onsdag, september 09, 2020

Overkligt

Är det bara jag som känner att världsläget känns overkligt eller är vi flera?
Man kan inte riktigt planera för något för man vet inte om man verkligen kan genomföra det.
Det känns som om vi lever i små bubblor som studsar mot varandra utan att man kan ta tag i sin familj eller vänner för att ge dom en kram...

Vi gör det vi "ska", kanske försöker vi att ändra lite på våra vanor men i det stora hela känns det inte som om vi gör några större förändringar.

Livet är lite mer långsamt men ändå springer dagarna iväg...

Jag försöker att njuta av trädgården och planera lite för hur jag ska göra i ordning trädgården inför vintern.

Nya pumpor har börjat växa, till min stora glädje, både luffa och butternut.
Morötterna och purjolöken växer också, ska bli spännande att se hur stora de blir!

Efter att våra kompisar har varit här i slutet på september ska vi (läs Matthias & Papy Maurice) börja att göra om på bottenvåningen. Isoleringen är rysligt dålig så huset håller inte värmen på vintern och stänger inte ute värmen på sommaren.

Elementen bytte vi 2017 och fönstren byttes förra året så vi har ändå märkt en förbättring men det räcker inte.
Dessutom så har vi tagit bort eldstaden, den "stängda öppna spisen" (har ingen aning om vad det kallas på svenska, kamin kanske?)

Man kan tycka (Hej mamma!) att det går väääldigt sakta för oss att renovera, men saken är den att det är ju inte direkt gratis att fixa allt och sen är vi nog lite lata och mycket bekväma av oss. Sen att vi inte är särskilt intresserade av inredning hjälper kanske inte heller.
Visst vill vi ha ett fint hem, men det viktigaste är att det är funktionellt och att det inte växer svampar bakom garderoberna, ja ni hör ju själva...

Jo kära vänner, vi har båda bott i en jädrans massa snuskiga råtthål även om det sista nog tog priset där det växte mögelsvampar bakom garderoberna eftersom lägenheten var som en tvättsvamp... Eller vänta lite... Min etta i Belleville med kackerlackor och som var så fuktig att det rann vatten på fönsterrutorna på vintern var nog kanske snäppet värre!

Så ja, kalla mig lat eller vad ni vill, jag är glad fast mitt kontor har blåa och gula tapeter som ska föreställa träplankor och med oranga synliga balkar för här är det torrt och relativt varmt om vintern och det finns inga kackerlackor!

Efter det här lite sura inlägget tänkte jag bjuda på en bild från förra året när vi var i Montpellier för att fira syskonbarnen.
Vi besökte detta fantastiska ställe där jag såg blodiglar i vattnet för första gången i mitt liv!  

2 kommentarer:

  1. Ja, världsläget känns definitivt overkligt - eller kanske lite väl verkligt för mig eftersom jag sitter mitt i smeten. Runt om mig brinner det. Mina studerande är rasande eftersom Trump kallade soldater som dött i krig "losers" i fredags. Jag hade tänkt försöka undvika den värsta politiken i mina kurser (eftersom jag är orolig att det ska urarta till att alla skriker okontrollerat åt varandra) men det gick inte. Jag frågade hur de mådde - de sa "skit" och att de känner sig totalt nedvärderade av landets högsta ledare. Det var ju bara att göra om det virtuella klassrummet till terapi och prata om saken. Hursomhelst, bränder, raskravaller, pandemin, en fullständigt galen ledare precis i knät...gäller att andas och "roll with the punches". Och sen försöka ta hand om en massa ledsna tjugoåringar ovanpå det.
    Fint med din trädgård! Naturen läker - och yogan hjälper <3

    SvaraRadera
  2. Herregud, vad är det som händer i ditt hörn av världen? Det ringer som en påminnelse från bränderna i Australien tidigare i år.
    Jag har en vän som bor i San Fransisco och hon visar bilder som ser ut som de är från någon "världen-går-under" serie på Netflix.
    Hela världen är hårt åtsatt i år men jag undrar om inte USA har fått mer än sin tillskärda del. Jag har verkligen inget att klaga på!
    Ibland måste man få frångå dagsordningen eller schemat för att släcka andra bränder (no pun intended).
    Hoppas att de får alla dessa bränder under kontroll mycket snart!

    SvaraRadera