Litteratur

Jag har inte läst en bok av Henning Mankell på väldigt länge, så länge att jag hade glömt hur vackert hans språk är.

Jag älskar böckerna om Kurt Wallander, det var så jag hamnade i det skandinaviska "deckarträsket".

Jag har läst ungefär hälften av hans 45 böcker, både om Wallander och andra som "Daisy Sisters" och "Tea-bag".

Jag började läsa "Minnet av en smutsig ängel" förra veckan kom inte så långt så under tågresan till jobbet idag började den verkliga resan tillsammans med Hanna Lundmark.

Mankell bemästrar det svenska språket till perfektion och böjer och tämjer det till sin vilja för att beskriva situationer och måla en berättelse så detaljrikt att jag blir andlös varje gång!

Jag har inte läst någon av Henning Mankells böcker på något annat språk än svenska så jag kan omöjligt säga om översättningarna är lika vackra språkmässigt, kanske har någon av er läst böckerna på något annat språk? Vad tycker ni? Vilken är er favorit?

Slutet på tråden

Jobbdagen har varit en enda lång plåga idag. Efter vad som känns som 300 års förhandling om vem som betalar vad och hur budgeten ska delas mellan de olika avdelningarna så skickade jag äntligen in licens deklarationen, med allt och i detalj.

Skönt tänkte jag, nu är det äntligen över för i år! Men näe du, precis innan jag skulle bryta för lunch fick jag ett meddelande där det stod, "Tack för informationen angående licens deklarationen, men du har inte fyllt i det uppdaterade formuläret".

Det tog f*nimig eld i peruken men jag brukar alltid djupandas eller räkna till 522 000 innan jag svarar så jag lät det bero till efter lunch.

Jag har 42 delbolag som jag deklarerar för, det är tusentals licenser och bara tanken på att behöva göra om allt gav mig nästan eksem!

En promenad till snabbköpet och en lunch med Papy Maurice senare tog jag tag i mejlet.

Naturligtvis är det inte den stackars kollegans fel att inte jag har fått rätt formulär men jag hade väldigt stor lust att läsa lusen av hen alternativt sparka hen väldigt hårt på smalbenet.

Våld löser i stort sett aldrig något så jag skrev ett litet halv trevligt mejl där jag undrade om hen möjligtvis skojade och om så inte var fallet skulle hen kunna detaljera vad som hade uppdaterats i det uppdaterade formuläret.

Sen var det bara till att sätta igång och göra om alltihop, licens efter licens och delbolag efter delbolag.

Det tog mig hela eftermiddagen och jag var sur som en citron!

Nu är det iallafall gjort, igen, och ve den som kommer med något nytt under armen. Den kan packa ihop direkt och börja att föda upp bladlöss eller hänge sig åt någon annan kittlande aktivitet!

Hela processen är mycket gammaldags och tidsödande, jag förstår inte alls varför vi måste deklarera eftersom företaget vi hyr licenserna ifrån kan se vår förbrukning i realtid. Men, men, det är inte jag som bestämmer så då får man göra som det är bestämt. Förhoppningsvis kommer det att ändras inom en snar framtid.

God nyhet, jag har kommit till slutet på tråden på mössan jag stickar. Nu ska den bara sys ihop och tjoff så har jag en ny vintermössa.

Jag tänkte avsluta projektet imorgon eftersom jag är lite stissig ikväll, det vore ju synd att sabba allting bara för att man inte är helt fokuserad. N'est-ce pas?

Dagens bild blir från ett urbex äventyr i somras.

"Lita aldrig på någon" det känns lite så idag! 😡

Helgen som gick

Det blev en bra helg, jag hann inte läsa särskilt mycket men jag hann däremot sticka en del. Min mössa kommer att bli klar den här veckan!

Igår var vi iväg på urbex äventyr igen. Vi tog den andra vägen som vi inte tog när vår kompis var med för ett par veckor sedan.

Det var tur att vi valde den andra vägen med kompisen för att på två av fyra ställen kunde vi inte ta oss in utan att få en väktare och en ilsken hund efter oss, alternativt simma över / genom / i en slemmig vallgrav.

Där väktaren och hunden vaktade såg slottet verkligen välbevarat och fint ut, säkert för att ägaren betalar en väktare.

Det är så tråkigt med människor som inte bara kan besöka en plats utan att slå sönder eller stjäla.

