När man inte tänker...

...längre än näsan räcker...

Igår kom Papy Maurice för att titta på hur färgen har torkat och för att hjälpa oss att bära ner den "gamla" soffan i källaren.

Jag hade kollat priser på Blocket igår och de flesta säljer sina Karlstad soffor för 200-300€ om de inte har haft en hund som älskar att gräva och rafsa och som har fått ETT tillfälle att hoppa upp i soffan oövervakad och som har rafsat på en av sittkuddarna som inte går att vända på. 😡

Jag tänkte att vi kan max få 100€ eller kanske 50€ med en sittjudde som ser utsliten ut. Sen när jag tog bort plastskynket och började att ta bort kuddarna för att dammsuga bort allt slipdamm tänkte jag till.

Eftersom att vi har fått en soffa, i mycket fint skick som dessutom är av ett fint märke, då bör ju vi skicka vår soffa vidare också.

Sagt och gjort, jag bad Matthias ringa Rod, Blackies husse för att fråga om han inte vill byta ut sin nedsuttna lilla "räliga" soffa mot våran?

Det ville han gärna! 😃

Efter lite dividering om inte soffan kunde gå in i hans Kia Piccanto! 😆

Det finns inte en chans att den får plats i hans bagage med baksätet nedfällt och bakluckan öppen men det fick han fundera ut själv.

Han ringde tillbaka lite senare och sa att han kommer på måndag med en skåpbil som han får låna på sitt jobb!

Det känns bra att kunna skicka vidare lite godhet och att inte behöva mecka med annonser och annat för att pruta med folk vi inte känner som kommer att klaga på att soffan inte är ny och att det finns märken på en av sittkuddarna.

I en värld där du kan vara vad som helst, var snäll!

Nu ska jag dricka kaffe!

Dagens bild är från en cykelutflykt jag gjorde med mamma och Moster Marie i Varberg 2011. Jag åt fortfarande kött och vi hade gjort köttbullesmörgåsar med kaffe till matsäcken. Den gick över stock och sten och fält!