Idag är det min pappas födelsedag, han skulle ha fyllt 79 år om inte han hade gått bort i bukspottkörtelcancer i april 2011.
79 år är väl ingen ålder egentligen och definitivt inte 69 år som pappa fick, men livet är som det är och jag bär med mig minnet av min far som de flesta barn gör som förlorat en förälder i relativt ung ålder.
Jag liknar båda mina föräldrar till utseendet men har nog lite mer ungerskt än svenskt utseende. Jag liknar nog också mer min far till sättet även om jag tar efter min mor mer och mer.
Det jag är lite ledsen för är att min far inte pratade ungerska med mig som barn, det hade varit så mycket lättare för mig att förstå mitt andra land bättre då. Nu har jag tyvärr inte så många band till Ungern.
Jag tog en kurs i ungerska på det ungerska kulturcentret i Paris under två år. Det är ett så klurigt och svårt språk! Jag lärde mig massor men det liknar INGET annat språk jag har gett mig på tidigare.
Jag brukade göra mina läxor och stämma av med pappa per telefon. Han skrattade så han kiknade av min "brytning". Tur att man inte är känslig på den fronten!
När pappa dog så gick luften ur mig, jag varken ville eller orkade lära mig mer ungerska. Kanske är 2021 året då jag tar upp det igen?
Hur som helst så önskar jag dig, Josef Molnar, farsan, en fin födelsedag!
Stor kram från Snutte (man väljer inte sina smeknamn...)
Annars då? Jo, dagarna går åt till att inte göra så mycket. Igår filade vi Lennys klor. Innan när han var ute och rännde så behövdes inte det men klorna började att bli alldeles för långa och jag vill inte klippa för att jag är rädd för att klippa för långt in och skada pulpan så vi köpte en fil.
Det tog ett tag och Lenny skakade som ett asplöv men vi fick till slut ordning på klorna. Obehaget glömdes emellertid bort relativt snabbt eftersom det delades ut en torkad kyckling filé som kompensation.
Idag är näst sista dagen på 2020, vilket år det har varit! Upp och ner och mycket underliga situationer.
Jag har funderat på vad jag vill göra och uppnå under 2021 och det finns en del saker, men det får vi ta imorgon, på årets sista dag!
Dagens bild blir på gårdagens hjälte som fick klorna ner filade!
Så fint skrivet om din pappa.
SvaraRaderaMin pappa var krigsbarn från Finland och dog för tidigt han också, 72 år fyllda, dagarna efter Tsunamin. Han fick en stor hjärtattack när vi var ute på promenad. Tyvärr fick jag aldrig lära mig finska vilket är synd då det också är ett svårt språk att lära sig...
Hoppas att du får en fin och god nyårsafton. Själv har vi köpt en "Nyårskasse" av en restaurang i närheten för två personer. Bra idé för flera parter. Det blir ett litet firande i år naturligtvis men trevligt med lite god mat :). Gott slut & Gott Nytt År!
Hej Annika och Gott Nytt År!
RaderaFinska och ungerska "sitter på samma gren" i språkträdet, den finsk-ugriska grenen. Det är två av de svåraste språken att lära sig.
Jag tycker att det är tråkigt att "gå miste" om den delen av sin identitet. Jag har fusk-forskat lite i det där med föräldrar och språk och det visar sig, enligt min fusk-forskning, att majoriteten barn som har en pappa av annat ursprung/modersmål (som egentligen borde heta fadersmål då...) inte lär sig pappans språk. Är mamman av annat ursprung eller talar ett annat språk lär sig majoriteten barn mammans språk av mamman.
Jag har pratat med flera personer och även talat med personerna som jag studerade ungerska med och alla sa samma sak. Näe, min pappa pratade aldrig ungerska med mig... Kanske ska vi göra slag i saken och lära oss våra pappors språk i år? Vad tror du? :o)
Anonym=Annika F ;)
SvaraRadera