Semester i karantän

Nu är jag officiellt på semester till den 11:e maj, dagen då vi inte behöver ett certifikat för att vistas ute!

Premiärministern talade till nationalförsamlingen (Assemblée nationale) igår, undantagstillståndet kommer att släppas på fr.o.m. den 11 maj. Skolorna kommer att öppnas gradvis, elever mellan 11 och 15 år förväntas att bära ansiktsmask. Dagis ska också öppnas men inte med fler än 10 barn i varje grupp.

Icke essentiella affärer kommer att få öppna men inte restauranger eller barer.

Begravningar är begränsade till 20 personer, bröllop, dop och andra religösa ceremonier kan inte hållas innan den 2:a juni. Stränder och biografer koller också att hållas stängda.

Till vissas förtret kommer inte heller fotbollsdivision 1 och 2 att återupptas den här säsongen.

Affärsinnehavare får möjlighet att kräva att kunderna bär mask i butiken och att avstånd mellan kunder på en meter respekteras.

Sammankomster på max 10 personer är åter tillåtet.

Sammanlagt har 23 660 människor avlidit och 130 000 människor blivit smittade av COVID-19 i Frankrike.

Vad som inger lite hopp är att antalet invånare som tas in på sjukhus och som vårdas på intensiv avdelningar minskat 19 dagar i rad.

Man ska också bära ansiktsmask på metron, i bussar och på tåg, plus att hålla avstånd. Det kommer att bli knivigt, det förstår varenda kotte som någonsin åkt kollektivtrafik i Paris.

Arbete på distans där det är möjligt ska fortsätta på obestämd tid.

Vi måste dock vänta tills den 7:e maj för att få veta vilka delar av landet som kommer att få ett "mindre lätt" undantagstillstånd eftersom vissa delar av landet har drabbats hårdare än andra. Så än är det inte riktigt klart.

Om jag får gå ut i skogen med Lenny och röra mig friare så blir jag nöjd. Kanske cykla lite! Min arbetsplats kommer jag nog inte se annat än på video förrän i September.

Vi har tur som har fått ansiktsmasker från Matthias arbete, annars hade vi fått köpa från Postens hemsida.

Många av mina vänner syr också masker men jag vet inte än om de är godkända som skydd.

Goda nyheter med andra ord!

Vädret har vänt lagom till min semester, det är kallt och regnar så det blir kontorsröjning och matlagning på schemat idag. Imorgon ska vi hämta veckans grönsakskorg, lite ost och öl.

Pesto på ängsyra rekommenderas även om min blev en aning syrlig för min smak, Matthias tyckte den var jättegod!

Kefiren försätter att bubbla och fräsa och det har blivit till en kvällsrutin att ta hand om grynen och byta vatten, hälla den färdiga kefiren på flaska, sätta ny kefir osv.

Det är en lugnande sysselsättning och den gör mig glad. Jag längtar efter att få dela med mig av mina gryn. Jag började med 20g i augusti och de har nu blivit 250g.

Bilden nedan är från en av mina absoluta favoritställen i "Paris"(Boulogne-Billancourt rättare sagt), Les jardins d'Albert Kahn. Har ni möjlighet att gå dit när ni kommer till Paris; gör det!

40 dagar i undantagstillstånd

Dag 40 i ett av undantagstillståndets förlovade länder spenderades i trädgården där det skulle tuktas grönt. När jag tänker på det så ska vi vara tacksamma att vi inte lurades ut i öknen i 40 dagar istället.

Hursomhelst, "gräsmattan" skulle klippas, vi är en familj av lag och ordning, näe, det är vi inte alls! Lag ja, men inte ordning, vem försöker jag imponera.

Matthias gillar att klippa gräset och beundra sitt verk efteråt, han avskyr maskrosor och för ett hänsynslöst krig mot dessa inkräktare.

Jag tror att gräsklippning är hans yoga.

Det sägs, eller vår granne Pierre säger, att de förra ägarna hade en fantastisk gräsmatta, som en golfgreen, tills de skiljdes och mannen flyttade ut.

När vi köpte huset och flyttade in hade trädgården skötts av ägarinnans åldrige far som gjorde så gott han kunde. Han hade anlagt en lite apokalyptisk stil skulle man kunna säga.

Ägarinnan har väldigt nedsatt syn så det praktiska som trädgårdsarbete och renovering är mycket komplicerat för henne.

