OK efter detta lilla sidospår tänkte jag elegant glida över i att berätta om vår natt, kanske inte i helvetet men väl en liten bit på väg ner...
I vårt hus har en ingenjör gått lös på elektriciteten och gjort ett slags hemmabygge med komplicerade scheman osv (jag förstår ingenting men tydligen är det imponerande). På detta har vi ett larm som aldrig har fungerat, är gammalt och som vi inte har kunnat fundera ut hur vi ska / kan koppla ifrån.
Körsbäret på kakan, eller glasyren om man föredrar det, är att sirenen till larmet sitter på utsidan av huset och tjuter som 15 000 gastar när strömmen går.
Inte nog med att det stör hela kvarteret i 3 minuter, det är olagligt att ha en siren på utsidan av bostaden numera.
Vid 00:45 imorse gick strömmen och larmet tjöt! En stackars granne som inte har bott här så länge trodde att vi var bortresta och hade inbrott. Hon skickade mig ett SMS. Som tur är så går inte strömmen så ofta men när den gör det är det hopplöst att få tyst på det förbannade larmet, tre minuter kan vara jäkligt lång tid klockan 01:00 på natten.
Hunden blir livrädd och springer omkring för att hitta ett gömställe att krypa in i (man kan ju undra varför han inte fixar en backup plan efter alla gånger) och gastar han med. Jag hör inget pga av larmet och Matthias hör inte larmet. Han hör inte ljud på vissa våglängder och larmet har tydligen en våglängd som han inte hör. 😞
Efter lite meck så såg Matthias att vår strömbrytare hade slagit av strömmen hos oss.
När vi äntligen fått tyst på larmet och hunden och hade lagt oss igen sa Matthias att han trodde att det var varmvattenberedaren som orsakade kortslutningen. Klockan var då 01:30.
01:45 går strömmen igen. Bättre förberedd den här gången springer jag ner i källaren med min ficklampa för att slå på strömmen.
Nere i källaren halkar jag på dammsugarslangen som av någon outgrundlig anledning har ormat sig ut mitt på golvet.
Jag slår i vänstra sidan, hela armen och höften i betonggolvet. Jag har säkert blockerat en muskel i nacken också för jag är stel som en pinne.
Jag lyckas slå på strömmen igen och det var nog varmvattenberedaren som slog av. Vi tog ut säkringen för beredaren och hoppades på att det skulle fungera.
Hunden fick sova i sin korg i vårt sovrum och natten förflöt utan ytterligare störningar.
Jag gick från en natt i helvetet till Luc Bessons film "Det stora blå" (hela armen och armhålan är blå), en annan legendarisk film med en av mina absoluta favoriter Jean Reno.
Jag strök på arnikakräm mot blåmärkena och försökte sova. Omöjligt att komma till ro och hela jäkla kroppen värkte.
Jag tror att jag somnade vid 03:00-tiden men vaknade varje timme till det var dags att gå upp.
Idag känner jag mig som en avdankad gammal zombie och är slut som artist...
Vi får säkert byta varmvattenberedaren eftersom den läcker och det verkar som om det är fukten som gör att stackar'n slår bakut. Men man får försöka se det från den ljusa sidan och tänka att en mindre och nyare beredare kommer att behöva mindre el för att fungera och beredaren vi har nu alldeles för stor för oss två. Win-win eller hur? 😏
Dagens bild blir ett litet skämt från ett av våra urbex äventyr...
Välkomna in!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar