Champagne och paljetter

Champagne blev det idag men inga paljetter, nån måtta får det väl ändå vara!

Det har varit lugnt och skönt, På Spåret till frukost, hänga och vika lite tvätt, baka en kladdkaka till eftermiddagsfikat med Matthias föräldrar, jag lyxade till det med lite vispad grädde så att det skulle bli lite festligare.

Champagnen hade legat i kylen en hel vecka så den var kall och redo att avnjutas!

Vi hade inte träffats på ett par veckor eftersom de var i Chamonix (jag var så rysligt avundsjuk) och hälsade på vänner och sen var Mister Matthias ute på urbex så det var roligt att ses igen.

Det blev kaffe och champagne och kladdkaka och en massa tjôt!

Vi åkte hem efter ett par timmar, man måste ju hem innan utegångsförbudet! Sen har vi tittat på det sista avsnittet på säsong 4 av Homeland.

Det regnar igen och är ruskigt och lite kallt så vi är alla tre ganska slöa.

Jag tänkte ta en yoga lektion online för att sen sitta ner och äta lite värmande soppa.

Imorgon är det dags för en ny vecka, februari månad here we come!

I eftermiddags visade Matthias mamma en snood (eller schnood som Matthias säger) som hon har stickat i ett underbart garn!

Jag tyckte den var jättefin och då fick jag den, så mjuk och go, snooden, då inte Matthias mamma, ja hon är mjuk och go hon också men jag har inte tänkt att bära henne runt halsen direkt!

Nu måste hon sticka sig en ny... 😀

Det får lov att bli dagens bild!

Regnig lördag

Helgen är här igen, med regn och rusk och strängare regler för Frankrike. Inga resor utanför EU utan "motif impérieux" (trängande motiv) som det finns 21 stycken olika av, allt från familjerelaterat till jobb och hälsorelaterade skäl. Naturligtvis ska man också kunna uppvisa ett negativt test resultat om man reser från ett EU land.

Från och med söndag midnatt kommer också köpcenter utan livsmedelsbutiker som är större än 20 000 m² att stängas. Det blir väl i stort sett alla då eftersom bara livsmedelsbutiken (hypermarché som är den största benämningen) oftast tar upp hälften av ytan.

Vi springer ju inte direkt ner dörrarna i köpcentren men jag tycker ändå att det är synd om alla de anställda som inte får jobba längre. Oftast är det ju inte små oberoende affärer i köpcentrum utan stora kedjor, men ändå.

Vi undvek ändå en tredje nedstängning, åtminstone för tillfället.

Idag efter att jag hade adopterat bort 30g kefirgryn åkte vi till en outlet som ligger här i krokarna, Matthias köper sina "jobb skor" och jeans där då det är mycket billigare. Det var väldigt mycket folk i rörelse, kanske för att man tror på en tredje nedstängning och inte vill missa vinterrean. 

I vanliga fall köper jag aldrig någonting, jag är så tråkig, behöver man inget så är det väl ingen idé att köpa något...

Men idag så...

Jag har sneglat på låga lackskor ett bra tag nu, ett år eller så, men jag har aldrig provat några eller verkligen sett modellen jag vill ha. Vi gick in på Clarks där Matthias hittade ett par skor, sen var vi inne på Levi's där han hittade 3 par chinos och sen på en herrekipering (det heter väl så när det är lite tjusigare butik med herrkläder eller är jag gammaldags nu?) där det fanns två tröjor som passade herrn.

Jag har ju varit på jobbet knappt 10 gånger sen mars 2020 så för min del kändes det inte särskilt nödvändigt att köpa kläder, jag har ju knappt använt min jobbgarderob alls.

Efter tröjinköpet ville Matthias gå tillbaka till Clarks för ett par bruna skor. Sagt och gjort och då provade jag ett par låga lackskor. Sen är resten historia som man säger. De fick komma med hem och jag kommer att vara tjusig till våren när vi får komma ut igen, må ni tro.

Tyvärr eskalerade min huvudvärk i migrän under eftermiddagen så det blev piller och eftermiddagslur sen försvann jäkelskapet!

Sen gick luften ur mig som så ofta. Det blev lite kaffe och ett avsnitt av Homeland.

Imorgon hoppas jag på en huvudvärksfri dag för jag ska baka en kladdkaka och så ska vi fira min födelsedag med lite champagne hos Matthias föräldrar!

Dagens bild kan väl inte bli på något annat än mina nya tjusiga lackskor, eller vad tycker ni?

Nyårsdagen

Så började då det nya året för mig! Tyvärr med huvudvärk men det är var väl ingen överraskning direkt, jag förväntade mig värre saker men det har varit lugnt på otrevlighetsfronten efter akupunkturbehandlingarna.

