Vardag var ordet...

En dag som det finns många av...
Väldigt mycket på jobbet, två av kollegorna är borta så Krank och jag får springa som skållade råttor.
Så kommer det vara nu fram till måndag... Snyft...
Sista dagen för att lämna in deklarationen till Skattemyndigheten. Vi har en sådan vansinnig tur i det här hushållet att vi har INTE samma Skattemyndighet.
J, den lilla rutiga och svärfar har samma ställe medan jag måste skicka iväg min deklaration någon annanstans... Don't ask me why. Dom vet nog inte det själva heller.

J och jag skulle vara kattvakter ikväll egentligen men det verkar som om katterna klarar sig utan oss...
Våra grannar skall/skulle/borde ha flytta(t) och behövde hjälp med kattorna. Men än är det inte försent.
Jag känner mig lite rôsen och trött så jag tänkte pigga upp mig och er med en sommarbild från bästkusten.

Vad säger ni? Känns bättre redan va'?

  


Uppdaterat:
Kattorna kommer ikväll... 3 bäbisar, 2 mammor och en bror.
Foto kommer. Promise!

Söndagen den 16 april 2006

Då var det dags... Hemresan tornar upp sig vid horisonten. Damerna måste hem till Sverige.
Efter en kopiös frukost på Hôtel den lilla rutiga & Co. bar det av med taxi ”J & Krokofant” till Roissy Charles de Gaulle för hemflygning med Air France. Vi var där i god tid för att slippa springa.
Flyget skulle gå 12.35 vilket det mycket riktigt gjorde också.

G och mor kom hem till Sverige efter 8,5 dagars ”heavy touring”...
Trötta men väldigt nöjda med semestern.
Vi hade tur att det var Annandag påsk på måndagen så att i kunde vila ut allesammans.

Väder: Ihållande regn, runt 12°C
Antal steg: 353
Antal Km: 0.21
Antal Kir: 0 / person

Vach'Art - The Cowparade

Varje morgon och "par consequence" varje kväll sedan den 26 april passerar jag ett gäng kor på väg till och från jobbet.

Detta kallas ”The Cowparade” eller ”Vach’Art” som fransmännen på fransmäns unika vis har döpt om det till.
150 (ungefär) kor i naturlig storlek står utställda lite varstans runt om i Paris sedan slutet på april.
Varje ko är unik; designad av en mer eller (oftast) mindre känd konstnär.

I La Défense har vi nog runt en 10 kor sammanlagt, ute på esplanaden och inne i ”Les Quatres Temps”.
Mellan den 19 och 26 juni skall korna samlas ihop i (gissa var) La Défense, ”le plus grand pâturage de France”, ”den största betesmarken i Frankrike” Jippie! Not!
Den 26 juni blir det stor galakväll med prisutdelning till den vackraste kossan som har blivit av allmänheten framröstad på www.vach-art.fr.
Den 30 juni skall de kossor som fått flest röster bli utauktionerade till förmån för välgörande ändamål (heter det så?). Bl. a. Africa Alive Foundation.

Jag skall säga er att vi har en sjuhelsickes tur att jobba i La Défense!
Den 26 april fick vi 5 kossor på esplanaden, den 27 april kom Tom Cruise flygnde i sin helikopter och snart har vi 150 kor samlade utanför fönstret...

- Och hur känns det Krokofanten?
- Jaa, jag skulle nog vilja säga att bättre än så här kan det nog inte bli...

 



Art Cow - N°172
 



Jazz - N°175
 



Vachemenbert - N°173
  



La grande vache - N°174
 



Metrocowlitan - N°171
  

Almodovar : Exhibition!

Jag svävade iväg på utställning idag.
Jag blir mer och mer förtjust i Pedro Almodovar ju fler av hans filmer jag ser.
Dialogerna som är fantastiska, vassa och ofta roliga i sin bedrövelse, färgerna, spelet...
Utställningen om honom hålls på La Cinématèque Française fram till den 31 juli.
La Cinématèque Française är väl inget mästerverk i arkitektur precis, det var första gången jag gick dit idag, men byggnaden gömmer en färgstark, detaljrik och mycket intressant historia om el Señor Almodovar.




