Kusin vitamin

Idag har det varit så otroligt soligt och skönt ute, trots -6°C, så Lenny och jag tog en extra lång lunchpromenad i 1,5 timma och nästan 7km för att tanka D vitamin!

Vi var som kalvar på grönbete båda två! Så glada att vara ute i solen och uppe i skogen. Lenny var mest glad för att han fick springa lös och jag var mest glad för den friska luften, solen och framförallt snön!

Dagen började med en kaffe och två mejl (låter som fyra bugg och en coca-cola) sen blev det meditation med arbetskompisarna via Teams.

Jag tycker att dagarna bara springer iväg men jag får ändå gjort en massa så jag ligger i framkant på vad som ska göras och det känns jättebra. Ingen stress vid horisonten och det är ju toppen!

Jag känner mig mycket mer avslappnad nu också än vad jag har gjort på flera år. Kanske är det placebo tack vare akupunkturen, kanske är det "på riktigt". Sanningen är väl att jag känner innerst inne att det är "på riktigt" och det gör att det sprudlar en liten, liten bäck där i mitt allra innersta medvetande och det börjar att bubbla upp till ytan så smått, som ett skratt ungefär och det känns fantastiskt fint!

Skulle det vara rimligt (men det är det inte) skulle jag skola om mig till akupunktör imorgon och be Dr Tran Dinh att få bli hans lärling! På stuberten! Tänk om detta är 42? Det känns nästan som om jag har hittat graalen efter år av migrän och slentrianmässiga mer eller mindre smärtor.

Överdriver jag? Säkert.

Är detta orimligt? Ja, det kan vi nog påstå.

Tror jag på det? Utan tvekan!

Mamma, oroa dig inte, jag är vid mina sinnens fulla bruk, lite frälst bara kanske, men det ska man bara vara glad för!

Dagens bild blir från skogspromenaden med lillkalven. Som ni ser har vi inte mycket snö men man får glädjas åt de små sakerna i livet, inte sant?

Fruktsallad

Alla bananer byter plats! Idag leker vi fruktsallad eller kanske Tetris? Ena delen av bottenvåningen är färdig slipad, nu har alla möbler flyttats över till den andra delen och resten ska nu plastas in...

Det är ta mig fasen damm ÖVERALLT! Jag längtar verkligen tills att dammet har lagt sig och det ska börja målas.

Matthias har avlutat och slipat trappan och lösningsmedlet som han använder är så starkt att vi var höga allihop. Det var lite svårt för mig att koncentrera mig under mina möten men jag hade fönstret öppet för att vädra ut och lite eteriska oljor för att lindra illamåendet.

Nu blir det till att äta middag på köksön istället för köksbordet men det är ju bara tillfälligt så vad har jag att klaga på?

Jag hoppas på fint väder imorgon igen så jag kan fortsätta i trädgården. Trädgårdsmöblerna behöver tvättas av och sättas in men källaren är full av möbler från vardagsrummet som vi har burit ner. Vidare kommer vi att få en soffa och två fotöljer av en granne till Matthias föräldrar om cirka en vecka.

Jag tror att det blir till att styra upp källaren som ett projekt, tyvärr är resurserna som tilldelats mig lite bångstyriga så jag får inte alltid igenom mina planer men det ska nog gå att ordna till.

Jag pratade med min kompis i Nya Zeeland ikväll, skulle man vara lite ledsen eller sur så finns det ingen bättre medicin än Suzie. Nu var jag varken eller men det är alltid lika roligt att prata med henne.

Imorgon ska det hållas ett Zoom möte med en herrans massa människor från deras "gäng" och eftersom jag har "nowhere to be" imorgon kväll så tänkte jag haka på.

En av hennes kompisar i USA tycker att historien om hur vi träffades är så rolig så han vill "träffa" mig!

Det ska bli roligt att tjôta lite med andra likasinnade filurer imorgon. Tills dess ska jag sticka lite tror jag.

Jag pratade med våra kollegor i Polen idag, vi är alla lika förfärade över vad som händer med kvinnliga / mänskliga rättigheter där så ikväll får min bild illustrera mitt stöd till våra medsystrar i Polen som kämpar för sina rättigheter.

