ljust.

Lenny och jag drog ut på promenad under lunchen, ett måste för att få andas lite.

En dag utan den förbannade huvudvärken och bara det är ju toppen!

Det blir mycket samma sak när vägen till jobbet är 6-7 steg och när man inte behöver hala fram månadskortet.

Jag klagar inte, för visst är det skönt att inte behöva stiga upp 05:30, gå till tåget i ur och skur för att sitta om man har tur, alternativt stå i 1,5 timmar innan man är framme på jobbet, bara för att 8 timmar senare göra om samma sak i motsatt riktning.

Men jag saknar mina arbetskamrater, jag saknar att äta lunch ihop med kompisar att diskutera vardagliga saker som inte har med jobbet att göra. 

Jag är inne på månad 12 av distans arbete med ett 10-tal resor till jobbet. Det börjar att bli lite långsamt, men jag har ändå förmånen att kunna jobba hemifrån, jag behöver inte utsätta mig för COVID smittan varje dag som människor inom sjukvården måste eller människor som jobbar i butik eller på ställen där man inte kan eller får jobba hemifrån.

Jag har också ordnat det så bra att jag har ett eget kontor, vi har en trädgård och möjlighet att gå på promenad med en sur gammal Jack Russel.

Jag vet att jag har det bra, egentligen, men ibland blir det bara lite tröttsamt...

Dagens bild blir från promenaden med surgubben, jag gillar repetition och linjer i bilder och idag blev det linjer. Det stod en bil parkerad där jag egentligen ville ta en bild, så repetitionen blir en annan gång vi går förbi där.

Lenny må vara en surgubbe, men han är väldigt snäll och stannar när jag säger att jag ska ta en bild och tar upp kameran. Då drar han inte det minsta i kopplet.

Smart hund! 🐶

Champagne och paljetter

Champagne blev det idag men inga paljetter, nån måtta får det väl ändå vara!

Det har varit lugnt och skönt, På Spåret till frukost, hänga och vika lite tvätt, baka en kladdkaka till eftermiddagsfikat med Matthias föräldrar, jag lyxade till det med lite vispad grädde så att det skulle bli lite festligare.

Champagnen hade legat i kylen en hel vecka så den var kall och redo att avnjutas!

Vi hade inte träffats på ett par veckor eftersom de var i Chamonix (jag var så rysligt avundsjuk) och hälsade på vänner och sen var Mister Matthias ute på urbex så det var roligt att ses igen.

Det blev kaffe och champagne och kladdkaka och en massa tjôt!

Vi åkte hem efter ett par timmar, man måste ju hem innan utegångsförbudet! Sen har vi tittat på det sista avsnittet på säsong 4 av Homeland.

Det regnar igen och är ruskigt och lite kallt så vi är alla tre ganska slöa.

Jag tänkte ta en yoga lektion online för att sen sitta ner och äta lite värmande soppa.

Imorgon är det dags för en ny vecka, februari månad here we come!

I eftermiddags visade Matthias mamma en snood (eller schnood som Matthias säger) som hon har stickat i ett underbart garn!

Jag tyckte den var jättefin och då fick jag den, så mjuk och go, snooden, då inte Matthias mamma, ja hon är mjuk och go hon också men jag har inte tänkt att bära henne runt halsen direkt!

Nu måste hon sticka sig en ny... 😀

Det får lov att bli dagens bild!

Regnig lördag

Helgen är här igen, med regn och rusk och strängare regler för Frankrike. Inga resor utanför EU utan "motif impérieux" (trängande motiv) som det finns 21 stycken olika av, allt från familjerelaterat till jobb och hälsorelaterade skäl. Naturligtvis ska man också kunna uppvisa ett negativt test resultat om man reser från ett EU land.

Från och med söndag midnatt kommer också köpcenter utan livsmedelsbutiker som är större än 20 000 m² att stängas. Det blir väl i stort sett alla då eftersom bara livsmedelsbutiken (hypermarché som är den största benämningen) oftast tar upp hälften av ytan.

Vi springer ju inte direkt ner dörrarna i köpcentren men jag tycker ändå att det är synd om alla de anställda som inte får jobba längre. Oftast är det ju inte små oberoende affärer i köpcentrum utan stora kedjor, men ändå.

Vi undvek ändå en tredje nedstängning, åtminstone för tillfället.

Idag efter att jag hade adopterat bort 30g kefirgryn åkte vi till en outlet som ligger här i krokarna, Matthias köper sina "jobb skor" och jeans där då det är mycket billigare. Det var väldigt mycket folk i rörelse, kanske för att man tror på en tredje nedstängning och inte vill missa vinterrean. 

