Trött & irriterad

Idag, tack vare en väldigt bortskämd hund, är jag otroligt trött och irriterad.

Lenny ville ha sin säng bäddad efter att han troligen hade spritt ut filten och korgen på olika ställen i rummet och inte kunde fixa ihop det igen. När Lenny vill någonting gnäller eller stönar han tills det händer. Händer det inte tillräckligt snabbt skäll-gnäller han.

Detta började så smått vid 01:30 i natt, vanligtvis bryr vi oss inte om det utan han får stå sitt kast med knölig filt, men nån måtta får det vara. Vi brukar oftast säga till honom att hålla klaffen men jag var så trött att jag inte ens orkade det och Matthias hörde nog inte.

Skäll-gnällandet fortsatte ända tills klockan 05:30 imorse när Matthias vaknade. Då hade jag ändå ropat håll klaffen ett par gånger.

Vi gick inte på promenad igår så det kan också ha sin lilla förklaring till varför han har varit odräglig. Han ska tröttas ut helt enkelt. Man skulle ju kunna tro att den gamle gubben är trött ändå, men det är han INTE!

Vi gillar inte att straffa Lenny men idag blev frukosten lite försenad. Det är det enda som kan få Lenny att fokusera, mat, ingenting annat finns på kartan. När magen kurrade på honom kunde inte jag låta honom vänta längre. Jag är en riktig mes när det kommer till Lenny, men det är svårt att stå emot hans klotrunda bruna ögon när han lägger huvudet på sne...

Annars då, jo det är vackert väder, kall och hög luft så idag blev det en lång promenad i skogen för Lenny och mig medan herrn i huset storstädade.

Jag har hittat hela rågkorn som jag ska mortla lite tänkte jag för att få rågkross. Jag vill väldigt gärna börja att baka mitt danska rågbröd imorgon. Det tar ju tid så baket blir först på måndag men jag börjar imorgon. Jag matade Léon surdegen igår, han såg hungrig ut och luktade som om han behövde mat.

Jag har också vilat en del, jag blev rasande trött efter promenaden och det känns att jag inte har sovit mycket i natt.

Dagens bild blir på Lenny och mig i skogen, min skugga, men den lille är med i hela sin stjärnglans. Det röda och svarta på ryggen på Lenny är hans (tomma) bajspåsar som han bär.

Han ser ut som en humla med små vingar och de flesta vi möter tycker han är söt. Vi gick 8km idag och Lenny hade fortfarande energi kvar att leka med en valp som vi träffade på vägen hem och att skrika på en brevbärare när hon cyklade förbi.

Regnig lördag

Helgen är här igen, med regn och rusk och strängare regler för Frankrike. Inga resor utanför EU utan "motif impérieux" (trängande motiv) som det finns 21 stycken olika av, allt från familjerelaterat till jobb och hälsorelaterade skäl. Naturligtvis ska man också kunna uppvisa ett negativt test resultat om man reser från ett EU land.

Från och med söndag midnatt kommer också köpcenter utan livsmedelsbutiker som är större än 20 000 m² att stängas. Det blir väl i stort sett alla då eftersom bara livsmedelsbutiken (hypermarché som är den största benämningen) oftast tar upp hälften av ytan.

Vi springer ju inte direkt ner dörrarna i köpcentren men jag tycker ändå att det är synd om alla de anställda som inte får jobba längre. Oftast är det ju inte små oberoende affärer i köpcentrum utan stora kedjor, men ändå.

Vi undvek ändå en tredje nedstängning, åtminstone för tillfället.

Idag efter att jag hade adopterat bort 30g kefirgryn åkte vi till en outlet som ligger här i krokarna, Matthias köper sina "jobb skor" och jeans där då det är mycket billigare. Det var väldigt mycket folk i rörelse, kanske för att man tror på en tredje nedstängning och inte vill missa vinterrean. 

I vanliga fall köper jag aldrig någonting, jag är så tråkig, behöver man inget så är det väl ingen idé att köpa något...

Men idag så...

