På tur

Till Matthias stora glädje åkte vi ut på urbex äventyr i torsdags. Ska jag vara ärlig så hade jag hellre stannat hemma och vilat mig men ibland får man ju ta sig i kragen också. Vila kan jag göra någon annan dag istället!

Målet var en övergiven byggnad på östra sidan av Paris. Vägen dit tog mycket längre tid än väntat eftersom man passar på att göra vägarbeten under augusti månad.

Väl framme blev det en promenad i skogen för att nå fram till själva huset. Bilderna som vi sett på internet måste ha varit flera år gamla för när vi kom dit såg vi ett hus i väldigt dåligt skick.

Alla dörrar och fönster var igenmurade utom en som någon hade gjort ett stort hål i.
Bottenvåningen såg ut som ett slagfält! Golvet, eller det som var kvar av golvet var täckt av allsköns skräp! Tidigare "besökare" hade brutit upp parkettgolvet i alla rum och på grund av fukt hade en del av golvet rasat ner i källaren. Som Matthias säger, vi är inga våghalsiga tonåringar längre som inte tycker att ramla genom golvet och falla två våningar ner är något särskilt! Näe, vi är urbex pensionärer!

Vi gick igenom huset och beundrade väggmålningar och det som inte var förstört av de som måste slå sönder och riva ut. Det gick ganska snabbt, dels för att det inte fanns så mycket orört och dels för att det var varmt, mörkt och farligt. Vi knäppte ett par bilder och begav oss sedan hemåt. Det gick mycket snabbare och vi kunde undvika de större vägarbetena.

En annan tur gjordes igår under lunchen av en mycket motstridig Lenny och en mindre motstridig men desto mer påstridig jag.

Även om det verkar som om Lenny snaskade i sig 300g pizza toppings förra lördagen, som klistrat sig fast direkt på kroppen, han har nÄmligen gått upp 300g, så har har ju onekligen blivit både lättare på tassarna och piggare. Jag trodde i min enfald att promenaden skulle gå lättare men det gjorde den inte. När han förstod att vi inte skulle vända om så drog han som vore han en ardennerhäst (han är ju inte belgare för inte) och vi småsprang en runda på 5,5km i en timma.

När vi kom hem så ville jag ge honom en belöning så att han associerar promenad med belöning men det struntade han fullständigt i och gick och la sig istället. Då måste jag erkänna att jag blev lite orolig, men när matskålen skramlade till kom han lunkande med en sur uppsyn. Belöningen var långt ifrån så stor som Lenny hade förväntat sig efter ett sånt storverk som en långpromenad... 😒

Jag hoppas att han snart kommer att börja gilla promenaderna igen, han måste ju röra på sig lite. Att vi gick 5,5km har han sig själv att skylla han drog rakt fram tills vägen svängde tillbaka.

Bilden kommer från entrén till tomten, TILLTRÄDE FÖRBJUDET, DÖDSFARA

Jag antar att det har med försäkringar att göra om någon skulle falla genom golvet till exempel... 😞