Det andra slottet med vallgraven hade tydligen sålts eller tagits över av ett företag som anordnar airsoft matcher för privatpersoner och företag. Det såg dessutom väldigt nedgånget ut.

Sista stoppet på listan (som jag kortade ner för att det var kallt och det regnade) går under namnet (fritt översatt) Spiral Herrgården av en spiraltrappa som är gjort klädd i vit keramik som går från källaren upp till sista våningen på huset. Högst upp finns en kupol i glas (eller fiberglas kanske, materialet hade gulnat kraftigt) som lyser upp hela trappan och gör den gnistrande, nästan självlysande.

Herrgården är en välkänd "spot" för urbexare och därmed också välbesökt även om den ligger mitt ute i ingenstans.

Grannen vaktar, ringer polisen om hen ser någon utomstående i huset och låter sina får beta i herrgårdens trädgård, med eller utan ägarens tillstånd...

Efter en staketklättring som hette duga kom vi in på tomten och smög fram till byggnaden.

Det stod ett piano mitt på gräsmattan som någon idiot hade släpat ut.

Nästan alla ingångar hade blivit igenmurade men inte ända upp till taket så naturligtvis fanns det en ingång utan för mycket krumbukter.

När vi var där kom det fyra unga killar varav en som ville imponera på sina kompisar så han berättade högt om hur det var förra gången han var här. Lite onödigt med tanke på grannen.

Hursomhelst besökte vi huset, beundrade alla art deco detaljer (som var hela) och fotograferade som vanligt utan att röra en pryl.

Jag läste mig till lite information angående huset och dess historia.

Tydligen kom denna herrgård till av en ihopbyggnad av två hus.

Ett som byggdes i början på 1800-talet och ett "nybygge" som kom till 1897. De båda husen byggdes ihop 1919 och blev då en herrgård med bland annat 85 fönster och ett antal "lägenheter" med separata badrum.

Herrgården har haft många ägare men den nuvarande ägaren är en iransk ingenjör som numera är bosatt i USA.

Han var, efter vad jag har läst, tvungen att överge herrgården 1999 efter en bråk med grannen som är ingen mindre än den tidigare ägaren.

Den tidigare ägaren ska ha gjort livet till ett rent h*lvete för den nuvarande ägaren som tillslut överger sitt hem utan för den sakens skull sälja det. Kanske väntar han på att granngubben / tanten ska trilla av pinnen för att komma tillbaka?

Vi klarade oss utan att stöta på grannen även om hans vaktfår bräkte som tusan när de fick syn på mig. Kanske fick de unga killarna, som stannade kvar efter oss smaka på grannens ilska?

Dagens bild kan inte bli någon annan än på Spiraltrappan! Vad tycks?

Tippen och kostnadsförslag

Idag har vi städat upp i trädgården efter veckans renoveringsarbete.

I och med att de rev ut gammal isolering och dessa förbannade halvväggar byggda i mexitegel blev det en hel del bös i trädgården.

Papy Maurice skulle komma klockan 13:30 men innan dess skulle installatören för varmvattenberedaren komma och kolla på vår nuvarande installation och göra upp ett kostnadsförslag.

Killen var trevlig och kom med olika förslag på lösningar. Vi kommer att sätta in en lika stor beredare, helt enkelt för att en mindre kommer att kosta lika mycket att sätta in, i och med att rören behöver dras om. Dessutom drar en större inte mer el eller vatten, den är bara bättre anpassad till husets storlek den dagen vi säljer.

Killen sa att det var dags att byta ut vår beredare, den är 35 år gammal så jag antar att han har rätt.

Utan manicken som samlar upp vattnet som släpps ut när beredaren värms upp kommer kalaset att kosta 1100€, men då är allt annat inkluderat. För närvarande har vi en spann som måste tömmas på vatten ett par gånger per månad, med den nya beredaren behöver vi inte tänka på det och dessutom blir det mindre fuktigt med tanke på att det inte kommer att stå en spann med vatten i källaren längre. 

Jag tror att vi får räkna med 1400€ med manicken. Han gör två kostnadsförslag, ett med manicken och ett med en pump som pumpar ut "spillvattnet" i avloppet.

Vårt hus hade en septiktank när det byggdes och när det kommunala avloppssystemet kopplades in fick man sätta avloppsrören i taket i källaren för att vara i marknivå. Min tvättmaskin står på en upphöjd cementplatta för att kunna evakuera vattnet.

