...jo men de gör ju det! Fast det var inte riktigt Hondar jag ville tala om utan Tony som inte klarar språket särskilt bra.
Jag är en Tony, även om jag talar flytande franska och klarar mig lika bra som en fransman (eller fransyska) i 99,9% av de situationer jag hamnar / befinner mig i, men jag har fortfarande en accent och jag gör fortfarande fel på le och la... Jag struntar i det för jag gör mig förstådd även i de små nyanserna i språket som är så viktiga på franska men sen är det ju det här med ordförråd.
Jag märker att mitt svenska ordförråd börjar bli aningen förlegat, jag hänger inte riktigt med i svängarna längre. Kanske är det åldern?
Men det som blev smärtsamt tydligt igår när jag skrev inlägget om den magiska såsen var att jag inte alls är lika bevandrad i kökstermer på svenska som på franska.
På franska finns det ett ord för att ta bort grodden (eller vad det nu heter) i vitlöken, samma sak med potatis: dégermer. Mycket praktiskt!
All jargong som har med mitt yrke att göra kan jag inte på svenska, dessutom har alla dessa uttryck förfranskats från engelskan.
I Frankrike använder vi också ett annat tangentbord som "börjar" med AZERTY och inte med QWERTY ou QWERTZ. Jag blir alldeles vilsen när jag får ett svenskt tangentbord att skriva med.
Yoga har jag lärt mig på franska, engelska och sanskrit, inte svenska.
Visst är det fantastiskt att kunna prata flera språk, men ibland blir det fruktsallad där alla bananer byter plats!
Vad har ni för tankar om flerspråkighet?
Dagens bild kommer från ett urbex äventyr för ett par veckor sedan.
Sant att man har ett specifikt ordförråd för sitt yrke som man kanske inte lärt sig på svenska (speciellt om man blev utbildad - som jag blev - utomlands)! Jag är tveksam om jag skulle kunna skriva akademiska texter på svenska till exempel. Det blir nog mycket blandgrammatik nuförtiden...och sen tror jag som sagt att ordförrådet kanske är magrare på svenska. Jag använder ju språket som ett verktyg i mitt yrke (dvs. jag publicerar texter - eller förväntas publicera - men jag har ingen högre utbildning än gymnasium i Sverige så mitt "vuxenspråk" och litterära språk blir egentligen engelskan. Å andra sidan läser jag litteratur på svenska också - så mycket jag kan komma över - och det utvecklar förstås också språket.
SvaraRaderaSjukdomar hade jag länge inget språk för på engelska eftersom jag inte var sjuk och inte hade mycket med sjukvårdet att göra. Nu har jag lärt mig lite mer vartefter (man blir äldre...). Problemet är att engelskan drar åt latinet när det gäller sjukdomar och läkarspecialiteter. Och då blir jag förvirrad...;)
Undervisa yoga och anatomi har jag ju lärt mig på engelska - det skulle kanske gå på svenska men skulle kräva att man läste på en del.
Ja, så - som sagt - jag tycker det är intressant att även när man har baskunskaper inom ett par olika språk så blir det genast knepigare när man kommer in i ett visst specialiserat ämne...Men som tur är går det ju alltid att lära sig mer om det behövs...