Blixt i örat fick inte jag (för fy f-n va' de' måste svi' som Birger sa) men jag fick ett par nålar i hu'vet av akupunktören idag.
Dr Tran Dihn sa att jag har en seninflammation i nacken för jag har upplevt och upplever mycket stress.
Han sa också att min sömn inte var reparativ längre och därför blir det bara värre och värre. Jag har i stort sett axlarna uppe vid öronen konstant, det är min försvarsposition mot just stress. Jag måste lyssna på när min kropp och mitt huvud säger till att det är dags att vila, allt annat är galenskap. Han tryckte på två ställen i nacken och det gjorde fruktansvärt ont.
Vidare sa han att han kan hjälpa mig att få bukt med migränanfallen men att jag statistiskt sett kommer att må sämre under en månad innan jag mår bättre. Fler anfall och säkert en del oro i kroppen som problem med magen t.ex.
Det låter ju inte särskilt roligt men hellre besvär i en månad än besvär hela livet. Jag ska tillbaka på tisdag och fredag nästa vecka.
Behandlingen gjorde inte alls ont, det stack till lite, lite. Sen fick jag ligga ner i 45 minuter och sen var det färdigt.
Han tatuerade in en prick på hjässan för att märka ut platsen som han använder till att sticka nålarna i. Det var det värsta, han tatuerade en liten prick i hårbotten med en traditionell tatueringsmetod där man knackar på en liten nål doppad i bläck... Så nu är jag tatuerad också!
Efter behandlingen var jag lite förvirrad så jag hittade inte ut, men receptionisten var vänlig och sa att det är vanligt.
Efter behandlingen gick jag till Triumfbågen som ligger 10 minuter från mottagningen och sen gick jag vidare ner för Champs Elysées. Det var inte särskilt mycket folk någonstans.
Efter det gick jag vidare mot Châtelet, jag ville se om jag inte hittade ett par byxor i rätt storlek på rean men sån tur hade jag inte. Det blev 20 000 steg i Paris idag, sen fick jag nog och åkte hem till förorten. Jag hann dock med att sitta i solen på en bänk på Place des Vosges innan storstaden blev för mycket.
Lenny blev överlycklig när jag steg innanför dörren. Det blev han i och för sig igår också när jag hade varit borta i 20 minuter.
Lycka är att ha någon som blir så in i bomben glad när du kommer hem att hen nästan får ett anfall.
Dagens bild blir naturligtvis på Triumfbågen! When in Paris... Right? Eller var det Rom kanske? 😉
Hoppas hoppas att de kan få bukt med sömnlösheten OCH stressen. Hoppas också att akupunkturen hjälper. Vi gick till en akupunktör inte för oss själva men för den äldre hunden när hon hade smärtproblematik och vi inte ville ha henne på mer smärtstillande mediciner på sin tid. Hon tyckte om akupunkturen - både att hon verkade piggare och rörligare efteråt och att hon fick godis hos akupunktören och uppmärksamhet.
SvaraRaderaSvårt det där när man kommer tillräckligt djupt in i stressmönster och inte kan hitta ut ur dom :(. När jag bodde på egen hand med bägge hundarna här för ett par år sen - S. pendlade - var uppe halva nätterna med gammelhunden som var sjuk, hade otrolig press på jobbet och dessutom hade odiagnosticerad astma (som väl också var stressrelaterad) så brukade jag vakna om natterna med hjärtklappning och det var inte roligt. Det enda positiva var att det var så jag kom in i vanan att meditera varje dag och i kirtan. Men det gångna året tror jag slitit på många med gammal eller ny stressproblematik emellan hot mot världsfreden, världshälsan och ekonomin :(
kramar till dig!
Jag tror verkligen att det är som du säger, ett stressmönster och jag klarar inte av att ta mig ur det! Sover gör jag men inte som jag ska säger akupunktören. Jag känner mig bättre idag, mer avslappnad än tidigare, vi får väl se hur det går de kommande veckorna. Jag håller tummarna och djupandas!
RaderaLycka till med akupunktören och rehabiliteringen!
SvaraRaderaFin bild på en av Paris stora turistattraktioner. Det skulle vara roligt att kunna besöka Paris igen någon gång... Hoppas att det kommer att ske! /Annika F
Tack, jag hoppas verkligen att han kan hjälpa mig och att det går bra. Vi får väl se hur resan dit blir!
RaderaParis ja, det fanns inte många turister på plats igår, endast ett fåtal. Ett gäng japaner, några amerikaner, såvida de inte bor i Paris. Jag tycker det är fint att kunna uppleva Paris utan turister men hotell och restaurang branschen som försörjer så många behöver turisterna och det gör ju jag också som bor här även om det inte påverkar mitt jobb direkt. Hoppas att ni kan komma tillbaka snart!
Bra beskrivet, de får som anfall, hundarna när man kommer hem. Att de blir så glada. Verkligen rörande / Frida
SvaraRadera