Vi vill helst inte ha en pump men vi ville ändå veta vad skillnaden ligger på.

Företaget verkar seriöst och har goda referenser, dessutom var de snabba på plats och punktliga.

På två veckor har jag lärt mig mer om varmvattenberedare än jag trodde var möjligt. Hade egentligen inga planer på att lära mig men ibland blir man överraskad.

Det kommer säkert att bli samma sak med vedkaminen eftersom vi ska installera en sådan där den gamla satt.

När Papy Maurice kom för att hjälpa till med att köra böset till tippen var bilen redan lastad med hälften.

Två vändor till tippen och nu finns det bara lite skåpsluckor och murbruk kvar tills nästa gång.

Jag har hunnit med att sticka och lata mig lite. Imorgon blir det utflykt så att göra upp en ritning på köket får bli nästa vecka.

Jag ska försöka att sälja ett stort ekskåp också. Det är för klumpigt och opraktiskt för oss. Jag behöver ett skåp med fler  hyllor och ett par lådor.

Dagens bild är från ett urbex äventyr och får symbolisera vår varmvattenberedare.

Helg & vila

Äntligen fredag! Den här veckan har varit ovanligt lång och lite besvärlig så jag välkomnar fredagen och helgen med öppna armar.

Det ska bli skönt att kunna koppla av hjärnkontoret efter flera dagar med en massa budget trubbel.

Jag ska fortsätta med mitt stickprojekt tänkte jag. En mössa ska det bli mina damer och herrar, lagom till kylan kommer, förhoppningsvis.

Utöver handarbete ska jag börja att titta på kök. Renoveringen vi gör innebär att köket som idag är opraktiskt, gammalmodigt och brunt kommer att bytas ut. Det är ett kök av en fransk och ganska dyr tillverkare men så illa tänkt. Höga, djupa skåp utan hyllor, så har du inte 35 stycken 30 cm höga vaser att ställa in förlorar man mycket plats. Allt måste staplas och man riskerar ett porslins ras vid varje lucköppning.

Isoleringen täcker två väggar i köket så skåpen måste ner oavsett. Det inbyggda kylskåpet är redan avklätt.

Det kommer med (nästan) all säkerhet att bli ett IKEA kök, men jag vet inte riktigt vad jag vill ha som skåp eller i vilken ordning de ska sättas. Först måste jag mäta och göra en ritning, sen får vi möblera! 

Jag har aldrig haft lyxen att kunna välja tidigare! 😊

Det kommer en person från ett företag som installerar varmvattenberedare och tittar på hur ett eventuellt byte kan göras. Företaget jag pratade med först gör bara kostnadsförslag per telefon, det tycker inte jag är särskilt seriöst. Företaget jag ringde idag är både trevliga och kunde komma redan imorgon klockan 11:00. Papy Maurice har anlitat detta företaget tidigare och de har goda referenser på internet.

Vad larmet anbelangar har vi inte hört av det sedan i måndags, väldigt uppskattat av Lennys hjärta och mina öron.

Hinner jag med att läsa lite också kommer detta att bli en hel lyckad helg! Som ni ser har jag inte några högre krav den här veckan!

Dagens bild blir på stickprojektet, inte så illa för en ringrostig stickare...

From dust till yawn

Tänk att det kan bli så förbannat dammigt av att isolera lite väggar. Det känns om alla ytor är kärva av damm. Hunden är dammig, Matthias är dammig, jag är dammig...

Idag regnar det och jag har inte sovit särskilt bra. Vi var ute och åt igår och jag kunde inte för mitt liv smälta maten.

Tillslut gav jag upp och la en värmedyna på magen som hade blivit som en fotboll.

Jag vaknade av och till med ont i magen så natten blev som ett patchwork av mini siesta. Jag har för mig att jag har läst om giraffer som bara sover 20 minuter åt gången, idag känner jag mig som en giraff som inte har fått sina 20 rättmätiga minuter i följd! 😞

Det händer inte särskilt mycket mer än att hårdare tag för att få bukt med corona viruset har annonserats av regeringen.

Det ser inte särskilt bra ut för Frankrike för närvarande.

I och med renoveringen så sitter vi och äter lunch och middag i hallen, det är spännande. Det har jag aldrig gjort tidigare.