Såhär 4 år senare börjar vi att få lite annan stil. De stora träden har vi tagit bort, vi hade en 20 år gammal julgran framför huset, en stor lind och ett krokigt körsbärsträd, som hängde mer på grannens sida av staketet än vår, på baksidan och en björk (som visade sig vara genom rutten) på ena sidan. Det fanns ett antal mindre buskar och träd som också har fått gå hädan. Den vackra hortensian fick naturligtvis bo kvar.

Vi har planterat ett päronträd; Jeanne, som nu är två år och ser ut att bära frukt i år, en buddleia eller fjärilsträd som heter Elisabet efter mor (och mormor), en magnolia som är av sorten lennei och sedermera går efter namnet Lenny.

Vi har även planterat en flikbladig japansk lönn som heter Matthias.

Lavendeln där ödlorna bor pryder framsidan och förser oss med ofantligt mycket blommor som torkas och delas ut till vänner och bekanta.

Hallon, björnbär och svartvinbär har också planterats och förra året grävde vi fram ett grönsaksland. Skörden blev lite mager men polkabetorna, rädisorna, salladen och moroten (det blev bara en) smakade godare än några andra grönsaker! I år väntar jag med spänning på hur det kommer att ta sig ut. Jag är aningen mer påläst och har kunnat så tidigare än förra året.

Det var ju egentligen gräsmattan vi talade om... Matthias fick låna Pierres elektriska mossrivare. Om man inte kunde beskriva de gröna bitarna i trädgården som gräsmatta innan så vet jag inte riktigt vad vi kan kalla det vi har kvar... En plan av något slag kanske?

Det verkar som om vi bara hade mossa, och nu, ja, nu finns det lite gröna blad kvar. Men vi är glada ändå och förhoppningsvis kommer gräset att växa igen. Som på den tiden då det fanns en golfgreen här.

På bilden ser ni hallonskott som hade gått av i vinden och som jag försöker få rötter på. Tänkte plantera i kruka och ge bort när vi får komma ut igen om det går som jag vill...

100%

Sådär ja, första jobbveckan på 5 dagar sedan den 16 januari är gjord och det känns bra! 😊
Jag ska i ärlighetens namn erkänna att jag blir mycket lättare stressad när jag har ett par uppgifter parallellt.  Jag vet ju egentligen att jag fixar det, det är ju min grej, att jonglera med 13 saker samtidigt. Jag har redan gjort en hel del den här veckan och jag är mycket nöjd.

Vi åkte och hämtade våra grönsaker på getfarmen i torsdags. Kanske är det jag, kanske är det grönsakerna, men fasen vilken kvalitet! Det luktade underbart från påsen som vi fick med hem!

Jag kommer nog inte att vilja gå tillbaka till min vanliga grönsaksaffär... Sparrisen är underbart fin, ängssyran krispig och grön! Vi passade även på att köpa lite öl som är bryggd i Théméricourt i en region som kallas Vexin där, bland 2 andra, vårt län, Val d'Oise, ingår.

Ölen som bryggs av la Ferme-Brasserie du Vexin har fått flera medaljer, bland annat i Frankrike men också i London!
Vi har redan smakat ölen och gillar den även om vi har andra favoriter från norra Frankrike.

Jag pratade med en av mina kollegor igår, hans fru är virologist och har jobbat och jobbar väldigt mycket sen COVID-19 pandemin började. De har tre barn varav två går på högstadiet och en i lågstadiet. Jean är i stort sett ensam med barnen och ska sköta sitt jobb, handla, städa och hålla skola. Jean är en glad skit men igår lät han trött och jag tror att det gjorde oss båda gott att tjôta lite skit.

Jag kan ju bara berätta hur min vardag och helg och semester, allt går ju i ett egentligen, ser ut, jag vet ju inte hur andra har det. Bara genom vad vänner och bekanta berättar.
Jag avundas de som ska sköta jobb och skola och tre måltider och fika och tvätt och städning och handling och... Det kan inte vara lätt alla gånger.

Vad gäller mig personligen så har den här perioden varit mer gynnsam än problematisk även om det tar på humöret och tålamodet att inte kunna röra sig fritt och göra vad man brukar. Men det handlar om 2 månader, bara två futtiga månader. Vad som händer den 11 maj vet ingen ännu. Det kan inte bli ett kosläpp för då kommer vi väl alla att smittas och sjukvården kommer fortsättningsvis att gå på knäna.

Jag vet inte, jag är varken forskare eller expert inom virus och pandemi så bäst är väl ändå att följa reglerna.

