Trettio

Idag skulle min far ha fyllt 76 år, men han fick inte leva längre än 69 år. Jag skulle så gärna vilja visa honom samma saker som jag visar mamma. Var jag bor, att jag har det bra, presentera honom för Lenny och Matthias... Men det går inte. Fast jag tror nog att han kikar förbi lite då och då iallafall!

Jag hade beställt maten till klockan 10:30 och vi var där 11:00.
Vi var klara med all handling och tillbaka i huset redan vid 12:00 och 12:15 stod jag i köket för att göra en potatisgratäng och Matthias var ute i trädgården för att snygga upp inför nyårspartajet imorgon. Jag har fixat potatisgratäng, köttbullar och vegetariska biffar. Imorgon ska jag fixa salladen och prinskorvar och klockan 11:00 ska vi hämta den kastrerade tuppen.

På nyårsfesten hade vi bjudit in de som vi har firat nyår med tidigare men de senaste dagarna har två personer i stort sett bjudit in sig själva. Jag gnisslar väl lite tänder men det är svårt att säga nej när man vet att personerna förmodligen kommer att sitta själva. Det är bara det att de tar för givet att de bara kan komma förbi. Vi är ju ändå fyra familjer som står och lagar mat och förbereder festen, men äh, vi ska ju inte hålla i nyår varje år så det får gå ändå...

Idag den trettionde december är jag tacksam för att vi faktiskt kan ha fest hemma hos oss för 12 vuxna och 3 barn. Jag känner mig riktigt vuxen!