Urbex i la Somme

Igår var vi som sagt i Amiens som ligger i länet Somme i regionen Hauts-de-France, regionen hette tidigare Picardie (och det fortsätter alla att säga utom på nyheterna eller i officielle sammanhang).

Jag är väldigt förtjust i norra Frankrike, jag är förtjust i hela Frankrike men den norra delen får mitt hjärta att klappa lite fortare, som Alperna också gör.

Jag gillar arkitekturen, "les corons" som gruvarbetarna bodde i med sina familjer i Nord-Pas-de-Calais påminner mycket om l'amiénoise, hus typiska för Amiens, som i sin tur påminner mycket om de sammanlänkade Townhouse i norra Storbritannien eller London med sina smala trädgårdar bakom huset.

När man kommer till Amiens känns det som om man är i Amiens, Nord-Pas-de-Calais och England samtidigt!

Jag skulle inte vilja leva i ett sånt hus men jag gillar dem väldigt mycket!

Vi besökte våra kompisar i Amiens för att sen åka på urbex med Madame så fick Monsieur stanna hemma med sonen och Lenny som var varmt inbjuden av framförallt sonen! Till saken hör att de har hönor och en katt. Spännande, för alla inblandade!

Lenny blev naturligtvis överlycklig för att få följa med, så glad att det första han gjorde efter att ha sniffat runt i hela huset och spridit sina hundhår överallt var att lägga en stor plutt i trädgården. Häpp!

Annars förflöt tydligen dagen som den skulle för pojkarna. De lekte med tennisbollarna vi hade tagit med, de gick ut på promenad, sonen flög efter vad pappan berättade, som en vante efter Lenny men tyckte att det var jätteroligt. Hönan var misstänksam men tyckte att Lenny verkade OK så hon gick och pickade runt honom. Katten däremot tyckte att dagen var skit!

Vi andra hade "bröd på brädan" som man säger med inte mindre än sju ställen att åka till, två övergivna industriområden och fem herrgårdar / gårdar.

Det första stoppet var ett enormt industriområde, väldigt mycket betong och graffiti. Jag tror jag fick till en serie som nog blev ganska bra.

Det andra stoppet var också en övergiven fabriksbyggnad där man hade släpat upp en massa bildelar till andra våningen.

Sen kom vi till en övergiven gård, det var en å runt gården och i slutet av bron var ingången blockerad. Vi letade efter en annan väg runt utan att simma... Det fanns en liten slags sluss med en metallbalk över, sagt och gjort vi tog oss över krypande för balken var verkligen inte bred och strömmen strid!

Vilken tur att vi inte trillade i för gården visade sig vara ett tillhåll för airsoft utövare och mycket var förstört.

Vi kunde däremot ta oss ut genom den blockerade ingången för det fanns ett hål...

Efter detta blev det lunch för de som inte var åksjuka och sen bar det av till en otrolig herrgård mitt i ingenstans som inte var förstörd men som naturligtvis redan hade fått besök av diverse tjuvar för att ta hand om alla värdesaker.

Annars var ingenting sönderslaget eller nerrivet. Det kändes obehagligt att besöka huset, för det var mer ett hem än övergivet hus. Kläder efter ägarna fanns kvar, läkemedel, videokassetter, mat, ...

Jag har aldrig besökt ett ställe som detta tidigare, jag kände mig som en inbrottstjuv eller en slags stalker! Usch!

Efter denna mycket besynnerliga erfarenhet åkte vi vidare till en annan gård där vi fick en fin nyhet. Den höll på att restaureras så det blev inga foton där.

Därefter blev det en herrgård som var larmad och som man kunde fotografera utifrån men som en av oss (jag nämner inga namn här) ändå gick in i, dörren var för övrigt öppen, så larmet gick.

Vi gick naturligtvis därifrån för att slippa trubbel. På väg ut från den stora trädgården träffade vi en granne som berättade lite om varför gården nu är larmad och att gerdarmeriet med all säkerhet skulle dyka upp om 15 minuter. Ingen idé att stanna där för att förklara varför vi ville fotografera gården som verkligen var vacker.

Med detta adrenalin höjande äventyr bakom oss åkte vi vidare. Den sista gården följde jag inte med in i för jag kände mig verkligen risig. Jag frös och var illamående.

Tydligen var den inget att ha så jag gjorde nog rätt i att stanna i bilen.

Dagens bild kommer från det första stället vi besökte som lustigt nog heter COOP.