Jag har sneglat på låga lackskor ett bra tag nu, ett år eller så, men jag har aldrig provat några eller verkligen sett modellen jag vill ha. Vi gick in på Clarks där Matthias hittade ett par skor, sen var vi inne på Levi's där han hittade 3 par chinos och sen på en herrekipering (det heter väl så när det är lite tjusigare butik med herrkläder eller är jag gammaldags nu?) där det fanns två tröjor som passade herrn.

Jag har ju varit på jobbet knappt 10 gånger sen mars 2020 så för min del kändes det inte särskilt nödvändigt att köpa kläder, jag har ju knappt använt min jobbgarderob alls.

Efter tröjinköpet ville Matthias gå tillbaka till Clarks för ett par bruna skor. Sagt och gjort och då provade jag ett par låga lackskor. Sen är resten historia som man säger. De fick komma med hem och jag kommer att vara tjusig till våren när vi får komma ut igen, må ni tro.

Tyvärr eskalerade min huvudvärk i migrän under eftermiddagen så det blev piller och eftermiddagslur sen försvann jäkelskapet!

Sen gick luften ur mig som så ofta. Det blev lite kaffe och ett avsnitt av Homeland.

Imorgon hoppas jag på en huvudvärksfri dag för jag ska baka en kladdkaka och så ska vi fira min födelsedag med lite champagne hos Matthias föräldrar!

Dagens bild kan väl inte bli på något annat än mina nya tjusiga lackskor, eller vad tycker ni?

Minus

Till skillnad från igår vaknade vi upp till minus grader och frost, underbart vackert!

Jag åt frukost och tittade på På Spåret, mitt guilty pleasure på söndagarna.

Jag började att plocka in lite porslin i det nya vitrinskåpet men det högg till så jäkligt i ryggen att jag först trodde att jag hade fått ryggskott, men det var ett halvt falskt alarm.

Ont hade jag men jag kunde ta mig fram och gick bra med hjälp av ett bälte jag köpte för längesedan när jag hade ryggskott var och varannan vecka.

Det är väl kanske nu det börjar som Dr Tran Dihn sa, för att bli bättre kommer du först att bli sämre...

Jag tänkte att innan jag blir helt låst så tar vi oss ut på en liten promenad med Lenny. Sagt och gjort, vacker frostigt landskap! Jag tänkte gå tillbaka ganska snabbt men det blev en lång promenad för vi var båda varma i kläderna.

Jag kände inte av ryggsmärtan alls och när Lenny drog med mig upp i skogen hade jag inte hjärta att säga nej. Han älskar att springa lös i skogen och nosa och hälsa på alla.

Han var så lycklig att han slog följe med en familj och jag kunde bara hänga på, Lenny lyssnade inte alls när jag kallade på honom.

När vi kom hem var vi båda trötta och frusna så det blev en stor belöning till Lenny och en kaffe till mig.

Jag tittade färdigt på Hundraettåringen som smet från notan och försvann på Netflix och Lenny har legat i sin korg och snarkat.

Ryggvärken har kommit tillbaka men hålls i schack med hjälp av bältet.

Det började snöa under eftermiddagen och det låg ett tunt lager snö ett tag innan regnet. Nu ligger det bara lite kluttar kvar...

Jag tänkte bjuda på en bild av hundlurken idag, han har varit väldigt avslappnad i eftermiddag!

Hurra

...tänkte jag när jag gick upp imorse, det regnar inte, så Lenny och jag kan ta en promenad. Fint väder är det inte men vi kommer iallafall inte att bli dyngsura. Det var innan det snöblandade spöregnet kom...

Det blev mest inomhusaktiviteter idag, för vem vill gå ut i spöregn? Inte Lenny iallafall!

Jag har passat på att beställa tid på Ambassaden den 30:e april för ansökan om pass. Lika bra att ha en god framförhållning i såna här frågor.

Jag har gjort en purjolökspaj med comté och gongonzola och valnötter. Vi har tittat på Homeland på Netflix, vi har varit och handlat allt vi behöver till den kommande veckan och så har vi tänt ljus och myst.

Jag har tagit det lugnt som Dr Tran Dihn ordinerat och jag känner mig inte ens skyldig när jag inte gör något! Ett small step for mankind en hel seger för mig!