Lite goda nyheter, kefiren börjar att ta den formen jag vill att den ska göra, dvs mycket bubblor och en lite torr champagnelik smak.
Jag har hittat nyckeln till denna lycka, den stavas torkade aprikoser. Lätt som en plätt. Jag har nu gjort tre omgångar och de två första var toppen. Den tredje fick lite hibiskus så vi får se imorgon om den bubblar som de andra två.
Grynen förökar sig och det blir snart till att dela på två burkar i kylen. Jag ska börja att dela med mig så fort det blir möjligt!

Jag håller fortfarande fast vid min yoga. En gång om dagen tar jag mig tid för att andas och låta mig guidas av en annan person.
Jag sträcker ut mina tajta benmuskler och får bättre styrka och balans i vrister och handleder. Jag tänkte jobba lite med mina höfter när den här serien är avslutad. Jag är inne på dag 25 av 30.
Med det sagt så vill jag önska en fin lördag! Namaste!

Andnöd, vänner och grönsaker

Jag förstår att ni sitter som på nålar nu och frågar er: "Vad blir det för grönsaker i veckans korg från Getfarmen?! Va? Vad kan det bli?

Jodå det ska jag tala om!

- 1 knippe sparris (hurra!)

- 1 salladshuvud (förra veckan var så god!)

- 2 råa rödbetor

- 1 kg morötter

- 1 kg potatis (charlotte)

- 1 knippe ängsyra

Jag har redan börjat att få lite idéer... Av ängsyran tänkte jag göra pesto och kanske lite kryddsmör. Peston blir fin till en potatis sallad av charlotte potatisen!

Sparrisen, ja, det ska jag njuta av!

Där vi brukar handla grönsaker har de papperspåsar med "fönster" på för att plocka frukt och grönt i. Jag brukar i allmänhet ta med egna påsar i tyg för att det är mer miljövänligt och så är det billigare också. Det dras av 0,15€ här och 0,30€ där så det blir ungefär 2€ i månaden, inte mycket men hellre det än att göra åt dem. Hursomhelst, även solen har sina fläckar så ibland glömmer jag mina påsar och då blir det till att använda papperspåsarna.

Till saken hör att jag är en ekorre, jag sparar på det mesta som kan bli (en gång i framtiden...) användbart, så jag har en bra bunt påsar som bara ligger och skräpar eller hamnar i komposten då och då.

Synd att slänga särskilt om någon annan kanske skulle behöva dom. Jag frågade La Ferme de Chauvry om de inte skulle vara intresserade av "mina" pappers påsar och det var de! Grönsaks-damen behöver påsar och hon skulle blir jätteglad om hon fick mina! 

Hurra, återanvändning, mer plats i köket till mig och hjälp till en lokal producent i ett "slag". Mycket bra! Jag visste väl att de där påsarna skulle komma till användning. Kanske kan ge bort lite plastpåsar som jag har kvar i gömmorna också... (mummel, mummel...)

Jag börjar som sagt jobba heltid den här veckan och det är väl inget att oroa sig över egentligen, men mitt undermedvetna här levt lite jäkel några dagar. Jag har varit orolig utan att egentligen kunna sätta fingret på vad. Huvudvärk och diffus värk i ryggen, troligtvis träningsvärk efter löpningen och så spänner man väl sig under natten också.  

Jag har drömt mardrömmar; hunden sprang bort i Warszawa (fråga mig inte), jag fick COVID-19 och drabbades av andnöd. Jag vaknade och var helt panikslagen. Det tog ett par andetag innan hjärnan registrerade att jag faktiskt fick luft.

Efter första dagen tillbaka har det lugnat ner sig. Jag provade yoga mot huvudvärken, fortsätter löpningen och vilar när det behövs.

I söndags ringde en vän som jag inte har pratat med riktigt på väldigt, väldigt länge. Det var roligt! Vi tjôtade bort en timma och bestämde att när undantagstillståndet är över kommer hon hit och dricker mojitos med mynta från trädgården och så köper vi lite god getost också!

Bilden är från förra veckans grönsakskorg från getfarmen, riktig potatis-kärlek!

31 dagar i karantän

Då har vi passerat 30 dagar i undantagstillstånd. Vi har minst 23 kvar, av dessa 23 kommer jag att jobba 7...

På företaget jag jobbar har vi verkligen fina förmåner och semesterdagar är en av dem.

För ett par år sedan slopade ett antal stora företag sina CET; Compte Epargne Temps, semesterdagskonto kanske man kan kalla det. Där kunde vi anställda spara semesterdagar att ta ut vid ett senare tillfälle eller sätta in de dagar vi inte hann ta under året. Ibland kommer stora projekt i vägen för ledighet.