Lenny den stackar'n har ett nytt hörn / ställe för sin korg varje dag. Ibland glömmer han bort var korgen står och irrar omkring bland skruvar och filar och hammare...

Förutom att hänga Papy Maurice i hälarna och göra så att Maurice snubblar och nästan trillar är Lenny ganska lugn. Han verkar ha tappat sugen på att skälla på brevbäraren till och med. Kanske är det tröttsamt att leta efter sin säng varje dag?

Jag känner mig verkligen trött idag så det får bli sängen pronto.

Bilden idag blir en icke särskilt inspirerande bild på regnet genom mitt fönster.

På jobbet

Att jobba på kontoret inger ett slags falsk idé om normalitet även om det räcker att titta på grannen för att kastas tillbaka i verkligheten.

Här bär vi alla ansiktsmasker som företaget tillhandahåller.

Men det ÄR roligt att komma tillbaka till kontoret, det gick lätt att gå upp imorse också. Det enda lite jobbiga är ansiktsmasken. Jag fick dessutom skäll av säkerhetsvakten för att jag inte bytte ut min tygmask mot engångsmasken i entrén.

Jag åt lunch med två kollegor i en av personal matsalarna för första gången sedan mars månad, det var en annorlunda upplevelse.

Allt var inpackat i plast, i portioner, inga glas och ingen möjlighet att dricka vatten utan att köpa en plastflaska, det var nästan som att få in sin bricka på ett flygplan!

Det känns som om jag får mindre gjort när jag jobbar på kontoret.

Fler distraktioner, man blir störd av andra medarbetare som pratar lite för högt, masken skaver, näsan plattas till och det är svårare att andas.

Det som är ganska tragikomiskt är att vi knappt känner igen varandra med ansiktsmasken på. Det fick mig att tänka på Monsieur LeClerc i den fantastiskt roliga serien 'Allo 'Allo från BBC.

"It is I, LeClerc" sa han och så lyfte han på glasögonen.

Nu är det jag som säger, "Men, det är ju jag" och drar ner ansiktsmasken. 

Så fort jag kom hem slet jag av mig masken och livet kändes bra mycket roligare igen (OK överdrift). Jag förstår nu hur de som jobbar inom sjukvården kan ha det, VARJE DAG! Fy sjutton!

Min alldeles egna dagens bild blir på lite säkerhets föreskrifter som klistrats på golvet framför hissarna och som måste följas!

STOP ✋ VÄNTA HÄR STOP ✋ SÄKERHET STOP ✋

Vardagligt dravel

Intet nytt på västfronten, inte på östfronten heller för del delen...

Det bankas och det far en del svordomar från nederfronten men inte så att det stör mig.

Jag räknar licenser och pusslar budgetar och skäller på kollegor som spenderat budget från delen jag är ansvarig för utan att avisera mig...

Tänk vad lätt det är att använda pengar som inte är ens egna... 😡

På tal om pengar så ville firman jag ringde igår angående varmvattenberedaren ha 1500€ för att byta ut vår gamla beredare. "Merci, mais non merci" sa jag... Lite väl magstarkt!

Imorgon ska jag till kontoret, 13 timmars ansiktsmask ser jag inte framemot, däremot ska det bli roligt att träffa kollegorna igen!

Nästa onsdag ska en av mina bästa kompisar komma in till Châtillon, vi har inte setts sen i februari tror jag, och då ska jag också dit! Det ska bli så roligt att träffas igen. Vi brukade träffas varje morgon lite i 08:00 och käka frukost och skvallra / tjôta ihop...

Sen gick hon in i den berömda väggen, jag följde efter utan att gå in i väggen två månader senare och sen kom COVID-19.

I söndags berättade vår granne mittemot att hon hade sett en råtta på vårt tak i lördagskväll under skyfallet som kom.

Hon var orolig att råttan hade tagit sig in under taket och kanske slagit sig till ro i innertaket under takpannorna. Stor var den också sa hon... 😕

Det lät inte jätteroligt men vi har inte hört ett ljud från varesig taket eller annat.

Man brukar ju oftast höra om det krafsar. Det gjorde jag för ett par vintrar sedan, jag antar att det var en liten mus. Men sen dess silence radio, ingenting. Lenny hör ju när en smula faller till golvet så han borde ha reagerat men det har han heller inte gjort så vi antar att råttan valde att bo någon annanstans!