Imorgon blir det mer av samma sallad, kanske med en promenad för Lenny och mig. Vi behöver andas lite skogsluft, om det inte vräker ner vill säga.

Jag ska nog baka en kaka imorgon också, det blir inga canneloni den här veckan iallafall, jag fick nog av spenatkladdet på väggen förra veckan.

Jag har planerat lite broccolisoppa, naanbröd med morot, potatis och kikärtscurry, kanske får jag äntligen till sojafärsbullarna, den förra sojafärsen blev spaghetti bolognese. Vi får se vad energin räcker till.

Nu ska jag bara göra en liten grönsallad till purjolökspajen. Den fick ju en liten twist med gorgozola och valnötter den här gången, får se hur det smakar.

Lugn & ro

Idag har det blivit en vilodag här hemma! Vi behöver inte handla men vi har varit på ett fullsmockat IKEA och roffat åt oss ett av de tre vitrinskåpen som fanns. In och ut på mindre tid än det tar att måla tånaglarna. Det som tog längst tid var att vänta på hjälp från en person på hyll- och skåpsavdelningen, det blir ju lätt kö framför disken på de olika avdelningarna.

Jag hade kollat att det fanns i lager så nu ska vi (jag) bara skruva ihop det och få ett förvaringsutrymme uppsatt den här helgen!

Det snöar över Paris och Ile-de-France idag, trädgården ligger inbäddad i ett tunt täcke av snö och jag är överlycklig!

Tyvärr verkar det ha övergått i regn såhär på eftermiddagen.

Vi var ut en en promenad i skogen, medan vi andra två gled omkring på snön hoppade Lenny obekymrat vidare uppför backen som om inget hade hänt. Vi träffade på ganska många människor, med och utan hundar. En stor jakthund började att leka med Lenny. De lekte tafatt, eller jakthunden gjorde det, Lenny rultade mest efter för att få lukta den andre i baken. Misslyckat försök, men sprang, det gjorde han!

Efter ett varmt bad med grapefrukt badbomb från The Body Shop så har vi (teamwork på högsta nivå) skruvat ihop vitrinskåpet, utan att bli ovänner och dessutom blev det verkligen jättebra!! Jag är så nöjd. Imorgon ska jag diska av och plocka in mina glas och min porslin!

En mycket bra lördag skulle jag säga!

Dagens bild blir på snön som föll på den lilla stigen bakom vårt hus. Fjuttigt snödjup kan tyckas men här tar man var man får serverat!

Imorgon är nog allt borta tyvärr...

Efter frosten

Idag vaknade vi upp till en frostig trädgård, så vackert! Veckans kallaste dag än så länge.

Snart är det slut på ledigheten och tillbaka på jobbet. Jag har tagit ett beslut och känner mig trygg i det.

Vi har passat på att handla idag, jag har tänkt ut lite middagar att laga i veckan. Vi åkte till Lidl för att köpa champagne som vi smakade hos Matthias föräldrar över jul, men champagnen var slut...

Den här veckan tänkte jag laga cannelloni med ricotta och spenat, purjolökspaj med comtéost, empanadas och majssoppan som ni fick receptet på under den gröna veckan här på bloggen. Kanske får jag tummen ur och gör mina vegobullar som skulle ha lagats på nyår.

Vi passade även på att ta en promenad i skogen med Lenny, oj, oj, oj, han såg ut som en kalv på grönbete och skuttade omkring i alla lerpölar mer eller mindre frusna och hälsade på alla hundar som vi mötte.

Jag är så glad att han tycker att det är roligt att gå på promenad nu!

Jag började även Yoga With Adrienes 30 dagars yoga program som heter Breath. Det gjorde underverk med min nacke så jag hoppas att yogan stävjar migränen tills jag hittar en duktig akupunktör.

Man vill ju inte gärna ta vilken akupunktör som helst, jag vill ju inte gärna må sämre efter! Kanske lite trångsynt av mig men jag föredrar att få en läkare rekommenderad.

Annars har det varit en lugn dag med lite aktivitet.

Dagens bild blir från skogen vid Godard dammen i solskenet som försvann snabbt som ögat! Dammen hade en isskorpa som Lenny gärna ville utforska. Jag älskar den här platsen!