Men detta betydde också att stora belopp (betald semester innebär ju också budget för företaget) satt låsta utan att företaget kunde planera för när de skulle tas ut, det bestämde ju varje enskild anställd.

Så bestämde man att slopa kontot och alla ska ta all sin semester eller om det skulle visa sig omöjligt ett år, kunna sätta in semesterdagarna i pengar på sitt pensionskonto, enda nackdelen med det är att skatt dras och det blir inte särskilt förmånligt.

Jag satte in en dag på pensionskontot i år eftersom den skulle gå till spillo annars och de resterande 10 dagarna kommer jag alltså att ta ut i början och slutet på maj, därför jobbar jag bara 7 dagar. Tur är väl det annars skulle jag nog bli lite skogstokig!

Vad händer här i förorten? Ja, frukten och grönsakerna som vi köpte på gården var lika goda som de såg ut. Jag gjorde en äppelpaj som tydligen blev jättegod, jag äter inte kokt frukt och således inte äppelpaj heller. Av den jättelika rödbetan blev det förrätt, polarkaka skuren i bitar med färskost, en bit rödbeta, en klick färsk getost och (wait for it) alfalfa groddar! Det åt jag däremot och jäklar vad gott det blev!

Jag odlade (lite att ta i kanske) groddar ganska mycket förut men så föll det hela i glömska. När jag rensade i skåpet (och hittade Läkerolen) hittade jag även frön att grodda och kom ihåg hur jäkla gott och enkelt det är! Jag har en groddningsburk som jag köpte för en herrans massa år sedan (man hittar såna burkar i hälsokostaffärer eller hos en trädgårdshandlare eller på Internet...) men det går lika bra utan. Kolla in ICAs tips för groddar och skott här! Mycket fint och nyttigt i dessa små filurer!

Rapsfält och fisar

Så blev det äntligen onsdag då, dags att hämta grönsakskassen från getfarmen i Chauvry.
För att komma dit åker vi genom skogen på små vingliga vägar, asfalterade visserligen men smala och som går upp och ner och åt alla håll. Innan vi kommer fram kör vi genom Béthemont-la-Forêt, där öppnar sig fält åt tre vädersträck och igår när vi åkte förbi var rapsfälten i full blom, så gult och så vackert.

Get farmen har öppet en dag i veckan den här tiden, annars är det öppet onsdag till söndag. Det var ett par tre kunder där under tiden vi hämtade vår kasse så det var ingen trängsel.
En stor bärkasse men fina potatisar, morötter och en rotselleri (tji fick jag) och 1kg äpplen som doftar fantastiskt! Salladen och rödbetan (som är ENORM) var också fina! Jag har tänkt att göra en äppelpaj idag, salladen och rödbetan blir fint till Matthias kyckling ikväll. Jag nöjer mig med sallad!

Vi får se vad som finns i korgen nästa vecka, blir det lite annat så fortsätter vi annars kör vi varannan vecka. Vi äter inte 1kg potatis i veckan! 😂

Jag jobbade i Matthias kontor igår, det ligger på markplan med utsikt över gatan / återvändsgränden för att vi väntade på paket. Vår ringklocka är trasig och ibland så går inte paketen in i brevlådan så då åker helt sonika brevbäraren iväg med paketet. Jag satt alltså vakt medan jag jobbade.

Hundskrället hade fått dispens på att vara på kontoret, han hårar så jäkligt och det gillar inte Matthias servrar (ja, jag vet...) som står där.

Allt var lugnt och fint tills på eftermiddagen då Lenny kom in på kontoret och la sig för sin eftermiddagslur.
Rätt som det var känner jag en odör svepa upp från golvet, en odör värre än 10 000 stinkbomber som kunde få vem som helst att förgås.
Lenny hade släppt sig! 🙊 Hundfisar måste vara bland de värsta odörer som finns, det såg ut som om tapeterna skulle krulla ihop sig och ramla ner från väggarna... 
Jag låtsades vara Jacques Mayol under de minuter som det tog för odören att upplösas.

Oftast kommer de i ental de där stinkisarna, men inte igår, nej, nej... På mindre än 10 minuter fixade Lenny inte mindre än 3 rejäla fisar som fick ögonen att tåra sig. Tur att jag inte satt i möte! Dessutom gick de tre paketen som vi väntade på in i brevlådan utan problem, brevbäraren hann åka iväg innan jag kom ut i trädgården! 

Igår var det löpningsdags för mig, Matthias kör varje kväll men jag vill inte trötta ut mig innan energilagren är välfyllda igen.
Känslan av att kunna få ut syre och ta ut mina steg som jag hade i måndags infann sig inte, jag hade mer känslan av att lufsa fram och flåsa som en stor björn utan styrsel, men det blev ändå en runda.

