Bonjour tristesse

Jaa, den här dagen kommer inte att gå till historien som en av de intressantare i mitt liv. Jag släpade inte ens med hundlurken ut på promenad under lunchen. Var var så frusen så jag lagade bara lite mat och tittade på ett halvt avsnitt av Outlander.

Lenny sprang omkring och gapade i trädgården och skällde nästan ihjäl brevbäraren.

Brevbäraren blir ju inte längre utskälld här eftersom vi oftast är ute på promenad när han cyklar förbi men i dag var det dags. Ombyte förnöjer som det heter.

Imorgon är det dags för Paris och akupunktören Sören! Jag ser verkligen fram emot besöket och jag hoppas att han kan hjälpa mig. 

Det enda som avbröt tristessen var en liten promenad för att ge bort lite mer kefirgryn.

Mottagaren var en ung familj med två små barn, väldigt trevliga. Jag fick en chokladkaka som tack, gulligt!

Bilden är tagen på väg hem precis vid ingången till gångtunneln som skiljer Taverny från Bessancourt. Jag tycker att det ser ut som ett öga!