Snipp, snapp, snut...

Så var den här veckan och månaden slut! Tiden springer iväg med en väldig fart!

Men det händer som sagt inte särskilt mycket här i krokarna...

Jag ser fram emot helgen, då jag skulle vilja baka lite; lussekatter och allra helst pepparkakor.

Jag har äntligen hittat ett lussekattrecept i Leila Lindholms bok Sweet Christmas" UTAN kesella eller kvarg! Lycka!

Vi får väl se vad jag orkar, jag ska nämligen ge vår trappa like kärlek också.

Trappstegen skall blekas innan trappan ska målas och lackas. Vi vill inte att trappstegen ska målas vita eftersom det är ett rent helskotta att hålla rent, men vi vill inte heller att de ska vara så mörka som de var tidigare.

Därför ska jag bleka trappan till helgen. Jag kommer tyvärr att behöva använda med klorin. Det är det minst miljö- och hälsofarliga metoden som jag har hittat.

Trädgårdsmöblerna ska äntligen tvättas och bäras in, jag behöver kratta lite löv också.

Matthias ska hjälpa en av sina arbetskamrater att flytta imorgon så det blir Lenny och jag som får göra jobbet hemma. Jag gissar på att jag får göra allt medan Lenny kommer att springa omkring och skälla på alla tanter som går förbi med gåstavar.

En del av fredagskvällen tänker jag spendera i våran nya soffa med en kopp te och min stickning som en gammal dam.

Jag önskar en fin fredagskväll med en bild på järnladyn!

Helgen som gick

Det blev en bra helg, jag hann inte läsa särskilt mycket men jag hann däremot sticka en del. Min mössa kommer att bli klar den här veckan!

Igår var vi iväg på urbex äventyr igen. Vi tog den andra vägen som vi inte tog när vår kompis var med för ett par veckor sedan.

Det var tur att vi valde den andra vägen med kompisen för att på två av fyra ställen kunde vi inte ta oss in utan att få en väktare och en ilsken hund efter oss, alternativt simma över / genom / i en slemmig vallgrav.

Där väktaren och hunden vaktade såg slottet verkligen välbevarat och fint ut, säkert för att ägaren betalar en väktare.

Det är så tråkigt med människor som inte bara kan besöka en plats utan att slå sönder eller stjäla.

Det andra slottet med vallgraven hade tydligen sålts eller tagits över av ett företag som anordnar airsoft matcher för privatpersoner och företag. Det såg dessutom väldigt nedgånget ut.

Sista stoppet på listan (som jag kortade ner för att det var kallt och det regnade) går under namnet (fritt översatt) Spiral Herrgården av en spiraltrappa som är gjort klädd i vit keramik som går från källaren upp till sista våningen på huset. Högst upp finns en kupol i glas (eller fiberglas kanske, materialet hade gulnat kraftigt) som lyser upp hela trappan och gör den gnistrande, nästan självlysande.

Herrgården är en välkänd "spot" för urbexare och därmed också välbesökt även om den ligger mitt ute i ingenstans.

Grannen vaktar, ringer polisen om hen ser någon utomstående i huset och låter sina får beta i herrgårdens trädgård, med eller utan ägarens tillstånd...

Efter en staketklättring som hette duga kom vi in på tomten och smög fram till byggnaden.

Det stod ett piano mitt på gräsmattan som någon idiot hade släpat ut.

Nästan alla ingångar hade blivit igenmurade men inte ända upp till taket så naturligtvis fanns det en ingång utan för mycket krumbukter.

När vi var där kom det fyra unga killar varav en som ville imponera på sina kompisar så han berättade högt om hur det var förra gången han var här. Lite onödigt med tanke på grannen.

Hursomhelst besökte vi huset, beundrade alla art deco detaljer (som var hela) och fotograferade som vanligt utan att röra en pryl.

Jag läste mig till lite information angående huset och dess historia.

Tydligen kom denna herrgård till av en ihopbyggnad av två hus.

Ett som byggdes i början på 1800-talet och ett "nybygge" som kom till 1897. De båda husen byggdes ihop 1919 och blev då en herrgård med bland annat 85 fönster och ett antal "lägenheter" med separata badrum.