Den är uppdelad i 7 delar, väldigt "cosy" och man tror att man befinner sig i en av hans filmer.




Det finns fotöljer och soffor där man kan sätta sig och titta på film snuttar eller lyssna på Almodovar när han berättar varför hans filmer är så färgstarka. Om kärleken till sin bror Augustin, som är yngst fastän Pedro alltid har hävdat motsatsen.




I sista delen av utställningen "La vie Spectacle" fanns en liten biosalong uppbyggd. Vi satt några stycken på våra fällstolar och tittade på olika filmscener.

 


Jag strosade runt på utställningen i en timma och en kvart och kände mig full av solsken fastän det regnade ute.

  


Det blev en liten shopping runda i Châtelet Les Halles också, jag köpte inget förutom en caffe latte och en club sandwich på Starbuck.
En skön dag som förberedelse för morgondagens jobb.

Pedro Almodovar

Jag var på bio ifredags. Jag har tagit lite ledigt för att jag har 10 semesterdagar att ta ut innan slutet på juni.
Jag gjorde inte som alla andra och gick på Da Vinci koden. Jag har läst boken och väntar nog ett tag innan jag kollar på filmen.
Jag har väntat på ”Volver”, Pedro Almodovars nya film, ett bra tag nu.
Säga vad man vill om honom och hans stil, men jag tycker mycket om hans filmer. Jag känner mig stärkt som kvinna efter att ha sett hans filmer.

Männen, stackarna, särskilt i den här filmen, är några riktiga krakar, pedofili, incest, kvinnomisshandlare. Men så blir de också straffade.

Penélope Cruz är sublim i rollen som Raimunda. Vackrare och mer rörande rollspel tycker jag nog att man får leta efter. Märks det att jag gillade filmen? :o)
Även Carmen Maura som spelar mamman/mormodern och Lola Duenas som splear Sole är fantastiska!!

Språket är ju underbart också, så mjukt, så flytande, mindre kantigt än franskan... Även om mitt nya ”modersmål” är ett av de vackraste språken i världen... Ja, ja lite patriot får man väl vara.
Jag tänker inte gå in på vad filmen handlar om, det kan ni hitta ändå, jag tänker bara säga att det är en av den bästa filmer jag har sett på länge och jag tycker att ni skall gå och se den.

Imorgon, eftersom jag fortfarande är ledig, tänkte jag gå på en utställning om Pedro Almodovar på Cinémathèque Française.
Rapport kommer.




Bilden är lånad av http://www.allocine.fr 

Älskade mor

Imorgon är det ”Mors dag”, grattis alla mammor i världen!
Det borde väl vara mors dag alla dagar egentligen!
Jag vill först och främst önska min egen älskade mor en jättefin dag, fastän vi är långt ifrån varann.

Jag längtar efter dig jättemycket mamma! Som alltid! Stor kram från din lilla Krokofant!




Jag har överlagt med J om hur vi skall fira ”den lilla rutiga” aka J's mamma imorgon. Gissa vad hans önskemål var. "Euhh, du kan väl göra den där "tatin med pommes de terre", för den gillar ju mamma." Jag vet inte vem som är mest förtjust i den. J, hans mamma eller hans pappa...
Tänkte köra tatin dagen i genom. Tarte tatin fransk äppelpaj blir det till efterrätt.
Blir den god kommer receptet...
Jag ser redan rubruikerna: Ett nytt mode har lanserats av Krokofanten, efter stegmätar trenden, kom kir trenden och nu är den äntligen här: Tatin trenden!
Ett måste för alla hushåll! 

Festival de l’Oh !

I helgen har det varit det vattenfestival i Val de Marne.
Och vatten blev det, i form av regn, ett ursinnigt störtregn som varade i två timmar.
Det klarnade upp och solen sken, men det blåste väldigt och var kallt som självaste skam. Det låg lite tunga regnmoln och lurade vid horisonten också.

