Visar inlägg med etikett Utan Ord. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Utan Ord. Visa alla inlägg

torsdag, februari 18, 2021

En ofrivillig paus

Hoppsan, det blev en liten ofrivillig paus...
Tyvärr lär det inte bli något rafflande inlägg idag heller. Jag är lite som en zombie för närvarande, fruktansvärt trött, håglös och avtrubbad.
Jag antar att detta har med min behandling att göra och hoppas att det är övergående. Jag ska prata med min akupunktör om mitt tillstånd imorgon.

Det känns väldigt konstigt att vara såhär, men det går liksom inte att göra någonting åt. Lite som om jag är permanent påverkad och väntar på att nyktra till. Det är ju en tröst att åtminstone förstå att jag inte är som vanligt.
Det är inte otrevligt bara konstigt, det känns som att guppa omkring lite på ytan av ett hav.

Vad som verkligen hjälpte mig att vakna till liv idag var ett "Mystery Meeting" som vår kommunikationsavdelning anordnade.
För ett par dagar sedan fick man skriva in sig på en lista och sen fick man en kollega tilldelad, men vem fick man inte reda på förrän mötet började.

Jag hade möte med Carolina från Mexiko. Hon är advokat och har jobbat ungefär lika länge som jag på företaget.
Hon pratade lika mycket om inte mer än jag så de 30 minuter vi hade gick väldigt fort. Vi hade så roligt att vi ska "träffas" igen. Mötet med Carolina gav mig verkligen energi och det var roligt att vi hade så mycket att prata om.

I morse drog jag ett kort ur min änglakortlek som jag fick av mamma (vill jag minnas) för en herrans massa år sedan och som en konstnär från Borås har gjort /designat, Katrin Skoglund.

Detta är dagens kort, fokusera... Jo tack, det har jag gjort! 😊


 

måndag, mars 12, 2012

Chock

Idag fick jag reda på att en av mina vänner dog i helgen. Jag är fortfarande så chockad att jag kan knappt tänka på något annat.
Jag lärde känna Marcus och Christine och deras son för 5 år sedan genom en av mina bästa vänner som nu bor i Australien.
Christine har varit sjuk i bröstcancer i omgångar i ungefär 4 år, men jag känner ingen som är så generös, modig, stark och vacker som Christine. Vid hennes sida stod hennes fantastiske man ända tills i helgen då Marcus gick bort.
Jag vet nästan inget mer, en av mina andra vänner sa att han dog i sömnen...
Att familjerna dessutom är spridda i olika delar av världen gör ju saken inte lättare.
Jag lämnade ett meddelande på Christine's telefonsvarare, men jag önskar att jag kunde göra något för att lätta hennes sorg.

Älskade vänner, ta hand om varann, glöm inte att säga hur mycket ni bryr er om varandra och räkna till 10 innan de där arga orden hinner komma över läpparna...
Livet är så kort!

måndag, december 01, 2008

måndag, oktober 27, 2008

måndag, oktober 06, 2008

måndag, september 29, 2008

måndag, september 22, 2008

måndag, september 08, 2008

måndag, september 01, 2008

måndag, augusti 18, 2008