Idag har det varit strålande väder här i förorten! Så strålande att jag hängde ut tvätten på tork. Naturligtvis torkade inte tvätten men den var bara lite fuktig när jag tog in den.
Annars hängde Lenny och jag mest i trädgården, eller han ute och jag inne med altandörren öppen.
Efter lunch och en liten röjning på kontoret så tyckte jag att det var dags för en promenad, vi skulle till stationen och lämna böcker och tidningar i bokbytarboxen som finns där.
Lenny vägrar att gå utanför tomten om man inte lurar iväg honom.
Jag tror tyvärr att det är men efter att han blev anfallen av hunden som var på väg att överges.
Detta hände ju i vår trädgård så man skulle ju tänka sig att han hemskt gärna skulle vilja gå ut men det är tvärtom.
Jag lurade ut honom i trädgården och tog sedan med selen och kopplet. Då förstod han direkt att nu ska vi ut på en promenad. Hela Lenny skakar och det är inte roligt att tvinga honom, men om vi inte ska behöva svälta honom så måste han röra på sig mer och han behöver träffa hundar och läsa sina pee-mails.
Sagt och gjort vi tog stigen utmed järnvägen och han vände tillbaka var 10:e meter.
Jag fick dra honom lite men efter ett par hundra meter gick det bättre.
Han började t.o.m. sniffa och kissade lite här och där.
Svansen var inte i läge "jag-är-glad" men det svajade lite hit och dit så olycklig var han inte heller.
För att göra promenaderna lite mer intressanta fick han en godisbit när vi kom hem.
Jag vet inte om jag gör rätt eller fel som tvingar ut honom men att inte tvinga ut honom hjälper inte heller.
Jag får försöka imorgon igen, eller kanske på lördag så det inte blir för mycket, han skakar ju som ett asplöv innan vi har kommit utanför tomten...
Dagens bild tar oss inte särskilt långt, till nästa by, Bessancourt, innan det byggdes en massa hyreshus på fälten. Vi hade med oss en tennisboll och när Lenny såg en stor vattenpöl kunde han inte låta bli utan han lät bollen plumsa i och satt och gnällde sen när han inte fick tag i den.
Han brukar göra så när han ser vatten och har en boll i munnen.
På bilden sitter han och gör en Uri Geller och hoppas med tankens kraft kunna få bollen att komma simmande tillbaka...
Tråkigt att han är så rädd att gå ut! Mina har alltid älskat att gå ut. Den äldre försökte alltid ta en längre runda än vi planerat och protesterade när man vände hemåt. Mammas hund däremot - en jrt - tyckte det var tråkigt att gå promenad (speciellt utan mamma själv men även om det var för varmt eller så). Fundera på motionsalternativ åt honom kanske - lägga spår, rallylydnad, naturlig agility (hoppa upp på stenar el. bänkar el. dyligt) etc. får dem ju också att röra på sig och då kanske det blir roligare att komma ut? Jag skulle nog också tvinga - det känns ju som en grundläggande grej att hundar ska ut och röra på sig. Men om du kan hitta någon kul aktivitet så kanske det funkar?
SvaraRaderaJag får försöka att fundera lite, lydnad är ju inte Lennys bästa gren, inte när det gäller mig, jag är bara vice sheriff i den här staden.
SvaraRaderaDet har ju inte alltid varit såhär. Tidigare älskade han att promenera i skogen, han fick aldrig nog, men sedan han blev biten gäller det att gå så fort som möjligt för att komma hem till den trygga trädgården igen.
Det blir nog till att forska lite på nätet, det är nog inte bara vi som har en hund som är rädd för att gå ut.