Bilden är från mitt första besök i Warszawa 2013.

Glada nyheter

Man får väl glädjas åt de små sakerna i livet när de stora uteblir!

Igår fick vi reda på att Matthias syster har fått fast anställning på företaget som hon har jobbat för sedan i december förra året! Det känns bra att hon äntligen har en trygghet!

Min guddotter fyllde 6 år i förrgår!

Jag har lärt mig att sticka med rundstickor!

Solen skiner idag, det är kallt och jag fick äntligen tillfälle att använda min mössa och min virkade sjal! Gôr snyggt som man skulle säga på sjuhärads dialekt!

Jag kunde köpa min frukost på det lilla kaféet i métron som jag brukar.

Jag fick tillfälle att läsa min bok på tåget.

En av mina kompisar som jag inte har träffat på 8 månader är också på kontoret för att vaccinera sig.

Dagen har varit förhållandevis lugn mot föregående veckor då jag rände runt som en huvudlös höna med min budget som spretade åt alla håll. Nu är det under kontroll! 😊

Tågen gick som de skulle, det var ingen trängsel även om jag tycker att det var mycket folk med tanke på att vi inte ska röra på oss för mycket.

Å andra sidan satt jag alldeles själv på våning 6 hela eftermiddagen, jag skrämde nästan slag på städerskan som kom för att desinfektera alla skrivbord som ingen har suttit vid.

Nu vet jag inte när jag kommer tillbaka till kontoret nästa gång, i januari 2021 kanske? Även om jag får gå upp okristligt tidigt så var det ändå skönt att få ett miljöombyte.

Imorgon börjar slipandet om, Matthias har satts på deltidsarbetslöshet två dagar, imorgon och på måndag så Papy Maurice får extra hjälp och jag vet en som kommer att jubla över att "alla" är samlade.

Bland alla dessa glada nyheter, vad kan passa bättre än en bild på Paris egen Järnlady?

Lite gladare tongångar

On a brighter note, som man säger overseas, så måste jag ändå säga att "triviala" saker som renovering och virkning och svärfäder och hundar är fint som snus!

Svärfadern var här idag och spacklade, det går framåt och det ser så mycket ljusare ut än de murriga vi hade tidigare. Kork på väggarna i hallen, jäpp det hade vi! Det är långt ifrån klart men det får ta den tid det tar och Papy Maurice är noggrann vilket syns på slutresultatet.

Lenny är överlycklig att ha Papy Maurice här nästan varje dag. Han sitter och tittar på farfar nedanför stegen med kärlek i blick: "Åh Papy Maurice, vad vacker du är när du spacklar!"

"Papy Maurice, när jag blir stor vill jag bli som du."

Han följer Papy Maurice överallt och sitter tätt, tätt intill. Tyvärr leder detta ofta till "nästan-arbetsplatsolyckor" eftersom Papy Maurice är koncentrerad på sitt arbete och inte ser Lenny som häller kärlek ur sitt sinne.

Häromdagen trampade Maurice Lenny på huvudet, tydligen var det inte så illa för jag hörde inte Lenny svära bara Maurice. Andra gånger snärjer de in sig i varann och så tjafsar de på varandra.

Jag får lov att stänga dörren till kontoret annars blir jag störd av deras dialoger om spackel och huruvida det måste dammsugas eller inte! Lenny tycker inte om dammsugaren så det är ett evigt tjat.

Jag virkar vidare på min sjal, när jag äntligen hade fått in den rätta knycken tog det fart. Jätteroligt att sen sjalen växa fram!

För att få en extra trevlig kväll tänkte jag bjuda på en av mina favorit bilder på Lenny. När han upptäckte hur hålen i porten fungerade!

Pool häng & pizza

Då sitter man här i värmen igen, det är praktiskt taget omöjligt att få ner värmen inomhus eftersom temperaturen knappt går ner under 25°C på natten. Temperaturen på bottenvåningen ligger strax över 28°C, på övervåningen törs jag inte ens tänka på i temperaturtermer...

Vi ligger alla tre mer eller mindre däckade efter en hel eftermiddag och kväll i våra vänners sällskap.

Efter att jag hade inhandlat provisioner åkte vi till Précy sur Oise en by 30 minuter och 30km norr om Taverny där våra kompisar bor sen ett par år.