I vanliga fall köper jag aldrig någonting, jag är så tråkig, behöver man inget så är det väl ingen idé att köpa något...

Men idag så...

Jag har sneglat på låga lackskor ett bra tag nu, ett år eller så, men jag har aldrig provat några eller verkligen sett modellen jag vill ha. Vi gick in på Clarks där Matthias hittade ett par skor, sen var vi inne på Levi's där han hittade 3 par chinos och sen på en herrekipering (det heter väl så när det är lite tjusigare butik med herrkläder eller är jag gammaldags nu?) där det fanns två tröjor som passade herrn.

Jag har ju varit på jobbet knappt 10 gånger sen mars 2020 så för min del kändes det inte särskilt nödvändigt att köpa kläder, jag har ju knappt använt min jobbgarderob alls.

Efter tröjinköpet ville Matthias gå tillbaka till Clarks för ett par bruna skor. Sagt och gjort och då provade jag ett par låga lackskor. Sen är resten historia som man säger. De fick komma med hem och jag kommer att vara tjusig till våren när vi får komma ut igen, må ni tro.

Tyvärr eskalerade min huvudvärk i migrän under eftermiddagen så det blev piller och eftermiddagslur sen försvann jäkelskapet!

Sen gick luften ur mig som så ofta. Det blev lite kaffe och ett avsnitt av Homeland.

Imorgon hoppas jag på en huvudvärksfri dag för jag ska baka en kladdkaka och så ska vi fira min födelsedag med lite champagne hos Matthias föräldrar!

Dagens bild kan väl inte bli på något annat än mina nya tjusiga lackskor, eller vad tycker ni?

Nyårsdagen

Så började då det nya året för mig! Tyvärr med huvudvärk men det är var väl ingen överraskning direkt, jag förväntade mig värre saker men det har varit lugnt på otrevlighetsfronten efter akupunkturbehandlingarna.

Jag hade tid klockan 9:30 inte långt från avenue Carnot imorse igen, som vanligt för tidig, men jag avskyr att komma försent.

Medan jag väntade passade jag på att köpa en varm croissant och en kaffe och strosade upp till Triumfbågen via en bakgata.

Det finns så fantastiska byggnader, i allt från Art Deco stil, till nyare stilar. Jag har alltid fantiserat om hur det skulle vara att bo i en sån där stor våning, för det kan knappast heta lägenhet på den prisnivån och ytan.

Jag har aldrig kommit fram till någonting i mina fantasier.

Medan croissanten smälte på tungan (sa jag att den var nybakad och frasig?) och kaffet värmde så promenerade jag långsamt uppför sidogatan och tänkte att det är väl mest kontor i såna här byggnader nu, men ack vad jag bedrog mig. Jag såg en hel hög tanter och farbröder i fönstren. 

En del vädrade sängkläder andra tittade på mig som tittade på dem. Ingen vinkade, vilket var tur för jag hade händerna fulla med kaffe och croissant.

Behandlingen hjälpte mot huvudvärken och jag tror att jag somnade. Tyvärr kom huvudvärken tillbaka under tågresan hem.

Dr Tran Dinh tyckte att jag reagerade bra på behandlingarna och var positiv. Då kan ju inte jag vara annat än positiv också.

Dagen var annars ganska händelselös. Jag gick och la mig för att sova middag innan lunch, det gjorde Lenny också.

En liten lustigkurre kallade till möte 18:30 men det var över på en kvart!

Det kommer att bli en kort kväll eftersom huvudvärken inte har släppt ännu.

Dagens bild blir en bakvänd repris på förra veckan: Rumpan på Triumfbågen!

Har den äran fröken

Jäpp det är faktiskt min födelsedag idag! Jag börjar närma mig 50-strecket med ganska stora steg och små marginaler och det känns både skrämmande och bra!

För sju år sen firade jag med en väninna i New York, det var en fantastisk resa. På min dag (hon fyller två dagar efter mig) valde jag frukost på en diner, besök på Guggenheim, middag på en koreansk restaurang, Do Hwa, som ägdes av Quentin Tarantino. Restaurangen är tyvärr stängd nu.

Som avslutning på kvällen blev det jazzkonsert på Dizzy's Club med utsikt över Manhattan! Jag skulle gärna besöka New York igen!

I år firar vi i Taverny med ledig dag för hela familjen, smörgåstårta och champagne.

Tvära kast men det känns fint att ändå kunna fira min födelsedag utan sjukdom och annat skräp!

