Did You Give the World Some Love Today Baby

Det är titeln på Doris (Svensson) bortglömda låt och album från 1970 på vilket Berndt Egerbladh spelade hammondorgel Janne "Loffe" Carlsson trummor! Stor skam ska sägas för det är ett av de bästa svenska albumen som gjorts, i min mening då!

Hursomhelst det var inte Doris men kärlek vi skulle tala om idag.

Jag gav inte världen men väl trädgården kärlek idag.

Solen sken och herrarna (Papy Maurice dök upp idag ändå) slipade så Lenny och jag spenderade hela dagen utomhus.

Det blev rensning i grönsakslandet, jag trimmade hortensian som hade och fortfarande har en sorglig uppsyn.

Butternut pumporna fick komma in men luffa pumporna får hänga kvar ett tag till.

Det ser riktigt städat ut på pumpa-avdelningen nu.

Sen tog jag äntligen tag i citron verbenan som borde ha skördats för ett bra tag sedan. Nu torkar bladen i köket för att sedan varsamt placeras i en tätslutande burk i väntan på att bli örtte.

Myntan gick samma öde till mötes, men mest stolt är jag nog över lavendeln som fick en rejäl klippning.

Förra året, vid den här tiden, orkade jag knappt ta mig ur sängen så det blev inget gjort med varken lavendel eller annat.

Nu fixade jag en hel dag och det kändes så skönt. Att stå i solen och ta vara på verbena bladen var verkligen en vitaminspruta!

Det är All Hallows' Eve, eller Samhain eller Alla Helgons Dag ikväll. Det kommer inte att komma några barn hit för att be om godis eller komma med bus. Det har inte med COVID att göra, det har aldrig kommit ett endaste barn sen vi flyttade hit...

Första året gjorde vi oss till och hade fixat allt, utklädda och dekorerade till tänderna med en massa godis satt vi och väntade. Så kom inte en enda unge! Va?! På den tiden fungerade den förra ringklockan så de kunde inte ens skylla på det!

Sedan dess har vi (jag) bara dekorerat, särskilt om vi skulle ha fest, men i år blir det varken fest eller dekorationer. Inte mer än spindelväv och damm då...

Dagens bild blir på mina fina butternut pumpor!!

Utvandrarna

Jag skulle åkt till jobbet igår egentligen men min kollega skulle inte vara där så vi beslöt att stanna hemma istället.

Nu visade det sig att chefen skulle dit för han var så illa tvungen så kollegan åkte dit ändå.

Han bor 30 minuter från kontoret så det är lite lättare för honom att ta sig dit.

Hursomhelst, han skulle tillbaka till Aten imorgon men vi sa alla till honom att han kanske borde boka om för att vara säker på att komma hem. Hans fru är i Aten och de väntar (äntligen) barn tillsammans.

Igår eftermiddag kopplade han ifrån sin Teams, jag tänkte att det var underligt för han är i stort sett alltid uppkopplad. Imorse fick jag veta varför.

Chefen hade "kastat" ut Alexandre vid 15-tiden för att åka till flygplatsen. Alexandre tog en Uber från södra Paris vid lite i 16:00.

Flyget skulle gå 20:00 och sista incheckning var 19:35.

Alexandre kom fram 19:27 och hann precis med incheckning och kunde springa som en galning till gaten. Familjerna efter honom fick inte följa med flyget.

Det tog 3,5 timma för honom att komma från Châtillon till Charles De Gaulle!!!

Det verkar som om en hel del av parisarna har tagit sig till sina sommarstugor eller familj som bor utanför Paris eller helst ännu längre bort.

Enligt Le Parisien var det 50 mil med trafikstockning runt Paris (Ile-de-France) igår vid 18:30.

Här ute i förorten är det ganska lugnt, jag tänkte fixa min mat inhandling imorgon som vanligt förutom att jag måste ta med ett intyg på varför jag är ute och härjar...

Kanske kan en bild på en av de tjusigaste métro ingångarna pigga upp fredagkvällen?

Cirkus minimum

Här blev det livat ikväll må ni tro.

Eftersom inte urbex äventyren kan fortsätta så får ju Herr Matthias komma på något sätt att hålla liv i sitt Instagram konto.