Nu ska jag snart gå och knyta mig eftersom det blir uppstigning 05:30 imorgon bitti... 😒

Jag är ju inte van vid sånt där längre!

Dagens bild blir en graffiti råtta för att knyta ihop säcken så att säga...

Madame Migrän

Igår låg jag däckad i flera timmar med ett slags migrän med illamående. Jag tror att det var pga lördagens anspänning med allt som skulle fixas innan kompisarna kom. Jag glömde helt enkelt av att äta och det blev inte mycket pizza i magen på kvällen heller.

I söndags när jag gick upp så hade jag redan ont i huvudet och det blev bara värre under morgonen.

Jag tar bara alvedon när jag måste annars använder jag en krage som ger massage genom elektriska impulser, eller stryker på tigerbalsam på tinningarna. Jag har även kylklampar för huvudet som konstant ligger i frysen om jag skulle få ett anfall hemma.

Igår hjälpte INGENTING, jag försökte att äta lite men när man mår illa är det inte lätt. Jag sov bort 4 timmar och mådde lite halvtaskigt efteråt.

Jag kikade på alternativa lösningar som man kan ha i väskan för kragen kan jag inte släpa med mig och inte frysen heller.

Jag har beställt en slags akupressur mojäng och en kylande ögonmask (som komplement till ansiktsmasken tänkte jag... 😉)

Båda grejerna har fått fin kritik av användare som enligt egen utsago ofta får migrän och dessa två mojänger hjälper dem.

Vi får väl se hur jag klarar mig nästa gång. Det är bara så tröttsamt att ligga däckad och inte kunna göra någonting!

Kanske skulle de vara på sin plats att ta en tur till Lourdes för att hämta med sig lite vatten hem? Jag är öppen för (nästan) alla lösningar! Denna, tyvärr tomma, souvenir hittade vi när vi var på urbex äventyr i juni.

Med buller & bång

Idag började Matthias och Papy Maurice att isolera nedervåningen i huset. Det revs balkar och inne (halv) väggar. De tidigare ägarna var väldigt förtjusta i att göra halva väggar i mexisten inne... 😖 Helt otroligt meningslöst, de tar upp plats och kapar perspektivet i rummet, men det var på 80-talet när huset byggdes.

Vi rev en bar när vi flyttade in, och den långa biten där kaminen var inbyggd rivdes i somras.

Det fanns en halv vägg mellan köket och vardagsrummet som är borta nu, dörren mellan köket och hallen (helt onödig) ska byggas för och så ska vi (Matthias & Co) sätta in en glasdel som ett slags "fönster" med frostade rutor för att få in ljus i hallen...

Det ska bli roligt att äntligen få lite ordning på nedervåningen. Lite mer i vår stil, utan murriga bruna färger och kork i hallen. Köket kommer att bli nästa steg.

Allt hänger ihop i ett enda rum så det blir svårt att inte göra om köket. IKEA kommer väl att få ett par besök antar jag.

Men först ska isolering upp, det ska spacklas, sandpappras och målas och sen ska en ny vedkamin in. Bara det kommer att ta tid, men det kommer att bli fint!

Matthias och hans pappa har försökt att få stopp på det där jäkla larmet men det sitter ett batteri i sirenen som tar vid varje gång strömmen slås av.

Det har tjutit av och på i en timma under eftermiddagen och varje gång det tjuter hoppar jag till... Inte roligt, varken för oss eller grannarna!

Lenny var så rädd att det riste i hela kroppen på stackar'n. Han sprang in och gömde sig bland mina blomkrukor i matkällaren och rev ner en hel massa saker i farten, men jag kunde inte bli arg på honom. Det är så synd att han blir så ofantligt rädd, jag undrar vad han kan ha upplevt som liten valp.

Nu verkar det som om de har fått tyst på det iallafall...

För att vara på den säkra sidan (jo, jo,
jag har lite humor kvar) så ska säkringen till varmvattenberedaren plockas ut i natt så att jag kan koppla av och sova gott igen. Jag sov inte särskilt gott i natt eftersom det bara är en tidsfråga innan det blir kortslutning i den igen.

Efter det sista strömavbrottet har Matthias dator lite svårt att starta så han var inte svår bedd.

På bilden ser ni hälften av allt bös som halva väggar och gammal isolering blev efter rivningen!