 

 


Jag var och tittade på en fotoutställning utomhus som heter ”La ruée vers l’eau” som handlar om fransmännens första riktiga betalda semesterdagar 1936 – 1937.
40 foton av Robert Capa, Henri Cartier-Bresson (ahh oui), Willy Ronis (ahh oui bis), David Seymour, Pierre Boucher, Sam Lévin, André Kertesz, François Kollar och Raymond Voinquel.
Fantastiskt fina svartvita klichéer.
Tyvärr var vädret inte det trevligaste och det kom störtskur efter störtskur.

 

  

 


Jag hann iallafall få mig ett gott skratt och värmas invädigt av de bästa installationer jag sett på länge.
”La laveuse d’idées” Idétvättaren.

Det finns sex olika program:

Ett för ömtåliga idéer
För ”svarta” idéer
För smutsiga idéer (snuskiga)
För fula idéer
För omoderna idéer
För färgrika idéer

Det är ganska svårt att översätta för det är franska uttryck och ordlekar, men jag hoppas att ni förstår ”budskapet”.

 

  


Tvättmaskinen och Valen, annan installation gjord av plastkulor i vilka man ”stängt” in texter och teckningar som i sin tur bildar en valkropp är gjorda av barn från staden jag bor i.
Det är ”Maison des Arts plastiques” som står för dessa konstverk.
I en kula stod det: ”Créer c’est prendre le risque de mentir” (Att skapa är att ta risken att ljuga)
I en annan: L’art c’est la liberté (Konst är frihet)

Tyvärr var vädret ganska taskigt under hela helgen så jag gick inte ens tillbaka på söndagen.

Lördagen den 15 april 2006

Sista dagen i Paris för den här gången för damerna.
Vädret var kallt och ruskigt med sliskigt regn.
Det första vi gjorde var att gå till Musée de la Mode igen för att kolla på boken som G ville köpt på fredagen.
Vi strosade längs de små gatorna för att komma fram till rue de Rivoli.

 

 


Nu fick vi äntligen tag i boken och turen kunde gå vidare till Caroussel du Louvre.
Vi såg den uppochner vända pyramiden och strosade lite i affärerna.
Eftersom regnet bara fortsatte att strila gick vi väl skyddade på trottoaren längs med rue de Rivoli för att komma tillbaka till Châtelet Les Halles.

Jag tänker inte tala om vad vi åt till lunch för det är ytterst ointressant, särskilt ur näringssynpunkt för att inte tala om ur kulturell synpunkt.

 


I Châtelet Les Halles handlade jag lite faktiskt. Säsong 7 av Simpson till J och en skiva av the crooner himself Michael Bublé. Minst lika bra som Jamie Cullum.

För att få lite sol på insidan gick vi till ”Au Père Tranquille”. Där tog vi en persikokir.

  


När vi kände oss redo gick vi vidare till le Marais.
Regnet hade slutat men himlen var tung. Vi försökte hitta ”hasselnöt och pistage rulle choklad butiken” men vi svängde av för sent.

 


När vi kom fram till Bastille bestämde vi oss för att ta bussen hem.

 


Vi hittade de 29:an somtog oss till genom 12:e arrondissemanget till Daumesnil. Därifrån tog vi 46:an till Cours de Vincennes. Efter det blev det två bussar till och sedan var vi hemma igen.
Vi var ganska trötta efter en hel veckas turistande och kände oss ganska möra i kropparna.

När vi kom tillbaka till ”Hôtel den lilla rutiga” gick mor och G upp för att förbereda hemresan dagen efter och jag följde med den lilla rutiga för att hämta maten somhon hade beställt.

Det har blivit tradition nu att äta portugisiska revbenspjäll kvällen innan mamma åker hem.
G fick ta del i traditionen i år.

 


Till revbenen äter vi en sallad på grillad paprika. Fantastiskt gott.

  


Väder: Regn, kraftig vind, runt 10°C
Antal steg: 9931
Antal Km: 5.95
Antal Kir: 2 / person

Fredagen den 14 april 2006

D-Day! Vi skulle se en av mina favortier i Le Grand Palais: Le Douanier Rousseau.