Han hade en idé och ville prova den ikväll. Det skulle bli porträttbilder på Lenny (den linsskyggaste hunden i världshistorien) när han fångar krockettar i luften. Jag tror att inspirationen kom härifrån.

Nu är det ju bara så att Lenny gör som han vill, när han vill och ingenting annat. Sådan husse sådan byracka!

Iallafall så fick Matthias upp Lenny på en bänk som han hade täckt med ett svart lakan som också fungerade som fond.

Lenny hoppade ner, Matthias lyfte upp honom, Lenny hoppade ner und zu weiter ett par sju gångar. Jag stod och skrattade bakom plastskynket.

Matthias fick till slut upp hunden och han satt kvar. Då började han skaka som ett asplöv. Till saken hör att Lenny skulle måste ha varit en version av Meryl Streep i ett annat liv för jäklar vilken duktig skådespelare han är!

Det fick sniffas på lite krockettar och sen skulle showen sätta igång.

Matthias visar Lenny krocketten, han gör några rörelser med handen utan att kasta krocketten och sen... Den landar i huvudet på Lenny utan att han ens gör ett försök till att fånga den. Jag gapflabbar.

Försök två, krockett i örat, försök tre, krockett på vänster tass...

Jag fortsätter att gapflabba och nu börjar även Matthias att skratta. Lenny gillar inte att man skrattar åt honom så han börjar att sura!

Efter ett fjärde försök ger Matthias upp och Lenny lommar surmulet ut i trädgården utan att försöka snappa upp det utspridda krockettarna...

Det var vår torsdagkväll det! Vad har ni hittat på?

PS: Uppdatering om vad som händer på Matthias Instagram konto under nedstängningen kommer snart. 😂

Ni får hålla till godo med ett gäng pumpor eftersom det inte blev några bilder på Lenny Streep.

D - 1 innan halvkarantän

Det låter ju onekligen som om vi kommer att få en mini repris på mars-april-maj minus vädret.

En nedstängning minst tom 1:a december med skillnaden att skolorna inte kommer att stänga och att statliga institutioner kommer att hållas öppna.

Parisare har börjat att åka till sina lantställen igen, det var lång kö på motorvägen igen igår.

I vissa städer finns det inga tider för att hämta sina varor innan fredag nästa vecka genom "driven" och det verkar som om en del människor har börjat att bunkra pasta, mjöl och toalettpapper igen. 😒

Vi ligger risigt till med antal nya fall och mer än hälften av alla IVA platser sägs vara upptagna.

Jag vet inte vad som är rätt eller fel eller vad som borde göras... Varför fungerar en lösning i Sverige och inte i Frankrike?

Livsstil? Traditioner? Attityd? Tillit till myndigheter? Klimat?

För mig rent konkret kommer inte den här "snällare" nedstängningen ändra mitt liv radikalt. Jag fortsätter att jobba hemma, nu kommer jag inte att åka till jobbet alls. Matthias kommer att få papper på att han måste åka till jobbet för att jobba.

Vad som inte kommer att kunna fortsätta är urbex äventyren och renoveringen kommer säkert att bli försenad eftersom Papy Maurice "måste" stanna hemma.

Lite besviken är jag att vi måste leva med damm och skit i en månad till men vi lever och är inte sjuka och vi har varmvatten!

Jag är ledsen att inte kunna besöka mamma när hon fyller år i november eller att inte kunna åka till Sverige som jag nästan alltid gör i början av december... 

Det finns ju saker att göra ändå, jag kan börja/fortsätta att ordna mitt kontor...

Jag beställde lite garn i början på veckan. Min sjal är färdig, det är bara fransarna kvar. Jag beställde ett annat garn för att göra en sjal till som säkert blir en present om den inte blir så jäkla snygg att jag måste behålla den själv.

Matthias beanie är också nästan färdig, jag hade stickat lite fel så jag fick ta upp ett par varv.

Trädgården behöver ses om innan vintern, plocka in pumporna...

För ett par år sedan var jag vansinnigt förälskad i ett filter på Instagram, det gav ett blå-grönt "sken". Det får n smakprov på idag.