Vi var och lämnade in bilen på service i morse, sen gick vi hem, det är ungefär 4km. Lenny fick följa med och han har snarkat i korgen sen vi kom tillbaka, det blir i runda slängar 3-4 timmar, med ett par turer i trädgården.

Vi fick tillbaka bilen strax innan 18:00, då vi gick de 4km tillbaka för att hämta den, så vi fick hålla oss hemma idag, men det gör egentligen inte så mycket för inga restauranger är öppna och bara åka till ett köpcenter är ju inte vad vi gillar.

Jag passade på att börja mitt nya år med Adriens Birthday Yoga! En renande yoga för att släppa allt gammalt mög inför det nya året.

Det har inte vart något roligt väder så vi har myst inne, druckit lite kaffe med mjölk och stickat (jag), läst lite i Dr Tran Dihns bok och tittat på serier. En dag då man verkligen får lov att inte "göra" något särskilt!

På tal om mjölk och den oumbärliga mjölkskummaren, alltså jag är på god väg att bli en halvprofessionell barista, som bara gör kaffe med mjölk då.

Jag har börjat att försöka få till såna där fina mönster som de riktiga baristorna gör, blommor och allt möjligt... Hittills har jag lyckats få till en lök-liknande historia när jag ville göra en blomma. Men skam den som ger sig!

Nu har vi ätit smörgåstårtan och druckit upp champagnen. Jag sitter och är mycket nöjd med min dag.

Dagens bild blir på champagne i mitt glas! Skål!

I mitten

...på veckan är vi nu. Jag tycker fortfarande att tiden bara springer iväg, man hinner ju knappt blinka innan veckan är slut!

Idag har det varit lugnt på alla fronter, jag presenterade en första del av ett stort projekt som jag leder med en kollega i år. Chefen tyckte att det var en bra början och det är ju viktigt!

Jag bokstavligen drog ut hunden på promenad som han sen tyckte var jätterolig. Vi träffade två av Lennys kompisar, varav en liten rolig hund som heter Coco och bor uppe på höjden av Taverny där skogen börjar. Coco är gatans kung och försöker sätta skräck i alla som har mod att gå upp eller ner för hans gata. Han är ju så liten och gullig så för att skrämma folk jagar han dem upp och ner för gatan. Sen ger han sig ut på egna promenader i stan, där han kryssar mellan bilar och paraderar på huvudgatan för att visa vem det är som bestämmer.

Idag hade han slagit sig i lag med en annan jycke och följde med på promenaden. Ibland följer han med oss upp i skogen om vi går på hans gata, oss skäller han inte heller på vi är ju Lennys människor.

Jag läste på Sandras blogg att i Berlin är det så mycket hundskit på gatorna att promenaderna spenderas med ögonen på backen för att inte tramps i hundskit. Jag tänkte på det när jag gick ut idag och det är nog sant här också. Mer hundskit än vanligt alltså.

Lenny får bära sina bajspåsar på ryggen som rosetter, till allas förtjusning utom hans egen, han är ju relativt lättkränkt, så här plockas det alltid upp utom när vi är i skogen eller någonstans där ingen går.

Mer spänning än så här kan jag inte bjuda på idag, vi får helt enkelt invänta morgondagen för att se om det blir mer rafflande då...

Dagens bild blir på kyrkan i Taverny som såklart ligger på höjden precis nedanför skogen. Idag var det dessutom vackert dimmigt.

Kejsarens akupunktör

Idag var jag på min andra behandling hos akupunktören. Idag kändes det som om det brände runt nålen.

Jag fick ligga och vila i nästan en timma innan mottagningens receptionist kom och tog ut nålen.

Vi pratade lite om just hur jag kände mig efteråt och akupunktur i allmänhet. Det visade sig att "min akupunktör" är en riktig kändis.

Han har skrivit 5 böcker och har utövat Paé Roé (där man sätter en nål på en specifik plats på hjässan) i över 25 år. Paé Roé betyder 100 möten och är en strategisk punkt där energier möts.

Där jag numera har en tatuering!

När jag läste vidare så fick jag reda på att Dr Tran Dinhs farfar var Bảo Đạis läkare. Bảo Đại var Vietnams siste kejsare.

Nu kanske jag måste buga när jag kommer till hans mottagning på fredag. 😆

Efter behandlingen kände jag mig också väldigt trött, jag hade helst gått och lagt mig med en gång!