Hela deras familj med föräldrar och barn och barnbarn bor i ett stort hus med 3 våningar. Trädgården är väldigt stor och huset hade en pool med ett tillhörande pool house när de köpte det.
Jag har för mig att huset var ockuperat av tyskarna under andra världskriget och att det har en intressant historia, som jag inte kommer ihåg nu... 😒

Hur som helst så var vi de första gästerna och så fort vi kom innanför grindarna kom en av döttrarna och frågade om vi inte skulle bada med henne snart. Sagt och gjort, jag var INTE nödbedd. 10 minuter senare låg jag och flöt på en frite eller pool noodle som jänkarna säger, en sån där lång polystyren slang.

Det var så härligt att kunna kyla av sig efter dagar och nätter då inget hjälper mot denna helvetes värme. Vi låg i tills det var dags för lite dryck och de andra gästerna hade kommit och i sin tur också kylt av sig.

Pizza ugnen var uppvärmd till sina nästan 400°C och vi har tur som har en kompis som var pizzabagare på halvtid som student. Han fixade degen och vi andra fixade till olika mer eller mindre fantasifulla kreationer.
Barnen åt först, det hade legat så länge i poolen att det hade börjat att få simfötter, russin händer iallafall!

Sen åt vi! Vi fick hembakad kaka med hemgjord glass. De har höns så äggen var mycket "närvärpta". Jag hade med lite grönsaker som grannen hade gett mig.

Efter maten och när barnen hade gått in i huset så slängde sig alla vuxna utom 4 i poolen.
Det blev väldigt tyst efter att 6 ungar försvunnit för att spela spel och titta på film.

Vi hade allt sjå i världen för att hålla Blackie uppe ur vattnet. Hon älskar att simma och slänger sig i poolen så fort ingen tittar. Hon vet att hon inte får och att hon får skäll varje gång men det skiter hon i, hon njuter varje gång hon lyckas att smita i och simma ett par simtag. orsaken till att hon inte får vara i poolen är enkel, hon fäller så mycket päls att det stoppar igen reningsfiltret. Det har redan hänt så morfar i huset är redigt trött på att rensa och hundhår i poolen är inte sådär jätteroligt.

Lagom till kaffet började det att regna! Vi blev alldeles saliga! Det varade inte särskilt länge med tillräckligt för att kyla ner luften och blöta ner gräsmattan.

När vi kom hem till Taverny hade det inte regnat och luften var mycket varmare, för att inte tala om sovrummet! Gah! 😞

Det var verkligen en jättehärlig dag och kväll, det gjorde oss alla gott att ses igen. Naturligtvis är vi försiktiga och håller avstånd och är utomhus.

Idag sitter vi alla inomhus och frustar och personligen väntar jag på torsdag då det ska bli svalare väder.

Det kommer inte att bli så mycket gjort mer än iste och läsning. Vi ska åka och hälsa på svärföräldrarna men det är nog vad vi klarar av idag.

Dagens bild är från poolen och mina fötter igår... Ett minne blott, åtminstone för den här gången!

Nära-döden-upplevelse

Min chef är en sportig typ, han älskar att äta och för att inte bli för fyllig så måste han röra på sig (enligt honom själv).
Han är också väldigt entusiastisk och gillar att anordna olika aktiviteter så här om veckan blev det tal om att springa Spartan Race. Det är ett hinderlopp på 13km och mer än 25 hinder, klarar man inte ett hinder blir det 30 burpees som straff...

Jag är absolut inte i form och har löptränat väldigt, väldigt lite de senaste två åren så jag tackade vänligt men bestämt nej till inbjudan, dessutom kostar hela kalaset 1200kr, vilket jag tycker är alldeles för dyrt för en tortyr!

För att förbereda loppet (och skapa sammanhållning) så har min chef planerat löpträning varje fredag lunch och i fredags var första gången.
Vi skulle bara löpa i lugnt tempo 7-8 kilometer, jo jag tackar jag: det blev 9.25km och vi sprang i över en timma. Där vi springer är det mycket kuperat så det var mycket tungt för mig samtidigt som jag kände mig lätt som en fjäder. Det var underbart att springa igen och jag som inte gillar att springa i grupp kände mig som fisken i vattnet!

