Jag hade aldrig känt att krämen doftade precis som hyacinterna doftade hos mormor och morfar på julafton när vi kom in genom dörren på Vindelgatan för att äta jullunch.
Jag ser bordet framför mig, vi ska sitta i "finrummet" och mormor har dukat så fint!
I köket är det varmt, julmaten står på köksbordet, dopp i grytan som bara mormor och pappa äter står på spisen. Ett värmeljus står i ljuslyktan, den med plastpärlorna flätade runt, den som en släkting har gjort. Var det "Edit i Ljung"?
Vad jag älskade de julaftnarna! Ris à la Malta med apelsinsås, som jag inte gillar, men det var en del av traditionen.
Jag vet inte om det är den speciella tuben som framkallar doftminnet eller om det är krämen i alla tuber, men jag chansar inte, jag sparar på den och tänker på min älskade familj varje dag.
Ibland kan ett känsligt luktsinne vara en förbannelse, som i metron under sommarhalvåret, men i detta fallet är det en välsignelse.
Tänkte att nu håller hon på att frysa ihjäl när hon börjar yra om julen... Men nu förstår jag. Uriage rekommenderas av en hudläkare jag känner.
SvaraRaderaDet är fascinerade vilka associationer och minnen vissa dofter kan ge upphov till.
SvaraRaderaHoppas du får en fin dag.
Kram
Jag är också väldigt doftkänslig (och har en tic som gör att jag hela tiden måste säga var det doftar) och jag kan också få sådana där nästan minneshugg. Ibland fina som detta, ibland mer smärtsamma... Oavsett vill jag inte dämpa mitt doftsinne. Det är jag. Kram!
SvaraRadera