Herrgården har haft många ägare men den nuvarande ägaren är en iransk ingenjör som numera är bosatt i USA.

Han var, efter vad jag har läst, tvungen att överge herrgården 1999 efter en bråk med grannen som är ingen mindre än den tidigare ägaren.

Den tidigare ägaren ska ha gjort livet till ett rent h*lvete för den nuvarande ägaren som tillslut överger sitt hem utan för den sakens skull sälja det. Kanske väntar han på att granngubben / tanten ska trilla av pinnen för att komma tillbaka?

Vi klarade oss utan att stöta på grannen även om hans vaktfår bräkte som tusan när de fick syn på mig. Kanske fick de unga killarna, som stannade kvar efter oss smaka på grannens ilska?

Dagens bild kan inte bli någon annan än på Spiraltrappan! Vad tycks?

Tippen och kostnadsförslag

Idag har vi städat upp i trädgården efter veckans renoveringsarbete.

I och med att de rev ut gammal isolering och dessa förbannade halvväggar byggda i mexitegel blev det en hel del bös i trädgården.

Papy Maurice skulle komma klockan 13:30 men innan dess skulle installatören för varmvattenberedaren komma och kolla på vår nuvarande installation och göra upp ett kostnadsförslag.

Killen var trevlig och kom med olika förslag på lösningar. Vi kommer att sätta in en lika stor beredare, helt enkelt för att en mindre kommer att kosta lika mycket att sätta in, i och med att rören behöver dras om. Dessutom drar en större inte mer el eller vatten, den är bara bättre anpassad till husets storlek den dagen vi säljer.

Killen sa att det var dags att byta ut vår beredare, den är 35 år gammal så jag antar att han har rätt.

Utan manicken som samlar upp vattnet som släpps ut när beredaren värms upp kommer kalaset att kosta 1100€, men då är allt annat inkluderat. För närvarande har vi en spann som måste tömmas på vatten ett par gånger per månad, med den nya beredaren behöver vi inte tänka på det och dessutom blir det mindre fuktigt med tanke på att det inte kommer att stå en spann med vatten i källaren längre. 

Jag tror att vi får räkna med 1400€ med manicken. Han gör två kostnadsförslag, ett med manicken och ett med en pump som pumpar ut "spillvattnet" i avloppet.

Vårt hus hade en septiktank när det byggdes och när det kommunala avloppssystemet kopplades in fick man sätta avloppsrören i taket i källaren för att vara i marknivå. Min tvättmaskin står på en upphöjd cementplatta för att kunna evakuera vattnet.

Vi vill helst inte ha en pump men vi ville ändå veta vad skillnaden ligger på.

Företaget verkar seriöst och har goda referenser, dessutom var de snabba på plats och punktliga.

På två veckor har jag lärt mig mer om varmvattenberedare än jag trodde var möjligt. Hade egentligen inga planer på att lära mig men ibland blir man överraskad.

Det kommer säkert att bli samma sak med vedkaminen eftersom vi ska installera en sådan där den gamla satt.

När Papy Maurice kom för att hjälpa till med att köra böset till tippen var bilen redan lastad med hälften.

Två vändor till tippen och nu finns det bara lite skåpsluckor och murbruk kvar tills nästa gång.

Jag har hunnit med att sticka och lata mig lite. Imorgon blir det utflykt så att göra upp en ritning på köket får bli nästa vecka.

Jag ska försöka att sälja ett stort ekskåp också. Det är för klumpigt och opraktiskt för oss. Jag behöver ett skåp med fler  hyllor och ett par lådor.

Dagens bild är från ett urbex äventyr och får symbolisera vår varmvattenberedare.

Helg & vila

Äntligen fredag! Den här veckan har varit ovanligt lång och lite besvärlig så jag välkomnar fredagen och helgen med öppna armar.

Det ska bli skönt att kunna koppla av hjärnkontoret efter flera dagar med en massa budget trubbel.

Jag ska fortsätta med mitt stickprojekt tänkte jag. En mössa ska det bli mina damer och herrar, lagom till kylan kommer, förhoppningsvis.