Efter löpningen kände jag av ischiasnerven och framåt kvällen började jag att få ont i huvudet! Sedan gick det bara utför. Jag mådde urdåligt och gick och la mig 21:30 med en alvedon och tigerbalsam på pannan.

Nu i efterhand tror jag att jag inte hade druckit tillräckligt efter löpningen men det var ta mig tusan en nära-döden-upplevelse och Paris Marathon kändes mycket, mycket långt bort, men jag ser redan framemot nästa fredag!

Tio

Andra advent och första dagen i Borås och snö!!

Vi vaknade upp till ett underbart vinterlandskap och det stod gammaldags julmarknad i Ramnaparken på schemat.

När vi väl hade paltat på oss så tog vi en tur ner till Stora Torget för att titta på miniluciorna som skulle komma i parad från Hötorget.

Det var ett par lucior och några pepparkaksgubbar men det blev inte ens så många så att de kunde dansa runt granen... Inte ens med de jultomteutklädda hundarna räckte det... Men söta var de!

Efter det gick vi vidare till Ramnaparken. Det var så fint och stämmningsfullt, en riktigt underbar julmarknad.

Vi gick från stånd till stånd och tittade på allt från himmel till jord. Det var lite dyrt och vi hittade inget som vi behövde eller ville ha så vi gick och fikade på Gästiscafé. Där fanns ostmackor, lussekatter, glögg, kaffe, klenäter... Dessutom spelade ett gäng « äldre » människor lite traditionella julsånger.

Efter fikan gick vi in i Ramnakyrkan och väntade på Borås Lucia.

Jag är döpt i Ramnakyrkan och jag tror inte att jag har besökt kyrkan så många fler gånger efter det, den är oerhört vacker, tak- och väggmålningarna är fantastiska!

Vi gick tillbaka till centrum och när vi var inne på Indiska pratade damen i kassan om att det skulle pågå ett lussesim i Viskan. Nähä, sa vi det finns ju inte en möjlighet att simma i så kallt väder! Joho då! När vi kom fram till Stadsparken såg vi ett gäng utklädda stollar som kom springande mot bron mot busstorget. Och mycket riktigt, de slängde sig i Viskan. Det var så strömt och kallt att de nÄstan inte kom nångonstans. Vi frös med dem på land!

När vi kom hem kollade vi var det var för lopp, Lucia swimrun heter det. De höll till vid Kypesjön tidigare men i år gick det i Stadsparken.

50m simmning i Viskan och 850m löpning. Detta upprepas 6 (!) gånger! 695kr kostar det att delta, 300kr mindre är marathon i Paris! Usch!

Idag den tionde december är jag tacksam för att jag har varma kläder och inte behöver frysa. Jag har turen att kunna köpa mig kläder om det skulle behövas. Vi kan också värma upp vårt hus och har en varm säng att få sova i. Det är inte alla som kan det.

Jag mötte Lassie

Igår var det premiär för många saker: Första vågen av användare som bytte platform, min zero waste konferens på jobbet och Louises zero waste konferens på La REcyclerie vid Porte de Clignancourt.

Första vågen gick över förväntan, flera av mina kollegor tittade förbi mitt skrivbord och sa att det gick som "ett brev på Posten" och sa att jag hade gjort ett bra jobb. Det känns fint!

På eftermiddagen körde Pauline och jag vår första zero waste ateljé på jobbet. Sex väldigt ivriga kollegor med superbra idéer.
Vi kom fram till en del saker vi vill koncentrera oss på. Bland annat en blogg på vårt intranät.

Idag fick jag ett mejl av Pauline som hade pratat med en kollega som känner en kille som är mer eller mindre proffs i zero waste!
Han har redan satt upp flera zero waste aktiviter på olika arbetsplatser. Hennes kompis frågade om vi möjligtvis ville att han presenterade oss för zero waste proffset? SJÄLVKLART sa jag! Det vill man ju inte missa!

Jag träffade nya kollegor i och med ateljén och vi träffades igen över en kaffe imorse. Hon skulle köpa en bok som jag redan hade och har läst ut.