Min inre Greta

Vi hade inte provat att slå på varmvattenberedaren sedan i onsdags natt då det blev en herrans liv, således har vi inte heller haft något varmvatten på ett tag. Min inre Greta jublar över all denna energi som vi sparar men mitt inre franska Marie-Antoinette jag tycker inte det är jätteroligt att duscha i bara kallvatten.

Sen kom jag ju på att jag är ju för fasen svensk med ungerskt påbrå och vad är modigare än 50% Attila och 50% viking? Ett lejon kanske?

Hursomhelst, lite kallvatten har väl aldrig tagit livet av någon vad jag vet! Jag klarade mig finfint i lördags, det var varmt ute så även hårtvätt i kallvatten avklarades utan större frustande! 

Efter pizza partyt med kompisarna, som blev ett par mannar kort pga COVID-19 fall, så förkunnade herrn i huset att det minsann var dags för lite varmvatten.

När gästerna åkte var spänningen olidlig, ett par av dem ville nästan stanna kvar för att höra larmet gå och eventuellt se mig köra en repris på den otroligt berömda "halka-på-dammsugarslangen-vurpan" men vi lovade att hålla dem uppdaterade via WhatsApp.

Klockan blev 00:44, 00:45, 00:50, 01:00, ... INGENTING, inget ljud, ingen avslagen el... Va?! Kompisarna var djupt besvikna och krävde nästan att vi skulle gå över till grannarna och försöka trigga igång deras larm... 😂

Jag var mycket lättad och kunde somna lugnt vid 02:00-tiden...

Vi var och tittade på en ny varmvattenberedare igår, Papy Maurice och jag övertygade Matthias att det är bättre att låta en installatör göra jobbet istället för att göra det själv. Idag ska jag ringa ett företag som vi redan anlitat och så ska vi fråga efter ett kostnadsförslag från byggvaruhuset som också säljer och installerar varmvattenberedare. Sen kan vi välja...

Vad gäller mindre storlek får vi nog tänka om lite... Vi är bara två men huset är byggt för en familj med två barn så det får nog bli en beredare i den storleken tyvärr... Dagens beredare är ju mycket mer sparsamma med el och då kan vi välja en som är mycket mer energisnål och som inte släpper ut lika mycket vatten som den vi har idag gör.

Det finns en liten mojäng man kan montera och koppla upp till beredaren som tar till vara på vattnet som släpps ut under uppvärmningen och skickar tillbaka det i beredaren istället för att det bara går ut i avloppet. Tydligen kan det bli så mycket som 200L om året och det är ju en hel del!

Fortsättning följer...

Une nuit en enfer

"Une nuit en enfer" är den franska översättningen på Robert Rodriguez legendariska film "From dusk till dawn" från 1996 som sparkade igång George Clooneys första viktiga roll i en långfilm sedan succèn i serien Cityakuten eller ER som den heter i original.

OK efter detta lilla sidospår tänkte jag elegant glida över i att berätta om vår natt, kanske inte i helvetet men väl en liten bit på väg ner...

I vårt hus har en ingenjör gått lös på elektriciteten och gjort ett slags hemmabygge med komplicerade scheman osv (jag förstår ingenting men tydligen är det imponerande). På detta har vi ett larm som aldrig har fungerat, är gammalt och som vi inte har kunnat fundera ut hur vi ska / kan koppla ifrån.

Körsbäret på kakan, eller glasyren om man föredrar det, är att sirenen till larmet sitter på utsidan av huset och tjuter som 15 000 gastar när strömmen går.

Inte nog med att det stör hela kvarteret i 3 minuter, det är olagligt att ha en siren på utsidan av bostaden numera.

Vid 00:45 imorse gick strömmen och larmet tjöt! En stackars granne som inte har bott här så länge trodde att vi var bortresta och hade inbrott. Hon skickade mig ett SMS. Som tur är så går inte strömmen så ofta men när den gör det är det hopplöst att få tyst på det förbannade larmet, tre minuter kan vara jäkligt lång tid klockan 01:00 på natten.

Hunden blir livrädd och springer omkring för att hitta ett gömställe att krypa in i (man kan ju undra varför han inte fixar en backup plan efter alla gånger) och gastar han med. Jag hör inget pga av larmet och Matthias hör inte larmet. Han hör inte ljud på vissa våglängder och larmet har tydligen en våglängd som han inte hör. 😞

Efter lite meck så såg Matthias att vår strömbrytare hade slagit av strömmen hos oss.