Utöver handarbete ska jag börja att titta på kök. Renoveringen vi gör innebär att köket som idag är opraktiskt, gammalmodigt och brunt kommer att bytas ut. Det är ett kök av en fransk och ganska dyr tillverkare men så illa tänkt. Höga, djupa skåp utan hyllor, så har du inte 35 stycken 30 cm höga vaser att ställa in förlorar man mycket plats. Allt måste staplas och man riskerar ett porslins ras vid varje lucköppning.

Isoleringen täcker två väggar i köket så skåpen måste ner oavsett. Det inbyggda kylskåpet är redan avklätt.

Det kommer med (nästan) all säkerhet att bli ett IKEA kök, men jag vet inte riktigt vad jag vill ha som skåp eller i vilken ordning de ska sättas. Först måste jag mäta och göra en ritning, sen får vi möblera! 

Jag har aldrig haft lyxen att kunna välja tidigare! 😊

Det kommer en person från ett företag som installerar varmvattenberedare och tittar på hur ett eventuellt byte kan göras. Företaget jag pratade med först gör bara kostnadsförslag per telefon, det tycker inte jag är särskilt seriöst. Företaget jag ringde idag är både trevliga och kunde komma redan imorgon klockan 11:00. Papy Maurice har anlitat detta företaget tidigare och de har goda referenser på internet.

Vad larmet anbelangar har vi inte hört av det sedan i måndags, väldigt uppskattat av Lennys hjärta och mina öron.

Hinner jag med att läsa lite också kommer detta att bli en hel lyckad helg! Som ni ser har jag inte några högre krav den här veckan!

Dagens bild blir på stickprojektet, inte så illa för en ringrostig stickare...

Fullmatad helg

Det känns som om den här helgen har varat i en hel vecka minst, så mycket har vi hunnit med!

Igår morse så åkte vi först till posten för att få iväg paketet till Gabriel och Eden. Sen bar det av till getfarmen där jag lämnade av 8 glasflaskor, köpte två små getostar och hämtade veckans grönsakslåda.

Efter det åkte vi hem och jag gjorde en ratatouille av alla fina ekologiska grönsaker från veckans och förra veckans låda.

Ratatouille är smaskigt men det tar en jäkla tid och vad man skräpar ner i köket! 😄

Papy Maurice skulle komma och "hämta" oss för en cykeltur klockan 14:00, min ratatouille blev färdig vid 13:15-tiden så vi hade precis tid att äta lunch. Naturligtvis var Papy Maurice tidig så han fick vänta lite.

Vi körde en runda på 1,5 mil i skogen. Eftersom Matthias cyklade först blev det en hel del uppförsbackar. Han körde nästan slut på sin pappa bara genom att cykla upp till skogen.

Men Maurice hängde i och var inte långt efter! Det blev en skön tur och jag har en fin träningsvärk i axlarna och ont i häcken men det känns bra att verkligen få flåsa lite. Jag tänkte löpträna imorgon på lunchen om det inte blir för varmt, jag behöver röra lite på mig för att må bra!

Efter cykelturen var vi all ganska slut som artist så det blev ett par avsnitt av Walking Dead innan vi åkte och handlade det som fattades i kylskåpet.

Idag har vi varit på urbex äventyr i två städer och inte mindre än 4 ställen. Ett övergivet tågstall, ett ålderdomshem, en utomhus simbassäng och till sist en skjutbana. Vi skulle också ha besökt ett övergivet fängelse men det visade sig att murarna var 15m höga i runda slängar så vi körde bara förbi, men vi fick oss ett gott skratt!

Nu blir det sängen för att ta igen oss lite!

Bilden kommer från ett övergivet sjukhus vi besökte i juli.

Söndag i sängen

Söndag i sängen heter Bo Kaspers Orkesters första (och nästan bästa) album från 1993, men det stämde inte alls in på vår söndag!

Även om vi var möra från lördagens bestyr så ville vi ändå hitta på något, och när jag säger "hitta på något" betyder det oftast att vi ska ut på urbex äventyr, men innan dess behövde jag köpa grönsaker till veckans middagar.

Jag tycker att det är ganska skönt att kunna åka iväg själv och handla, ingen som stressar och suckar eller frågar, "jaha, är det allt?" "Är vi färdiga?"