Jag tror att det är tur att jag har ändrat mig lite! 😝

Skördetid

Idag när jag slog upp (det låter ju rackarns italienskt och teatraliskt) fönsterluckorna så såg jag att mitt päron inte satt kvar på grenen.

Jag har varit och fingrat på det flera gånger men det har inte känts moget så jag har låtit det hänga kvar.

Nu låg det på backen, intakt, ingen som hade mumsat på det under natten.

Jag passade på att plocka av ett par jordgubbar (!), tomater och hallon (!) som hade mognat.

Till helgen plockar jag nog in en del av pumporna. Det måste göras innan den första frosten.

Undra vad jag ska göra av päronet en paj kanske? pochera? Näe, jag bara skojade, vi får nog ta och dela på det andaktsfullt för det är det första päronet som vi ska smaka från trädet. Första året åt getingarna upp varenda ett och förra året brydde sig inte trädet om att ge frukt alls...

Dagens bild blir naturligtvis på skörden!

Dexter & Apoteket

Innan Papy Maurice åkte hem för dagen plastade han in delen som ska slipas imorgon, det känns lite som att bo hemma hos Dexter, eller vad jag tror det skulle kännas som...

Lenny har förstått hur det funkar och ränner ut och in mellan de olika rummen så plasten flaxar, jag tror inte att Papy Maurice kommer att gilla det imorgon så det är lika bra att jag kväver viljan i vaggan!

Jag var på apoteket (igen) och frågade efter ett överlevnads-kit för migrän. Jag fick ibuprofen med kaffein med förmaningen att det ska ENKOM tagas om migrän infinner sig ABSOLUT inte om jag har feber eller ont i halsen. Det har ju varit lite debatt om ibuprofen i början av COVID-19 pandemin. Sen fick jag magnesium också, tydligen ska det hjälpa mot ett migränanfall.

Om jag säger som så att jag inte är nödbedd att prova i stort sett vad som helst för att undvika en repris på helgens äventyr... Överlevnads-kittet är nu ned packat i jobbväskan!

Dagens bild, ja ni ser ju själva vilken mysig "massmördarstämmning" vi har hemma nu...

Myset

Börjar det nu? Nedräkningen till jul? Höstmyset? Svenska folket måste väl ändå vara världsmästare i mys?

Engelsmännen är duktiga men det börjar senare där, i mitten / slutet av november efter Guy Fawkes Night som firas den 5:e.

Jag vet inte hur det går till i "våra" grannländer i Skandinavien, vet ni?

I Sverige börjar man prata om hösten och myset i slutet på augusti! Då är ju inte ens industrisemestern (säger man så numera?) över i Frankrike ännu och barnen har inte börjat skolan!

Jag älskar att mysa, fransmän är inte så bra på det, inte det exemplaret jag bor med iallafall (men han har andra goda egenskaper) så jag får fixa myset själv.

Den här hösten blir lite speciell eftersom det renoveras så kan det inte riktigt mysas som sig bör. Ingen brasa, inga ljus, inget pynt till Halloween, bara damm och nakna väggar, men den som väntar på något gott!!

Jag tänker på hur det var i december när man var barn, hur traditionsbundet det var och hur jag älskade det!

Jag vet att i skolan hade vi 4 stora ljus som var klippta i papper och uppklistrade på fönstren. Varje vecka klistrade vaktmästaren dit en låga för att "tända" ett ljus efter advent.

Det var en speciell tid då det lästes en julsaga på morgonen då vi satt vid våra bänkar. Jag har för mig att vi fick tända ett ljus var, eller kanske var det fröken Agneta eller vår klassföreståndare Johnny som hade en adventsljusstake på katedern?

Vi bakade pepparkakor, stöpte ljus, pysslade julpynt, gjorde julkort, hade luciatåg, julpjäs,...

Jag minns att jag även "tvingade" hem mormor och morfar till vårt hus för adventsmys / pyssel. Morfar tror jag inte pysslade särskilt mycket. Jag ville nog bara mest ha alla samlade medan jag pysslade, sådär som man gjorde i Astrid Lindgrens sagor. Alla runt bordet som förberedde julen.