Jag hade tid klockan 9:30 inte långt från avenue Carnot imorse igen, som vanligt för tidig, men jag avskyr att komma försent.

Medan jag väntade passade jag på att köpa en varm croissant och en kaffe och strosade upp till Triumfbågen via en bakgata.

Det finns så fantastiska byggnader, i allt från Art Deco stil, till nyare stilar. Jag har alltid fantiserat om hur det skulle vara att bo i en sån där stor våning, för det kan knappast heta lägenhet på den prisnivån och ytan.

Jag har aldrig kommit fram till någonting i mina fantasier.

Medan croissanten smälte på tungan (sa jag att den var nybakad och frasig?) och kaffet värmde så promenerade jag långsamt uppför sidogatan och tänkte att det är väl mest kontor i såna här byggnader nu, men ack vad jag bedrog mig. Jag såg en hel hög tanter och farbröder i fönstren. 

En del vädrade sängkläder andra tittade på mig som tittade på dem. Ingen vinkade, vilket var tur för jag hade händerna fulla med kaffe och croissant.

Behandlingen hjälpte mot huvudvärken och jag tror att jag somnade. Tyvärr kom huvudvärken tillbaka under tågresan hem.

Dr Tran Dinh tyckte att jag reagerade bra på behandlingarna och var positiv. Då kan ju inte jag vara annat än positiv också.

Dagen var annars ganska händelselös. Jag gick och la mig för att sova middag innan lunch, det gjorde Lenny också.

En liten lustigkurre kallade till möte 18:30 men det var över på en kvart!

Det kommer att bli en kort kväll eftersom huvudvärken inte har släppt ännu.

Dagens bild blir en bakvänd repris på förra veckan: Rumpan på Triumfbågen!

Har den äran fröken

Jäpp det är faktiskt min födelsedag idag! Jag börjar närma mig 50-strecket med ganska stora steg och små marginaler och det känns både skrämmande och bra!

För sju år sen firade jag med en väninna i New York, det var en fantastisk resa. På min dag (hon fyller två dagar efter mig) valde jag frukost på en diner, besök på Guggenheim, middag på en koreansk restaurang, Do Hwa, som ägdes av Quentin Tarantino. Restaurangen är tyvärr stängd nu.

Som avslutning på kvällen blev det jazzkonsert på Dizzy's Club med utsikt över Manhattan! Jag skulle gärna besöka New York igen!

I år firar vi i Taverny med ledig dag för hela familjen, smörgåstårta och champagne.

Tvära kast men det känns fint att ändå kunna fira min födelsedag utan sjukdom och annat skräp!

Vi var och lämnade in bilen på service i morse, sen gick vi hem, det är ungefär 4km. Lenny fick följa med och han har snarkat i korgen sen vi kom tillbaka, det blir i runda slängar 3-4 timmar, med ett par turer i trädgården.

Vi fick tillbaka bilen strax innan 18:00, då vi gick de 4km tillbaka för att hämta den, så vi fick hålla oss hemma idag, men det gör egentligen inte så mycket för inga restauranger är öppna och bara åka till ett köpcenter är ju inte vad vi gillar.

Jag passade på att börja mitt nya år med Adriens Birthday Yoga! En renande yoga för att släppa allt gammalt mög inför det nya året.

Det har inte vart något roligt väder så vi har myst inne, druckit lite kaffe med mjölk och stickat (jag), läst lite i Dr Tran Dihns bok och tittat på serier. En dag då man verkligen får lov att inte "göra" något särskilt!

På tal om mjölk och den oumbärliga mjölkskummaren, alltså jag är på god väg att bli en halvprofessionell barista, som bara gör kaffe med mjölk då.

Jag har börjat att försöka få till såna där fina mönster som de riktiga baristorna gör, blommor och allt möjligt... Hittills har jag lyckats få till en lök-liknande historia när jag ville göra en blomma. Men skam den som ger sig!

Nu har vi ätit smörgåstårtan och druckit upp champagnen. Jag sitter och är mycket nöjd med min dag.

Dagens bild blir på champagne i mitt glas! Skål!

I mitten

...på veckan är vi nu. Jag tycker fortfarande att tiden bara springer iväg, man hinner ju knappt blinka innan veckan är slut!

Idag har det varit lugnt på alla fronter, jag presenterade en första del av ett stort projekt som jag leder med en kollega i år. Chefen tyckte att det var en bra början och det är ju viktigt!

Jag bokstavligen drog ut hunden på promenad som han sen tyckte var jätterolig. Vi träffade två av Lennys kompisar, varav en liten rolig hund som heter Coco och bor uppe på höjden av Taverny där skogen börjar. Coco är gatans kung och försöker sätta skräck i alla som har mod att gå upp eller ner för hans gata. Han är ju så liten och gullig så för att skrämma folk jagar han dem upp och ner för gatan. Sen ger han sig ut på egna promenader i stan, där han kryssar mellan bilar och paraderar på huvudgatan för att visa vem det är som bestämmer.

