Oj, oj, oj...

Jag blev smärtsamt varse om att jag har varit så arg och aggresiv de senaste två - tre månaderna (se nedan).
Jag gör i stort sett två jobb. Jag tog nämligen över en kollegas uppgifter när han kickades i september.
Idag räknade vi mina öppna projet till vilka jag måste skriva färdigt kostnadsförslagen och eller hitta tekniska lösningar, jag har 17 öppna projekt! Det går inte längre.

Jag försöker att svara på allt, hjälpa de nya projektledarna med saker de inte förstår, det är inte mitt jobb men jag vet hur jobbigt det är att vara ny och bortkommen.
Jag får uppmaningar om att skynda på från alla håll och när jag svarar på uppmaningarna så jobbar jag inte på projekten.
Jag stressar upp mig och det blir inget vettigt gjort. Så fort ett projekt skickas på godkännande kommer det två nya. Det är det slut med nu! Inget mer nytt innan jag har betat av hälften!

När vi diskuterade min "överträdelse" från igår kom det fram att chefen tyckte att jag har börjat att reagera lite väl snabbt och onödigt "hårt" sen i september ungefär.
Det värsta (eller bästa) är att jag har varit mer eller mindre medveten om det. Det är ju inte jag. Jag är ju inte allt elak eller hård. Snarare tvärtom. Jag har ett hetsigt humör, det är sant men jag är innerst inne en liten mes... Och jag får fruktansvärt dåligt samvete och mår väldigt dåligt om jag upptäcker att jag har gjort någon illa.

Det som fick bägaren att rinna över idag var när jag tänkte tillbaka på de här senaste månaderna och hur nergrävd jag har varit i mitt arbete. Fruktansvärt egocentrisk!

En av mina bästa vänner mår inte särskilt bra och när vi träffades senast märkte jag det knappt. Jag bara pratade om jobbet och hur jobbigt det var osv. Nu har vi inte pratat på tre veckor eftersom hon inte svarar i telefon.

Tänk att jag har gått och varit så arg och knappt märkt det. Skit! Nu ska det bli ändring här, det är så sant som det är sagt!
Jag är ganska besviken på mig själv men det mår man ju inte bättre av. Jag ser framemot helgen då jag kan fundera på hur jag vill ha det och vilka ändringar som bör åtagas snarast.

Jag kommer att fortsätta att ringa min vän och jag hoppas att hon mår bättre och att det inte är mig hon är arg på. Kärlek ska nu skickas ut där irritation och ilska förr spriddes!

Kram på er!