Söndag i sängen

Söndag i sängen heter Bo Kaspers Orkesters första (och nästan bästa) album från 1993, men det stämde inte alls in på vår söndag!

Även om vi var möra från lördagens bestyr så ville vi ändå hitta på något, och när jag säger "hitta på något" betyder det oftast att vi ska ut på urbex äventyr, men innan dess behövde jag köpa grönsaker till veckans middagar.

Jag tycker att det är ganska skönt att kunna åka iväg själv och handla, ingen som stressar och suckar eller frågar, "jaha, är det allt?" "Är vi färdiga?"

Jag ska laga Anna Skippers "Gryta på adzukibönor" (som du hittar här) från serien "Du är vad du äter" imorgon. Jag gillar adzukibönor för de har en liten rökig smak som sätter fart på smaklökarna!

Jag tar oftast (ibland glömmer jag) med mina tygpåsar för att handla frukt och grönt i och en matlåda i glas för att lägga eventuellt kött i.

När jag stod i kassan och la upp mina varor kom det en dam och ställde sig farligt nära ur covid synpunkt... Hon plirade på mina varor och tog mod till sig... "Goddag, får jag lova att fråga? Var har ni inhandlat era tygpåsar någonstans?"

Jag förklarade att man kan hitta dem i nästan varenda ekologisk (heter det så?) butik eller på nätet så klart! Jag spann vidare och visade henne glasburken. Man får ju passa på och smida medan järnet är varmt.

Det är kanske löjligt men det gör mig glad när andra människor jag möter intresserar sig för miljön och funderar på att byta vanor.

Det fina i kråksången är också att varje gång jag handlar i mina tygpåsar dras det av ett antal cents beroende på hur mycket jag handlar. Igår drog de av 38 cents bara för att jag hade med mina påsar. Handlar man varje vecka där blir det i runda slängar 20€ om året... Ganska OK för att ta hand om naturen tycker jag!

Efter handlingen bytte jag om till urbex kläder (oömma kläder som lan inte bryr sig om det minsta), packade lite fika och fyllde vattenflaskorna.

Vi skulle västerut till ett övergivet sanatorium. Jag har läst lite om sanatoriet, det byggdes 1928 och under sin stortid kunde man ta emot 1000 tuberkulos patienter samtidigt. Detta hände aldrig utan sanatoriet fungerade med en tredjedel av platserna upptagna.

Under andra världskriget fungerade sanatoriet som sjukhus till amerikanska soldater.

Efter 20 år som medicinskt institut stängdes det ner allt eftersom och övergavs definitivt 1990.

Bilden är från en av korridorerna som är så långa att man inte ser slutet på dem...