När jag frågar mina franska kollegor eller vänner om de hade några traditioner vid jul så ser de ut som fågelholkar. Bara min tysk-grekiske kollega har möjligtvis gjort en del av de aktiviteter som vi fick möjligheten att göra i skolan i Sverige.

Jag tror Frankrike skulle må bra av mer mys!

Jag har letat efter en bild som skulle kunna representera mys men jag hittar ingen så det får bli ett höstligt löv istället...

Skåpet

När vi köpte vårt hus så köpte vi även ett skåp och lite andra prylar av damen som sålde huset och som hon inte kunde ta med sig till sin lägenhet. Skåpet som jag blev väldigt förälskad i när jag först såg det har nu blivit lite av en börda.

Det är gjort av en finsnickare i ek, väldigt massivt och inte särskilt praktiskt. Det tar en väldig plats!

Vi bestämde oss för att sända skåpet vidare till någon som uppskattar det mer än vi gör så jag la ut en annons på Leboncoin (Frankrikes motsvarighet på Blocket, som om jag inte minns fel ägs av företaget som skapade just Blocket) i eftermiddag.

Massiva ekmöbler är inte jättepopulära längre så även om skåpet är fint och mycket bra gjort så blir det inga pengar här. Jag tänkte att jag lägger ut det för 100€ så blir det iallafall sålt och så finns viss prutmån.

Matthias sa att det var ALLDELES för dyrt, men jag har redan fått ett svar på annonsen.

Vi får väl se vem som har rätt i slutet och vem som har skitit i det blå skåpet!

Här är det iallafall, finns att hämtas i Taverny, vi gör ingen hemkörning!

Krubb

Jag beställde ju lyxhundpluttar till surgubben Lenny i måndags, de kom klockan 07:33 igår!

Gissa vem som blev stollig av att just han fick ett paket på posten, det händer ju aldrig!

Det blev givetvis avsmakning 07:39 när kartongen och påsen med pluttarna var öppnade.

Om jag säger att pluttarna gjorde succé är en understatement, men å andra sidan så gör nästan vilka pluttar som helst succé hos oss. Lenny gillar ALLT!

Vad JAG däremot gillar är att de är mindre feta än de vi köpte tidigare och att de väger mindre så att han får lite mer i matskålen. Jag tror att vi kan öka dosen lite men vi väntar ett tag med det. Det står på paketen att hundar mellan 5 - 15kg ska äta en dagsdos på 110 - 240g. 

Lenny får 140g nu och han "borde" väga runt 11 - 12kg (vilket han inte gör i dagsläget) så jag tror att vi kan gå upp till 160g om ett par veckor. Jag får övervaka hans vikt lite igen.

Väldigt smidigt att få torrfodret levererat utan kostnad på bara 4 dagar, det är dessutom billigare kilopris än det torrfoder vi köper i butik och så finns det fler smaker att välja mellan för seniorer. I butiken finns bara ett torrfoder för gamlingar och att äta samma sak dag ut och dag in vill väl ingen göra, även om man är en hund och käkar frigolit och gips!

Här är han, Lenny himself, med ett ansiktsuttryck som säger: Not impressed...

COVID or not COVID

Jag var på jobbet i fredags! Kände att en huvudvärk var på väg men tänkte att den nog skulle gå över.

Det gjorde den inte... Jag gick till apoteket för jag började att känna mig lite varm och febrig och så behövde jag en huvudvärkstablett.

Sista gången någon gav mig en tablett var med kodein i och det slutade inte bra!

Jag hade ingen feber men värktabletterna hjälpte inte heller. Jag gav upp vid 15-tiden och bad chefen om att få åka hem.

Jag slumrade mestadels på väg hem och lyckades stappla in hemma vid 17-tiden.

Matthias var redan hemma med huvudvärk och illamående! 😟

Vi hade lite skämtsamt pratat om COVID under lunchen, vilket inte är särskilt roligt men ett sätt att få ner stressen lite. Men vad Är oddsen att Matthias och jag mår dåligt samma dag och med samma symptom...

Två av mina kollegor är sjuka, de är på bättringsvägen nu tack och lov!

Jag gick direkt och lade mig i sängen och sov 2 timmar.

Senare på kvällen mådde Matthias bra men jag hade fortfarande en fruktansvärd huvudvärk.