Innan jag åkte hem gick jag en snabbis till Monoprix för att köpa Cottage Cheese eller keso som det heter egentligen. Jag fick en oemotståndlig lust att äta keso i helgen och jag hittade det inte någonstans, men jag visste att det säljs hos Monoprix.

När jag var liten kallade jag det för snö på smörgåsen som jag fick hos min mormor. Det var så gott, men det smakade inte alls lika gott hemma hos mamma och pappa...

Sen gick jag en tur till Fnac för att köpa Dr Tran Dinhs bok som jag hittade. Jag har redan läst hälften, det är verkligen intressant.

Innan det mulnade på var soluppgången så fin och det kändes nästan som vår i luften även om det var iskallt ute!

Dagens bild är från tågstationen i Taverny när jag väntade på tåget i morse!

Vecka 4

Tiden bara rusar iväg, vips är det en ny vecka!

Idag var det jag som fick skäll för att jag inte stod redo med koppel och sele klockan 12:00!

Lenny börjar att skälla 11:45 och eskalerar i volym och spm (skall per minut) ju närmare vi kommer 12:00. Går vi över tiden blir han sur!

Solen skiner idag och det var skönt att gå ut och röra på benen. Inget ont i ryggen idag vilket är toppen. Akupunktören skall besökas imorgon igen. Jag ser framemot det!

Solen skiner väl lite mindre angående COVID-19 läget i Frankrike. Det börjar lukta lite nedstängning igen. Vi har mellan 15000 och 20000 nya fall om dagen och även om inte beläggningen av IVA platser är mer än 60% så ser det väl inte sådär jättebra ut.

Jag har börjat att sticka igen efter ett jul och nyårsuppehåll, det ska bli en kortärmad tröja till mig själv tänkte jag. Kan bli bra, kan nlir skit, vi får se!

I Bessancourt där vi gick på promenad idag, Lenny och jag, har man sprejat på alla trottoarer med (o)jämna mellanrum: Port du masque obligatoire; ansiktsmask, som rattmuff, på!

Minus

Till skillnad från igår vaknade vi upp till minus grader och frost, underbart vackert!

Jag åt frukost och tittade på På Spåret, mitt guilty pleasure på söndagarna.

Jag började att plocka in lite porslin i det nya vitrinskåpet men det högg till så jäkligt i ryggen att jag först trodde att jag hade fått ryggskott, men det var ett halvt falskt alarm.

Ont hade jag men jag kunde ta mig fram och gick bra med hjälp av ett bälte jag köpte för längesedan när jag hade ryggskott var och varannan vecka.

Det är väl kanske nu det börjar som Dr Tran Dihn sa, för att bli bättre kommer du först att bli sämre...

Jag tänkte att innan jag blir helt låst så tar vi oss ut på en liten promenad med Lenny. Sagt och gjort, vacker frostigt landskap! Jag tänkte gå tillbaka ganska snabbt men det blev en lång promenad för vi var båda varma i kläderna.

Jag kände inte av ryggsmärtan alls och när Lenny drog med mig upp i skogen hade jag inte hjärta att säga nej. Han älskar att springa lös i skogen och nosa och hälsa på alla.

Han var så lycklig att han slog följe med en familj och jag kunde bara hänga på, Lenny lyssnade inte alls när jag kallade på honom.

När vi kom hem var vi båda trötta och frusna så det blev en stor belöning till Lenny och en kaffe till mig.

Jag tittade färdigt på Hundraettåringen som smet från notan och försvann på Netflix och Lenny har legat i sin korg och snarkat.

Ryggvärken har kommit tillbaka men hålls i schack med hjälp av bältet.

Det började snöa under eftermiddagen och det låg ett tunt lager snö ett tag innan regnet. Nu ligger det bara lite kluttar kvar...

Jag tänkte bjuda på en bild av hundlurken idag, han har varit väldigt avslappnad i eftermiddag!

Hurra

...tänkte jag när jag gick upp imorse, det regnar inte, så Lenny och jag kan ta en promenad. Fint väder är det inte men vi kommer iallafall inte att bli dyngsura. Det var innan det snöblandade spöregnet kom...

Det blev mest inomhusaktiviteter idag, för vem vill gå ut i spöregn? Inte Lenny iallafall!

Jag har passat på att beställa tid på Ambassaden den 30:e april för ansökan om pass. Lika bra att ha en god framförhållning i såna här frågor.

Jag har gjort en purjolökspaj med comté och gongonzola och valnötter. Vi har tittat på Homeland på Netflix, vi har varit och handlat allt vi behöver till den kommande veckan och så har vi tänt ljus och myst.

