Helgen som gick

Det blev en bra helg, jag hann inte läsa särskilt mycket men jag hann däremot sticka en del. Min mössa kommer att bli klar den här veckan!

Igår var vi iväg på urbex äventyr igen. Vi tog den andra vägen som vi inte tog när vår kompis var med för ett par veckor sedan.

Det var tur att vi valde den andra vägen med kompisen för att på två av fyra ställen kunde vi inte ta oss in utan att få en väktare och en ilsken hund efter oss, alternativt simma över / genom / i en slemmig vallgrav.

Där väktaren och hunden vaktade såg slottet verkligen välbevarat och fint ut, säkert för att ägaren betalar en väktare.

Det är så tråkigt med människor som inte bara kan besöka en plats utan att slå sönder eller stjäla.

Det andra slottet med vallgraven hade tydligen sålts eller tagits över av ett företag som anordnar airsoft matcher för privatpersoner och företag. Det såg dessutom väldigt nedgånget ut.

Sista stoppet på listan (som jag kortade ner för att det var kallt och det regnade) går under namnet (fritt översatt) Spiral Herrgården av en spiraltrappa som är gjort klädd i vit keramik som går från källaren upp till sista våningen på huset. Högst upp finns en kupol i glas (eller fiberglas kanske, materialet hade gulnat kraftigt) som lyser upp hela trappan och gör den gnistrande, nästan självlysande.

Herrgården är en välkänd "spot" för urbexare och därmed också välbesökt även om den ligger mitt ute i ingenstans.

Grannen vaktar, ringer polisen om hen ser någon utomstående i huset och låter sina får beta i herrgårdens trädgård, med eller utan ägarens tillstånd...

Efter en staketklättring som hette duga kom vi in på tomten och smög fram till byggnaden.

Det stod ett piano mitt på gräsmattan som någon idiot hade släpat ut.

Nästan alla ingångar hade blivit igenmurade men inte ända upp till taket så naturligtvis fanns det en ingång utan för mycket krumbukter.

När vi var där kom det fyra unga killar varav en som ville imponera på sina kompisar så han berättade högt om hur det var förra gången han var här. Lite onödigt med tanke på grannen.

Hursomhelst besökte vi huset, beundrade alla art deco detaljer (som var hela) och fotograferade som vanligt utan att röra en pryl.

Jag läste mig till lite information angående huset och dess historia.

Tydligen kom denna herrgård till av en ihopbyggnad av två hus.

Ett som byggdes i början på 1800-talet och ett "nybygge" som kom till 1897. De båda husen byggdes ihop 1919 och blev då en herrgård med bland annat 85 fönster och ett antal "lägenheter" med separata badrum.

Herrgården har haft många ägare men den nuvarande ägaren är en iransk ingenjör som numera är bosatt i USA.

Han var, efter vad jag har läst, tvungen att överge herrgården 1999 efter en bråk med grannen som är ingen mindre än den tidigare ägaren.

Den tidigare ägaren ska ha gjort livet till ett rent h*lvete för den nuvarande ägaren som tillslut överger sitt hem utan för den sakens skull sälja det. Kanske väntar han på att granngubben / tanten ska trilla av pinnen för att komma tillbaka?

Vi klarade oss utan att stöta på grannen även om hans vaktfår bräkte som tusan när de fick syn på mig. Kanske fick de unga killarna, som stannade kvar efter oss smaka på grannens ilska?

Dagens bild kan inte bli någon annan än på Spiraltrappan! Vad tycks?