Papy Maurice skulle egentligen komma och jobba under lördagen men vi bad honom att komma tillbaka på måndag istället. Jag kände mig fortfarande inte bra.

Mojängerna som jag köpte från Amazon lindrade värken men den satt kvar, tills igår kväll vid 21-tiden.

Huvudvärk i 36 timmar är inte roligt även om jag sov bort det mesta.

Jag har inte haft feber, inte förlorat smak och luktsinne eller något annat symptom på COVID så vi kan nog säga att jag inte har COVID-19.

Hela dagen igår låg jag oförmögen att göra någonting mer är att försöka sova.

Matthias åkte ut på urbex idag med jag varken vill eller kan. Fortfarande trött och jag känner mig ledbruten av allt sängliggande.

Lenny och jag ska slafsa runt lite hemma, plocka undan inför slipningen som börjar nästa vecka.

Jag pratade med mamma och Moster Marie om akupunktur, låter lite läskigt men det är läskigare att ha huvudvärk så ofta och så länga så jag ska kontakta min kiropraktor för att höra med henne om hon inte känner någon.

Dagens bild blir från den övergivna militärbasen vi besökte för ett tag sedan... Ljus i tunneln finns det faktiskt!

Sådär ja...

...så var man med ny varmvattenberedare då!

Punktliga, effektiva, vänliga och professionella tekniker! Den förste killen kom klockan 9:15 för att påbörja tömningen av 300 L vatten.

Vid 10:00 kom den andre teknikern och började att jobba med att ta bort den gamla beredaren.

De var färdiga vid 11:30 och hade gjort ett väldigt bra jobb!

Nu väntar jag bara på att allt vatten som tidigare läckt ur den gamla beredaren ska torka!

Jag tänkte slå en signal till vår elleverantör för att höra om vi inte kan göra något åt vår höga elkonsumtion. Den borde ju gå ner något med en ny varmvattenberedare. Vi får väl se vad de säger. Kanske ska jag vänta till nästa vecka när ett par uppvärmnings cykler har passerat.

Jag träffade kvinnan som jag gav kefirgryn till idag. Det visade sig att hon var rektor på gymnasieskolan vi hade möte framför.

Vi pratade lite gryn och lite skola. Spännande att träffa en rektor!

På vägen dit slog jag följe med en väldigt trevlig dam och hennes lurviga hund. Hon skulle åt samma håll så jag började nästan tro att det var henne jag skulle träffa utanför skolan. Men det var det inte. 

Hon följde mig ända fram till skolan och jag sa lite skämtsamt att nästa gång hon går förbi vårt hus och vill ha lite kefirgryn är det bara till att ringa på dörren! "Det kanske jag gör!" sa hon.

Det var underbart väder idag, sol och värme i luften så jag tog en omväg hem för att njuta av ljuset.

Imorgon ska jag till Châtillon för att träffa jobbarkompisarna. Det ska bli roligt även om jag måste gå upp alldeles för tidigt!

Dagens bild blir på det här underbara ljuset vi hade ikväll, inte från ikväll men väl lika vackert!

Tillmötesgående

Tillmötesgående, ett litet lamt uttryck för att beskriva någon som är medgörlig, välvillig och konciliant. Jag föredrar engelskans uttryck "eager to please", som är i min mening, lite starkare.

Jag fick ett meddelande av en kvinna som hade sett min annons om kefirgryn i ekobutiken.

Hon skrev ett mail som jag svarade på i söndags. Jag skrev att jag oftast är tillgänglig veckodagar efter 17:30 så vi kunde träffas en dag när det passade, någonstans i Taverny.

Jag fick ett nytt meddelande idag med frågan om vi skulle kunna träffas ikväll klockan 17:45 vid en skola.

Idag är enda dagen den här veckan som jag har möten till klockan 18:30.

Först tänkte jag, men om jag skyndar mig efter mitt 17:00 möte så hinner jag dit, men eftersom det tar 15 minuter att gå så hinner jag inte hem innan 18:00 mötet...

Och sen stannade jag upp, alltså, kom igen! Varför måste jag vara så "eager to please" hela tiden. Detta är bara ett exempel bland många andra.

