Ankomsten

När vi vaknade efter en och en halv timma kändes det som om vi var två nya människor!

Det var längesedan jag sov så gott!

Vi åt frukost på en utomhusplats i solskenet och njöt av att ha semester. När vi hade dukat upp kom det en holländsk typ och ställde sig och kissade precis vi utomhusplatsen. Ibland kan man ju undra hur vissa människor är kablade i hjärnkontoret!

Ju närmare Köpenhamn vi kom desto sämre blev vädret. I Helsingör småduggade det lite. Vi hade tur med tiden och kom precis innan avfärd för vår sista färjetur.

Helsingborg - Helsingör är ju egentligen ingenting, men vi föredrar att ta den färjan för att bron är så mycket dyrare och så blir det ingen riktig paus i körandet.

När vi kom ut ur Helsingborg och upp på E6:an var det ganska mycket trafik. En hel del långtradare som vi inte hade sett tidigare.

I höjd med Kvibille cirka 3 mil från Södra Näs låg vi i omkörningsfil och rätt som det är ser vi en långtradare som börjar att slira ut mot mittpartiet av motorvägen.

Jag förstår knappt vad som händer och ser bara som i slow motion att släpet kommer farande mot oss i 130 km i timman.

Lastbilen slirar upp mot höger körfält i sin färdriktning och Matthias vrider ratten mot höger körfält i vår färdriktning.

Som tur är finns ingen på vår högra sida utan att vi kommer undan släpet som bara kör upp en massa lera på bilen utan att skada varken bilen eller oss.

Jag blev mycket chockad och Matthias likaså. Vi var tvungna att stanna när vi körde av motorvägen för att vi förstod knappt vad som hade hänt.

Tack Gode Gud för Matthias reflexer och att han reagerade så snabbt annars hade vi nog blivit skadade eller i värsta fall hade vi kunnat dö där och då, 30km från målet efter 1470km.

Jag är fortfarande ganska chockad och vi har pratat om det flera gånger!

När vi äntligen kom fram blev det mat, sen åkte vi och tvättade bilen och handlade och sen stöp vi i säng helt utmattade.

Soluppgång på havet är fantastiskt och det fick vi uppleva mellan Puttgarden och Rödby.