Jag har alltid varit lite kinkig med att låna ut mina böcker tidigare, så petig med att de ska se "nya" ut, men nu lånar jag ut dem med glädje! Zero waste ger även "psykologisk hjälp" ha, ha!

Igår kväll klockan 18:00 skulle jag till Louise Salvati aka Luizzatis zero waste coaching.
Jag följer hennes blogg, Instagram konto Facebook, hon är min idol!
Jag blev nog lite starstruck, Louise är så trevlig och gullig!

Vi var 13 personer som lyssnade på Louise nÄr hon berättade om sin resa mot zero waste. Mycket intressant! Hon har rest i stort jorden runt i 8 månader med sin man och på de 8 månaderna blev det 2,6kg skräp.
Ateljén avslutades med pyssel. Vi flätade en tawashi var av 2 par strumpbyxor. Jätteroligt!

Det var så inspirerande och roligt att träffa andra zero waste stollar! Jag känner mig mindre ensam nu!

Jag var så slut när jag kom hem vid 21:30-tiden att Matthias och jag bara åt tillsammans sen slängde jag mig i sängen.

Bilden blir ju naturligtvis på min tawashi!

Hoppsan sa...

Efter en ganska taskig morgon, jag försökte att få till ett mötesrum för att sätta upp mitt support team för nästa vecka.
Ingen ville hjälpa mig och till slut blev min chef så förbaskad att han gick och pratade med de som jag hade försökt att få hjälp ifrån och då halleluja hittade vi ett mötesrum! På 5 minuter!
Nu ska jag bara hitta 4 PCs och installera telefonerna.

Men vi har satt igång den första vågen ikväll, det ska bli spännande!

Dagen slutade med glädje jag känner mig väldigt avslappnad men jag har varit så jäkla spänd de senaste veckorna att jag bestämde mig för att gå ut och springa igen. Jag har träningsvärk sen i söndags men löpturen kändes inte som en utdragen hjärtinfarkt. Jag är ju en statistiknörd av rang så jag kollade lite på det olika siffrorna mellan löppassen och det gick bättre idag. Pulsen gick ner signifikativt, hastigheten (snigelfart) gick upp...

Imorgon ska jag tillbaka till jobbet och sen ska jag besöka affären som säljer varor i lösvikt.
Flaskan som jag köpte i lördags är inte urtvättad riktigt än så oljan får nog vänta tills på fredag iallafall.

När jag stod i trädgården efter min löprunda tittade jag upp och såg björken i ett helt annat perspektiv... Fin va? Det är dagens bild! 

Hurra det är fredag

Jag fixade det! Jag har mina migrerings faser klara och ska presentera dem inför kommunikations teamet på måndag!
Jag har fixat alla förberedelser själv i mitt anletes svett amen!

Det kändes skönt att kunna andas riktigt och inte gå hem med en stor klump i magen!

Jag är rysligt trött men jag är glad och nu ska det bara bli roligt!
Imorgon ska vi köpa en födelsedagspresent till Matthias systerson, Titi.
Vi tänkte först köpa kläder eftersom han får alldeles för mycket leksaker men Matthias syster tyckte att en byggsats skulle göra honom glad...
Jag är väl en surkärring men jag tycker att det är vansinnigt onödigt att köpa saker som barnen inte leker med mer än 5 minuter, men det är jag det...

På tal om ansvarsfullt konsumerande och zero waste så har två personer skrivit in sig till mitt brainstorming möte. Då blir vi iallafall fyra... Ha ha...
Fransmännen / kvinnorna verkar inte vara särskilt intresserade av ekologi...

Idag fick Matthias och jag en present av min galna pescetarian kollega Catherine, en bok med titeln "Vivre en autonomie à la campagne" (Att leva i autonomi på landet).

Vi pratade lite om hur Matthias beundrar människor som lever av vad naturen har att bjuda på i norra Alaska nära polcirkeln och hon hittade den här boken hemma och tyckte att det hörde hemma bättre hos oss. Det finns till och med ett recept på fläderblomssaft!
Jag blev riktigt rörd, så fint att någon tänkte på oss så. Catherine är verkligen tipp topp, jag gillar henne!

Det får bli dagens bild också. Hoppas att jag har lite roligare saker att bjuda på imorgon!