Jag ska laga Anna Skippers "Gryta på adzukibönor" (som du hittar här) från serien "Du är vad du äter" imorgon. Jag gillar adzukibönor för de har en liten rökig smak som sätter fart på smaklökarna!

Jag tar oftast (ibland glömmer jag) med mina tygpåsar för att handla frukt och grönt i och en matlåda i glas för att lägga eventuellt kött i.

När jag stod i kassan och la upp mina varor kom det en dam och ställde sig farligt nära ur covid synpunkt... Hon plirade på mina varor och tog mod till sig... "Goddag, får jag lova att fråga? Var har ni inhandlat era tygpåsar någonstans?"

Jag förklarade att man kan hitta dem i nästan varenda ekologisk (heter det så?) butik eller på nätet så klart! Jag spann vidare och visade henne glasburken. Man får ju passa på och smida medan järnet är varmt.

Det är kanske löjligt men det gör mig glad när andra människor jag möter intresserar sig för miljön och funderar på att byta vanor.

Det fina i kråksången är också att varje gång jag handlar i mina tygpåsar dras det av ett antal cents beroende på hur mycket jag handlar. Igår drog de av 38 cents bara för att jag hade med mina påsar. Handlar man varje vecka där blir det i runda slängar 20€ om året... Ganska OK för att ta hand om naturen tycker jag!

Efter handlingen bytte jag om till urbex kläder (oömma kläder som lan inte bryr sig om det minsta), packade lite fika och fyllde vattenflaskorna.

Vi skulle västerut till ett övergivet sanatorium. Jag har läst lite om sanatoriet, det byggdes 1928 och under sin stortid kunde man ta emot 1000 tuberkulos patienter samtidigt. Detta hände aldrig utan sanatoriet fungerade med en tredjedel av platserna upptagna.

Under andra världskriget fungerade sanatoriet som sjukhus till amerikanska soldater.

Efter 20 år som medicinskt institut stängdes det ner allt eftersom och övergavs definitivt 1990.

Bilden är från en av korridorerna som är så långa att man inte ser slutet på dem...

Renoveringslördag

Igår hade jag träff med Aurélie som skulle få lite kefir gryn utanför Natural Optic där jag skulle lämna in mitt recept på glasögon.

I Frankrike måste man till ögonläkaren för att få ett recept utskrivet om man vill få tillbaka eller inte alls lägga ut en del eller alla kostnader för glasögonen.

Jag har en obligatorisk sjukförsäkring via mitt arbete som gör att jag får be om ett par glasögon vartannat år eller varje år om min syn förändras.

Jag bytte glas utan bågar förra året och nu gick bågarna (som är tre år gamla) sönder och kan inte lagas annat än på franskt vis (med lim alternativt tejp). Jag måste således byta både glas och bågar.

Vi får se vad min försäkring säger, jag måste ju byta ändå så det blir att bita i det sura äpplet.

Med det sagt tycker jag ändå att det är ganska fantastiskt att få hjälp till nästan allt inom sjukvård. Tänder, glasögon, osteopat, kiropraktor, sjukvårdsbesök, ...

Hur som helst, tillbaka till Aurélie. Hon är ett kefir proffs så jag behövde inte förklara någonting, däremot ville jag gärna veta mer om mjölkkefirgrynen.

Jag har 50g svulstiga gryn i mitt kylskåp (Matthias sa att ska det fortsätta såhär får vi nog köpa ett kylskåp enkom för alla mina gryn...) och jag måste inskaffa opastöriserad, microfiltrerad mjölk... Som tur var gav Aurélie mig ett tips om var det kunde hittas.

Efter kefirgrynsbyte och glasögon fix gick jag hem och bytte om till arbetskläder, vi skulle nämligen hjälpa en kompis (Roddans bror) att slipa en trappa. Jag hade turen att få hjälpa till att tömma ett skjul och få saker att byta plats.

Det tar TID att fixa, Matthieu, som Rods bror heter, är lika petig som jag så att ställa in saker i skjulet igen tog tid, men det är ju bättre att ställa in sakerna på "rätt" plats en gång för alla.

