Jag har lyckats att uppfostra henne lite, hon har varit ganska så ilsken och lite aggresiv och ville inte att man skulle klappa henne, särskilt inte på magen!
Nu har hon och jag kommit på ett språk så att hon kan säga ifrån när hon inte vill ha mer klappar.
Hon fångar min hand med tassarna och lägger tänderna mot skinnet som om hon ville bita mig och jag säger till: "Aj"!
Jag behöver inte säga det högt eller hårt hon vet precis vad som gäller.
Ikväll kommer hennes matte och husse tillbaka från semestern och jag är hemma i Vincennes...
Jag älskar katter men min lähenget är så liten att jag vill inte ha en katt här... Det får bli sen om det blir av alls, tills dess är jag med glädje kattvakt åt mina små skyddslingar!
Härligt! Precis sån är bra kommunikation. Båda fattar vad som gäller och ingen kommer till större skada!!!
SvaraRadera