Sexton

Tänk att man aldrig vänjer sig, jag tycker alltid att det är lika tråkigt och lite ledsamt att åka ifrån min familj, i det här fallet mamma...
Jag har bott i Frankrike i mer än 22 år men det går liksom inte över och i lördags var det likadant...

Bussen till Landvetter gick 12:50, 3 timmar innan planet gick, det passar aldrig in riktigt, men jag hade en bok och min iPad.

Planet var försenat igen, bara 35 minuter den här gången. Air France brukar vara i tid men den här gången får de verkligen bakläxa...

När flygvärdinnorna kom för att servera maten så fick jag välja mellan en smörgås med tonfisk eller en smörgås med tonfisk. "Jag äter inte fisk" svarade jag. "Nähä" sa flygvärdinnan, "vi har ingenting annat, men du kan få ett glas vatten." "Näe tack" sa jag. Tur att man inte väljer flygbolag efter matsedeln.

Matthias kom och hämtade mig och på vägen hem beställde vi pizza från La Fontaine, de bästa pizzorna i hela världen!
Fastän det är tråkigt att lämna mamma och Sverige så är det också skönt att komma hem!

Lenny blev överlycklig att se mig och jag blev mycket glad att se honom också! Han är allt bra söt!

Idag den sextonde december är jag tacksam för att jag vågade åka till Paris för att börja jobba på Disneyland den 11:e juni 1995. Det har inneburit en hel del uppoffringar och svårigheter men det innebär också att jag har hittat fram till min nuvarande liv och det känns som om jag äntligen har hittat dit jag ska!