När vi äntligen fått tyst på larmet och hunden och hade lagt oss igen sa Matthias att han trodde att det var varmvattenberedaren som orsakade kortslutningen. Klockan var då 01:30.

01:45 går strömmen igen. Bättre förberedd den här gången springer jag ner i källaren med min ficklampa för att slå på strömmen.

Nere i källaren halkar jag på dammsugarslangen som av någon outgrundlig anledning har ormat sig ut mitt på golvet.

Jag slår i vänstra sidan, hela armen och höften i betonggolvet. Jag har säkert blockerat en muskel i nacken också för jag är stel som en pinne.

Jag lyckas slå på strömmen igen och det var nog varmvattenberedaren som slog av. Vi tog ut säkringen för beredaren och hoppades på att det skulle fungera.

Hunden fick sova i sin korg i vårt sovrum och natten förflöt utan ytterligare störningar.

Jag gick från en natt i helvetet till Luc Bessons film "Det stora blå" (hela armen och armhålan är blå), en annan legendarisk film med en av mina absoluta favoriter Jean Reno.

Jag strök på arnikakräm mot blåmärkena och försökte sova. Omöjligt att komma till ro och hela jäkla kroppen värkte.

Jag tror att jag somnade vid 03:00-tiden men vaknade varje timme till det var dags att gå upp.

Idag känner jag mig som en avdankad gammal zombie och är slut som artist...

Vi får säkert byta varmvattenberedaren eftersom den läcker och det verkar som om det är fukten som gör att stackar'n slår bakut. Men man får försöka se det från den ljusa sidan och tänka att en mindre och nyare beredare kommer att behöva mindre el för att fungera och beredaren vi har nu alldeles för stor för oss två. Win-win eller hur? 😏

Dagens bild blir ett litet skämt från ett av våra urbex äventyr...

Välkomna in!

Nyheter från svamp fronten & annat (o)intressant

Jajamensan, då var den klar, vattenmelon disksvampen!

Ihopsydd med broderade kärnor och en liten snodd att hänga upp den i, tolv stycken luftmaskor, jorusåatt....

Nackdelen med de här svamparna är att de torkar ganska sakta. Än så länge går det ju utmärkt att torka dem utomhus men sen måste jag hitta på ett bättre sätt.

Jag har börjat på en ny vattenmelon, kände att det inte riktigt var dags för popkorn maskorna ännu, man blir lite fÖrlamad i hjärnan i denna värmen!

Idag på lunchen var jag och handlade med mamma i lurarna, vi brukar göra så, prata under lunch promenaden. I och med att vi har rattmuff-på regeln som gäller i Taverny spatserade jag omkring med min vitprickiga ansiktsmask och jag kände att jag blev en smula andfådd, kanske gick jag lite för fort?

Jag skulle betala 5€ till vårt sushihak som aldrig har kortterminalen inne när vi är där och äter. De har sushi-bud som åker och levererar deras mat lite överallt i krokarna och de tar med sig terminalen. Hursom, i måndags fattades det 5€ men det gjorde inget.

Vi lovade att komma förbi i veckan för att betala även om de sa att vi kunde betala allt nästa gång vi kommer för att äta. Men minnet är kort så jag föredrog att gå dit och betala av skulden innan vi alla glömmer av det!

Ikväll fick jag en bra nyhet och så upptäckte jag vem som spankulerar illegalt i mitt grönsaksland!

Det visade sig att skitgubben på Matthias jobb inte har COVID-19 och med tanke på att han inte har följt reglerna plus lite andra dumheter så kommer han få byta arbetsplats. Hos ett bemanningsföretag fungerar det lite annorlunda så han byter bara kund, men jag hoppas att det blir en läxa.

Den illegale grönsakslandsvandraren heter Lenny! Han ville åt mina körsbärstomater verkade det som. Han traskade helt sonika in bland morötter och purjolökar och snuffade.

Jag som har anklagat både katter och kompisen Blackie.

Han fick sig en uppläxning som hette duga om vad som anses respektlöst och inte i detta huset. Han lovade dyrt och heligt att inte göra om det, vi tog t.o.m. i tass på det! Så nu borde mina grönsaker vara ånyo i relativ säkerhet. 😝