Jag avslutade med mitt yoga pass som jag inte hade tid till under lunchen. 15 dagar i rad, det känns så skönt att sträcka ut musklerna och djupandas. Hôvet blir tyst, en stund och kroppen slapp!

Idag är en ny dag, solig och som gjord för att baka äppelpaj!
Ta hand om er!

11:e maj

Då var vårt "öde" förseglat tills den 11:e maj. Undantagstillståndet är alltså förlängt en månad till. I princip gäller samma regler som tidigare. Vi får se vad som händer efter den 11:e maj.

Jag var inte beredd på att 4 veckors undantagstillstånd / karantän skulle annonseras, jag trodde kanske att det skulle bli 2 veckor till... Men nu vet vi ju iallafall vad vi har att förhålla oss till.

President Macron talade till folket igår klockan 20:02. De ville inte börja 20:00 eftersom den nya karantän traditionen vill att man går ut på balkongen, i trädgården eller hänger sig ut genom fönstret för att applådera (eller slå på kastrull eller tuta i en trombon, en av våra grannar "spelar" trombon...) sjukhuspersonalen.

Vi har det ju bättre än de flesta; vi bor utanför Paris i ett hus med trädgård. Vi kan jobba hemifrån eller på plats men med en resa på 12 minuter i bil (för Matthias).
Vi har möjligheten att gå ut 1 timma om dagen, vi har de affärer vi behöver nära oss.
Personligen är karantänen välgörande för mig, jag har tid att göra saker som jag går miste om när jag sitter på tåget till jobbet 3 timmar om dagen.
Jag hinner göra min yoga, jag lagar mat, fixar i trädgården, jag sover till 8:00 istället för att gå upp 05:30. Det jag saknar mest är naturligtvis vännerna, kollegorna och att kunna gå ut i skogen.

Löpträningen varannan dag har blivit som en befriande ventil. Jag känner att jag behöver släppa ut överskotts irritation under den dryga timmen som vi springer. Jag blir mycket trevligare efteråt. 

Idag blev det lite terapisamtal med kollegor som inte har det så bra som vi. Vi äter ju inte lunch ihop längre och vi har inte setts på en dryg månad.

Tänkte att ni kanske behövde en liten påminnelse om hur Eiffeltornet ser ut. Jag lär ju inte se det den närmsta tiden.

Grönsaker, ost och ett ilsket bi

Till min stora glädje upptäckte jag att "La Ferme de Chauvry", Getfarmen som ligger ett stenkast från där vi bor, annonserade ut sin grönsakskasse redan idag på FaceBook, snacka om att vara lättroad dessa dagar.
Hursomhelst, veckans grönsakskorg (låter väl trevligare än kasse kan tyckas) innehåller:

1.2 kg morötter 
1 selleri (jag antar att det är ett knippe bladselleri, surprise...) 
1 salladshuvud 
1 kg äpplen
1 kg potatis
1 kokt rödbeta (hm...)
4 lökar

Allt är ekologiskt och korgen kostar 17€, liiite dyrt kanske men grönsakerna kommer från gårdar runt Taverny och jag föredrar att stödja lokala producenter hellre än stora matvarubutiker, de får sitt ändå. Jag passade på att beställa lite getost också. Två "frais" eller krämiga, en halv lagrad med lite mer karaktär och en bûche cendré, en lång getost med aska på. Jag längtar tills på onsdag!

Annars har jag varit en riktig latmask både idag och igår. Matthias har varit otroligt aktiv, terasstvätt med något medel mot mossa och idag har han lackat teglet som finns utanför våra fönster.

Vi var ute på en löptur igår, efter klockan 19:00 som sig bör. Matthias ska alltid köra så det ryker och han nÄstan kräks medan jag är mer av en "titta-på-landskapet löpare. Naturligtvis rök vi ihop så jag sprang som ett ilsket bi de 8km vi körde, som egentligen skulle vara 7km, så jag blev ännu ilsknare. Jag ville inte ens erkänna att det var jäkligt skönt nÄr väl turen var över... Sån är jag, häpp!

Under dagen låg jag på solsängen och läste min bok med en utsliten Jack Russel på fötterna och en ask Läkerol med bäst före datum 2013.
Jag hittade ett par askar Läkerol för ett par dagar sedan och de är fortfarande ätbara...

Jag var tvungen att föreviga stunden då Lenny äntligen kopplade av, Jack Russell hundar är inte så mycket för siesta annars.