Blackie var med också men efter en dag i allt damm var det Whitey eller Grey...

Efter 6 timmars arbete avslutade vi dagen men en kall öl, den var vi verkligen värda!

Jag lyckades att få tag i en flaska med Suède på, den smakade extra gott!

Naturligtvis kände jag mig manad att föreviga detta ögonblick med en tjusig trätrall som bakgrund.

Urbexing, grottor och oväder

Mamma skickade ett meddelande på WhatsApp i söndags kväll och frågade om vi hade kommit upp från de underjordiska kalkbrotten. Visst hade vi det! Vi stannade inte så länge även om det var svalt och skönt. 

Kalkbrotten är fulla av damm och vår lille parvel på 30-40 cm i mankhöjd som rände gatlopp och drog upp damm i snoken såg han ut som en lurvig minikopia av Tony Montana i Scarface. Lenny var inte särskilt imponerad! Det var däremot vi!

Vi vandrade vidare efter ett tag, målet var kapellet mitt i skogen.

Väl där visade det sig att kapellet var igenmurat men vi tog en del bilder utanför. Det kom ett annat sällskap vandrande och morfadern (de små barnen kallade honom Papy) förklarade för oss att det var ett begravningskapell som tillhörde en rik baron i krokarna. Baronen i fråga (som fortfarande lever) äger 90% av all mark där vi vandrade... Spännande med lite oväntade möten!

Vi tänkte passa på och besöka en annan övergiven plats när vi ändå var där men det visade sig att den lokala airsoft klubben lekte krig där just den här dagen. Inte roligt att ducka kulor eller få en salva i baken!

Vi åkte hem till kompisarna och drack apéro istället, sen blev vi kvar på middag också.

Det åskade och blixtrade och regnet hängde i luften men det blev inget av det innan vi kom hem.

Bilden blir naturligtvis på kapellet som ägs av baronen himself!

Bara regn hos mig

Det var väl en innerlig tur att jag inte väntade tills idag för att pyssla om trädgården för oj vad det regnar!

Jag hade med evig optimism hängt ut tvätten men den fick åka in efter en kvart däremot jublar morötterna och purjolöken, det är ju så rysligt torrt i marken.

Igår eftermiddag åkte vi ut på ännu ett urbex äventyr i trakterna. Matthias ville prompt besöka ett ställe som skulle vara ett övergivet badhus men som visade sig vara något annat, vad vet vi inte riktigt men det fanns ingen bassäng iallafall.

Som vanligt, sönderslaget, nerlusat med graffiti, mögligt och allmänt ruttet, men vi fick nog till ett par ganska bra bilder.

I fredags åkte vi västerut och skulle fotografera övergivna bilar på ett ställe. Lenny var med och skuttade hit och dit. Det visade sig vara knepigare att ta sig över ett staket än vad vi trodde så jag gick runt för att se om det inte var lättare på sidan än vid grinden. Matthias klättrade över grinden och när han kom ner på andra sidan hörde jag hundskall, det var inte Lenny utan en mycket större hund.

Mycket riktigt, bilarna var nog inte så övergivna längre som vi trodde. Kanske hade squatters tagit över, kanske hade terrängen sålts...
Hunden vaktade området och Matthias fick bråttom tillbaka över på andra sidan, tur att inte Lenny och jag också hade hunnit ta oss över! Hunden var långt ifrån elak och aggressiv, den skällde bara men visade också att detta var hans revir och att vi inte var välkomna. Vi fick åka hem med ogjort ärende.

Sedan i fredags letas det då övergivna bilar i trakten... Han hade hittat ett område igår i närheten av där vi var. Ett skämt, en Renault Super 5 och en Twingo av nyare modell. Vi åkte hem.

Lite senare ska vi träffa våra kompisar med poolen som vi var hos förra veckan, men idag blir det inget poolsamkväm, näe nu ska vi besöka ett övergivet kapell mitt i skogen och gå i underjordiska kalkbrott. Det ska bli spännande! Tröja och pannlampa ska medtagas!

Vi besökte ett övergivet sjukhus i slutet av juli med en av våra nya urbex bekantskaper. Bilden nedan är från utsidan av det sjukhuset.