Jag har mycket svårt för att säga nej, i vissa fall. Särskilt när jag vet att det inte "kostar" mig något i form av ansträngning eller tid.

Göra en omväg för att lämna något eller köpa något till en vän, hjälpa kollegor osv. Helt normalt och som sig bör men Moder Teresa till alla okända människor man möter, tär.

Jag pratar inte om att hålla upp en dörr eller ställa sig upp för en människa som behöver sätta sig, näe, jag talar om mer... Att försöka rädda mänskligheten och göra världen till en mer kärleksfull och vänligare plats en liten handling i taget.

DET KAN VARA SKIT JOBBIGT!

Särskilt om man får dåligt samvete av att inte göra det.

Hur gick det men kvinnan som ville ha kefirgryn då? Jo, jag svarade henne som det var, att jag hade ett möte till sent och att jag inte var säker på att hinna, så jag föreslog imorgon istället: Samma tid, samma plats.

Hon svarade att det går jättebra! Så enkelt var det!

Dagens bild är tagen på Pont Neuf, Paris äldsta bro, på Rive Droite 2017.

När inspirationen sinar

...så kan man gå in och läsa andras bloggar!

Det gjorde jag efter jobbet och på Elsa Billgrens blogg stod det om hennes "Bucket list".

Vad man vill se/göra innan man stämplar in för gott så att säga!

Då började jag naturligtvis fundera på vad jag vill göra innan jag kolar vippen.

1. Australien

Jag skulle vilja åka tillbaka för att snorkla i stora barriärrevet    på riktigt. När jag var där 2015 hade en tyfon precis passerat så det gick inte att snorkla för man så absolut INGENTING. Att dyka med tuber avråds jag bestämt ifrån eftersom har en gammal lungkollaps i bagaget. Fridykning kan jag däremot ägna mig åt.

2. Yoga

Jag skulle vilja utbilda mig till yogalärare i ett ashram i Indien i en eller två månader. Jag vill lära känna kroppen och knoppen bättre och kanske inspirera andra till att upptäcka yoga.

3. Vandra pilgrimsleden till Santiago de Compostela

4. Surfa i Hawaii och ta en lektion i hula dans

5. USA

Jag skulle vilja göra en bilresa genom USA. Jag har bara varit i New York och det var fantastiskt, men kändes väldigt europeiskt.

6. Springa ett andra maraton

Första gången var ju en smärre katastrof så jag skulle vilja prova igen.

7. Ungerska

Tänk att det ska vara så förbaskat svårt att lära sig ungerska, jag skulle vilja kunna prata obehindrat med mina släktingar i Ungern.

8. Sea Shepherd

Följa med Sea Shepherd ut på de sju haven men då måste jag förstås sluta att vara sjösjuk och bli bättre på sjövett.

9. Husbil

Jag drömmer om en husbil där vi kan susa runt i Europa utan att behöva tänka på vilka hotell som tar emot hundar!

Jag har nog alltid drömt om en husbil eller husvagn. Som snigeln med huset på ryggen. Jag byggde husvagn åt min monchichi (det fanns små i hårdplast som jag fortfarande har kvar of course) av Gevalia pappersförpackningar och fäste ett snöre mellan "bilen" och "husvagnen". 

10. Åka hundspann, se norrsken och sova i en genomskinlig igloo

Kanske i svenska fjällen? Kanske i Norge? Kanske åker vi dit i vår husbil?

Vad har ni i tankarna? Har ni en bucket list? Vad längtar ni efter?

Bilden är från Fitzroy Island 30km från Cairns i Queensland där jag stannade i tre dagar utan att kunna simma och snorkla i vattnet...

Surgubben Lenny

Han må vara en sur gammal gubbe som kräver att vi ska lyda hans minsta vink och önskan men han är också en hund som har mycket humor och som livet skulle vara väldigt tråkigt utan! En familjemedlem som tar plats och som är vårt allt!

På tal om allt, Lenny äter allt, kattmat, hundmat, tomater, gurka, gips, frigolit, ... You name it! Det enda han vägrar är sallad och blåbär. Jämfört med gips så är ju blåbär skit, inte sant?