 


Vilken besvikelse...
Jag tycker inte att man hade lagt ner särskilt mycket arbete på ljussättningen eller atmosvären. Jag hittade inte ens min favorit målning...
Och den skall finnas på l’Orangerie. Med en liten ansträngning kunde man säkert fått låna den.
Jag hade väldigt höga förväntninger på den här utställningen och det var nog därför som jag blev ganska besviken. :o(
Vi hade bestämt oss, näe nu far jag med osanning, mor och G hade uttryckt en önskan om att se Sacré Coeur för första gången... Not... Men snäll som jag är så följde jag såklart med.
Vi tog bussen till Gare du Nord för att äta tänkte vi, det tog en jäkla tid för det var trafikstockningar pga vägarbete... Men det gjorde inget för tid hade vi.
Sent om sider kom vi fram och hittade så småningom Hippopotamus där vi ville äta. Inte så dyrt och relativt hygglig mat.
Och ja det blev en kir... 2,5 krokofanter får den.
Efter lunchen och den traditionella karamell ”stölden” (Hippo har karameller som man får ta när man går ut...) satte vi av mot métron för att ta 4:an mot Porte de Clingancourt. Vi gick av på Barbès Rocheouart och knôkade oss förbi alla hysteriska människor utanför Tati. Skor för 5€ och trosor för 50 centimes styck drar folk må ni tro.

 


Väl vid parken nedanför Sacré Coeur deklarerade mor att här skulle det minsann inte springas i några trappor, inte för hennes del iallafall.
G och jag var mer äventyrliga av oss så vi tjostade uppför de 200 trappstegen, behöver jag berätta att vi kom upp innan teleferiken med mor i gjorde det?
Vi kom upp innan teleferiken med mor gjorde det.

 


Efter en tur i själva kyrkan, där vi brukar tända ett litet ljus till minne av nära och kära, gick vi till konstnärstorget.
Det finns en del små fina miniatyrer, men priserna ligger i mastodont klassen. Från 200€ till 600€. Det fick vara för vår del.
Vi gick till ”Au Clairon des chasseurs” och tog in något att dricka. Här var servitören vild och rasande stirrig. Vi spekulerade lite i hur det kom sig och vi kom fram till att han måste vara drogpåverkad... För sinnessjuk var han inte...

  


Efter den välbehövliga vilan skulle vi ner till métron igen. Tro det om ni vill, men G och jag var i toppform och knatade ner de 200 stegen för trappan igen.

 


Mor gav sig inte, hon tyckte att det var mycket bättre att ta teleferiken igen...
Väl nere tog vi 4:an till Châtelet Les Halles för att shopppa lite på riktigt.

Vi hade nämligen besökt nästan alla Minelli (en skoaffär kedja) affärer som finns i Paris med omnejd. G var fast besluten att köpa sig ett pas godasses, eller pjuck som vi skulle säga.
Det blev ett par jättenätta små klackskor till G och en väska till mor. Jag köpte ingenting... Ha!

Vi ville ta en tur till Musée de la Mode igen för att kolla på en bok som G ville ha. När vi väl hade traskat de 2000 stegen och kommit fram till bokhandeln drogs dörren igen framför näsan på oss.
”Désolé, mais nous sommes fermés!” Jaha, nähe jag är också ”désolée att ni precis hade stängt!
Det var bara att ta de 2000 stegen tillbaka till Châtelet Les Halles och hoppa på RER:n ”hem”.

Hemma på hotellet väntade svärfadern och den lilla rutiga med en kir (såklart) och ett fantastisk dukat bord som dingnade av skaldjur. Svärfaderns specialitet!
Jätteräkor, havskräftor, hummer... Vilken fest!

 

 

  


Väder: Växlande molnighet runt 18°C
Antal steg: 18665 (mamma 18265, 400 dras av pga utebliven trappklättring)
Antal Km: 11.19
Antal Kir: 3 / person