fredag, augusti 07, 2020

När svetten lackar

 Jag tycker inte att jag gör något annat än klagar över värmen, tjatigt värre! Det finns å andra sidan inget annat att prata om. Min hjärna har skrumpnat ihop och jag kan inte tänka klart längre. Jag dricker kopiösa mängder vatten, lite kaffe och äter frukt men det känns ändå som om jag är konstant uttorkad!

Det är fredag, mycket skönt för dagen då jag åkte till jobbet tog kål på mig. Jag undrar hur det ska bli sen när vi måste åka till jobbet minst tre dagar i veckan. Men den dagen den sorgen.

Jag ser framemot att få doppa min lekamen i poolen imorgon. Första doppet utanför badrummet (om man bortser från min korta karriär som söndagssimmerska på badhuset i Taverny i början på året) år och kanske även det sista.

Annars mår jag bra, skrumphjärnan kan vi glömma, det är förhoppningsvis ett tillfälligt tillstånd.

Jag lyssnade på Therese Lindgrens sommarprat igår. Hon pratade om psykisk ohälsa och det var framförallt en sak som hon sa som slog ner som en blixt hos mig. Hon läser alltid om sina mejl innan hon skickar iväg dom. Men det är väl självklart att varenda människa gör, eller?

Jag förstår när hon pratar om intolerans för osäkerhet, jag kanske känner igen en del. Jag hade en del tvångstankar som barn men de har jag "växt" ifrån. Jag märker också att den oro jag ibland kunde känna som yngre har också dämpats till att nästan inte finnas längre. Jag vet att jag oroar mig för saker som jag inte kan göra något åt men de blir färre och färre och jag blir bättre och bättre på att inte oroa mig.

Har ni inte lyssnat på Therese så gör det! Hon är välartikulerad (vad tråkigt det låter, men det är en komplimang...), öppen och väldigt intressant!

Jag är dagmamma åt Blackie som ligger och snarkar högt vid mina fötter och Lenny som ligger ute i solen och flämtar men som vägrar att komma tillbaka in. Han spanar efter brevbäraren som förhoppningsvis snart dyker upp annars blir det till att plocka in en mumifierad Jack Russell om ett par timmar.

I eftermiddag blir det en blöt turban på huvudet och fläkten på max, kanske kör jag på baddräkt också.

Matthias den dåren är ute på urbex äventyr med en kompis som ska köpa hans gamla kamera. I denna värme, jag hoppas att de inte kollapsar. Han fick med sig en vattenflaska som jag hoppas att han inte glömde att fylla.

Igår följde Lenny efter mig ÖVERALLT... När han helt sonika gick in på toaletten med mig fick det vara bra. Såhär såg han ut när jag bad honom att gå ut och stänga dörren efter sig!

2 kommentarer:

  1. Jag ska lyssna på det sommarpratet! Har fortfarande en lista att beta av. Anna Bennich t.ex. samt några andra.
    Stackars Lenny! Jag tror han är försummad. Västgötar är riktiga kardborrar - jag tror inte jag varit på toaletten ensam på 11 år...inte i huset iallafall...
    Jag gillar inte heller när det är så varmt som du beskriver! Omänskligt att behöva jobba eller ha aktiviteter i det. Många otäcka problem med den gamla amerikanska Södern men deras approach till hetta - skuggiga verandor som går runt hela huset (så man kan hitta en bris) där man sitter dagarna i ända i en hammock och smuttar på en Mint Julep och äter vattenmelon - tror jag är den enda vettiga. Och ingen tankeverksamhet.
    Eller siesta för hela slanten kanske...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lenny är en kardborre när han vill något; gå ut, äta, klappas, gosas med osv. Det som är ganska roligt är att jag är Västgöte och han en Australiensisk Jack Russel...
      Här på den tidiga kvällskvisten har vi samma upplägg som under lunchen, flickorna inne med Blackie som snarkar vid mina fötter och Lenny ute som förtorkar... Hans nos var alldeles skrumpen när jag tvingade honom att gå in. Envis jäkel.
      Jag ska lägga fram idén om en veranda runt huset och säga till min chef att när det blir över 30°C tänker jag minsann inte göra annat än att äta vattenmelon och smutta på mint julep, den drinken låter ju riktigt svalkande och god!

      Radera