För att han inte ska äta upp vår nya isolering (näe, jag skojar bara...) och för att han ska må så bra som möjligt så köper vi fin-torrpluttar. Inga snabbköps pluttar utan bra ekologisk hundmat utan tillsatser och annat skräp.

Vi var hemma hos kompisar för ett par månader sedan och då fick Lenny smaka på deras hunds torrpluttar. Vi skulle egentligen inte äta middag med dem men det blev så till slut. Lenny tyckte JÄTTEmycket om Blacks pluttar och de visade oss var de köper maten. Black är en ännu äldre surgubbe, men som är vid mycket god vigör och far runt som ett torrt skinn!

Lennys nuvarande pluttar håller på att ta slut så jag beställde hem 15kg lyxpluttar idag. Anka och potatis (frukt och andra grönsaker ingår också) med 10% fett.

Jag såg att de även sålde tillskott för hundar. Det är gjort på Yucca och det ska tydligen vara antiinflammatoriskt, den hjälper att rensa lever och njurar och stärker leder. Det som jag är mest orolig för att Lenny ska lida av senare i livet är höftdysplasi eller problem med lederna. Han skakar ibland i bakbenen och jag såg att han även skakade lite i vänster framben idag. 😔

Är det någon som har en hund av modell äldre som redan har provat att ge tillskott? Jag vill ju inte ge honom tillskott om han inte behöver.

Jag beställde bara lyxpluttarna för att se om allt går som det ska med leveransen. Jag kanske får fråga veterinären om råd nästa gång det är dags för vaccin angående tillskott.

Bilden är från när vi var i Savoie 2018 och vi var ute på tur! Ni ser ju hur stackar'n lider!

Och det travar på

Ny vecka, nya utmaningar men också nya möjligheter! Det är så jag har tänkt att försöka se på saken så att det där rastlösa/likgiltiga (tydligen heter tillståndet "acedia"). hålls i schack!

Jag fick precis reda på att en av mina kollegor, ett par år äldre än jag, har fått COVID-19. Han har varit sjukskriven i en vecka och kommer med all säkerhet att vara borta en vecka till. Hög feber, mycket hosta, stark huvudvärk och förlorad syn på ett öga.

Till saken hör att kollegan jobbar bara hemifrån för att han är i riskzonen så smittan kan ha kommit från en familjemedlem. Mycket tråkigt för kollegan är en glad skit som alltid är positiv och i tonen på meddelandet hördes det att han inte var sig själv.

Idag mötte jag en charmant dam för att ge henne kefirgryn, hon blev jätteglad och jag fick en fin tvål och en tom glasburk (jag ger alltid bort grynen i glasburkar så jag behöver ju bunkra upp...) som tack.

Det är roligt att dela med sig av grynen!

I fredags fick jag hem en beställning från Amazon med en slags munkorg i silikon och en mojäng man fäster banden i på munskydden man vanligtvis har bakom öronen men som här sitter i nacken eller baksidan av huvudet.

Jag tycker att munskydden börjar att bli mer och mer klaustrofobiska och jag får konstant huvudvärk i slutet på dagen efter banden bakom öronen. Så jag slog till och beställde ett par munkorgar och några "nackband".

Jag har provat munkorgen i ett par dagar och det ÄR lättare att andas med den i munskyddet. Jag trodde väl aldrig att jag skulle bli fjollig med detta men efter 13 timmar med munskydd är jag beredd att prova nästan vad som helst!

Jag gav bort ett par till Papy Maurice och Mamie Dominique, jag tror att de tycker som jag att det är enklare att ha masken från ansiktet. Dessutom tycker jag att min näsa plattas till och att jag blir täppt i näsan... Ja, ja, tyck vad ni vill men så känns det iallafall!

Lenny ligger och surar, stönar och suckar i sin korg för att han inte får springa ut och in genom ytterdörren som han vill. Jag sa nej för det är kallt ute. Dessutom ville han inte följa med på promenad för att möta den charmerande damen som skulle ha kefir grynen. Så nu får han sura en stund innan kvällsmat.

Jag ser också framemot kvällsmat och en serie på TV, enkla nöjen en rasande festlig kväll i förorten.

På bilden ser ni den berömda munkorgen och nackbandet.