Jag har tagit det lugnt som Dr Tran Dihn ordinerat och jag känner mig inte ens skyldig när jag inte gör något! Ett small step for mankind en hel seger för mig!

Imorgon blir det mer av samma sallad, kanske med en promenad för Lenny och mig. Vi behöver andas lite skogsluft, om det inte vräker ner vill säga.

Jag ska nog baka en kaka imorgon också, det blir inga canneloni den här veckan iallafall, jag fick nog av spenatkladdet på väggen förra veckan.

Jag har planerat lite broccolisoppa, naanbröd med morot, potatis och kikärtscurry, kanske får jag äntligen till sojafärsbullarna, den förra sojafärsen blev spaghetti bolognese. Vi får se vad energin räcker till.

Nu ska jag bara göra en liten grönsallad till purjolökspajen. Den fick ju en liten twist med gorgozola och valnötter den här gången, får se hur det smakar.

Blixt i örat

Blixt i örat fick inte jag (för fy f-n va' de' måste svi' som Birger sa) men jag fick ett par nålar i hu'vet av akupunktören idag.

Dr Tran Dihn sa att jag har en seninflammation i nacken för jag har upplevt och upplever mycket stress.

Han sa också att min sömn inte var reparativ längre och därför blir det bara värre och värre. Jag har i stort sett axlarna uppe vid öronen konstant, det är min försvarsposition mot just stress. Jag måste lyssna på när min kropp och mitt huvud säger till att det är dags att vila, allt annat är galenskap. Han tryckte på två ställen i nacken och det gjorde fruktansvärt ont.

Vidare sa han att han kan hjälpa mig att få bukt med migränanfallen men att jag statistiskt sett kommer att må sämre under en månad innan jag mår bättre. Fler anfall och säkert en del oro i kroppen som problem med magen t.ex.

Det låter ju inte särskilt roligt men hellre besvär i en månad än besvär hela livet. Jag ska tillbaka på tisdag och fredag nästa vecka.

Behandlingen gjorde inte alls ont, det stack till lite, lite. Sen fick jag ligga ner i 45 minuter och sen var det färdigt.

Han tatuerade in en prick på hjässan för att märka ut platsen som han använder till att sticka nålarna i. Det var det värsta, han tatuerade en liten prick i hårbotten med en traditionell tatueringsmetod där man knackar på en liten nål doppad i bläck... Så nu är jag tatuerad också!

Efter behandlingen var jag lite förvirrad så jag hittade inte ut, men receptionisten var vänlig och sa att det är vanligt.

Efter behandlingen gick jag till Triumfbågen som ligger 10 minuter från mottagningen och sen gick jag vidare ner för Champs Elysées. Det var inte särskilt mycket folk någonstans.

Efter det gick jag vidare mot Châtelet, jag ville se om jag inte hittade ett par byxor i rätt storlek på rean men sån tur hade jag inte. Det blev 20 000 steg i Paris idag, sen fick jag nog och åkte hem till förorten. Jag hann dock med att sitta i solen på en bänk på Place des Vosges innan storstaden blev för mycket.

Lenny blev överlycklig när jag steg innanför dörren. Det blev han i och för sig igår också när jag hade varit borta i 20 minuter.

Lycka är att ha någon som blir så in i bomben glad när du kommer hem att hen nästan får ett anfall.

Dagens bild blir naturligtvis på Triumfbågen! When in Paris... Right? Eller var det Rom kanske? 😉

Bonjour tristesse

Jaa, den här dagen kommer inte att gå till historien som en av de intressantare i mitt liv. Jag släpade inte ens med hundlurken ut på promenad under lunchen. Var var så frusen så jag lagade bara lite mat och tittade på ett halvt avsnitt av Outlander.

Lenny sprang omkring och gapade i trädgården och skällde nästan ihjäl brevbäraren.

Brevbäraren blir ju inte längre utskälld här eftersom vi oftast är ute på promenad när han cyklar förbi men i dag var det dags. Ombyte förnöjer som det heter.

Imorgon är det dags för Paris och akupunktören Sören! Jag ser verkligen fram emot besöket och jag hoppas att han kan hjälpa mig. 

Det enda som avbröt tristessen var en liten promenad för att ge bort lite mer kefirgryn.

Mottagaren var en ung familj med två små barn, väldigt trevliga. Jag fick en chokladkaka som tack, gulligt!

Bilden är tagen på väg hem precis vid ingången till gångtunneln som skiljer Taverny från Bessancourt. Jag tycker att det ser ut som ett öga!