Idag hade han slagit sig i lag med en annan jycke och följde med på promenaden. Ibland följer han med oss upp i skogen om vi går på hans gata, oss skäller han inte heller på vi är ju Lennys människor.

Jag läste på Sandras blogg att i Berlin är det så mycket hundskit på gatorna att promenaderna spenderas med ögonen på backen för att inte tramps i hundskit. Jag tänkte på det när jag gick ut idag och det är nog sant här också. Mer hundskit än vanligt alltså.

Lenny får bära sina bajspåsar på ryggen som rosetter, till allas förtjusning utom hans egen, han är ju relativt lättkränkt, så här plockas det alltid upp utom när vi är i skogen eller någonstans där ingen går.

Mer spänning än så här kan jag inte bjuda på idag, vi får helt enkelt invänta morgondagen för att se om det blir mer rafflande då...

Dagens bild blir på kyrkan i Taverny som såklart ligger på höjden precis nedanför skogen. Idag var det dessutom vackert dimmigt.

Kejsarens akupunktör

Idag var jag på min andra behandling hos akupunktören. Idag kändes det som om det brände runt nålen.

Jag fick ligga och vila i nästan en timma innan mottagningens receptionist kom och tog ut nålen.

Vi pratade lite om just hur jag kände mig efteråt och akupunktur i allmänhet. Det visade sig att "min akupunktör" är en riktig kändis.

Han har skrivit 5 böcker och har utövat Paé Roé (där man sätter en nål på en specifik plats på hjässan) i över 25 år. Paé Roé betyder 100 möten och är en strategisk punkt där energier möts.

Där jag numera har en tatuering!

När jag läste vidare så fick jag reda på att Dr Tran Dinhs farfar var Bảo Đạis läkare. Bảo Đại var Vietnams siste kejsare.

Nu kanske jag måste buga när jag kommer till hans mottagning på fredag. 😆

Efter behandlingen kände jag mig också väldigt trött, jag hade helst gått och lagt mig med en gång!

Innan jag åkte hem gick jag en snabbis till Monoprix för att köpa Cottage Cheese eller keso som det heter egentligen. Jag fick en oemotståndlig lust att äta keso i helgen och jag hittade det inte någonstans, men jag visste att det säljs hos Monoprix.

När jag var liten kallade jag det för snö på smörgåsen som jag fick hos min mormor. Det var så gott, men det smakade inte alls lika gott hemma hos mamma och pappa...

Sen gick jag en tur till Fnac för att köpa Dr Tran Dinhs bok som jag hittade. Jag har redan läst hälften, det är verkligen intressant.

Innan det mulnade på var soluppgången så fin och det kändes nästan som vår i luften även om det var iskallt ute!

Dagens bild är från tågstationen i Taverny när jag väntade på tåget i morse!

Vecka 4

Tiden bara rusar iväg, vips är det en ny vecka!

Idag var det jag som fick skäll för att jag inte stod redo med koppel och sele klockan 12:00!

Lenny börjar att skälla 11:45 och eskalerar i volym och spm (skall per minut) ju närmare vi kommer 12:00. Går vi över tiden blir han sur!

Solen skiner idag och det var skönt att gå ut och röra på benen. Inget ont i ryggen idag vilket är toppen. Akupunktören skall besökas imorgon igen. Jag ser framemot det!

Solen skiner väl lite mindre angående COVID-19 läget i Frankrike. Det börjar lukta lite nedstängning igen. Vi har mellan 15000 och 20000 nya fall om dagen och även om inte beläggningen av IVA platser är mer än 60% så ser det väl inte sådär jättebra ut.

Jag har börjat att sticka igen efter ett jul och nyårsuppehåll, det ska bli en kortärmad tröja till mig själv tänkte jag. Kan bli bra, kan nlir skit, vi får se!

I Bessancourt där vi gick på promenad idag, Lenny och jag, har man sprejat på alla trottoarer med (o)jämna mellanrum: Port du masque obligatoire; ansiktsmask, som rattmuff, på!

Minus

Till skillnad från igår vaknade vi upp till minus grader och frost, underbart vackert!

Jag åt frukost och tittade på På Spåret, mitt guilty pleasure på söndagarna.

Jag började att plocka in lite porslin i det nya vitrinskåpet men det högg till så jäkligt i ryggen att jag först trodde att jag hade fått ryggskott, men det var ett halvt falskt alarm.

Ont hade jag men jag kunde ta mig fram och gick bra med hjälp av ett bälte jag köpte för längesedan när jag hade ryggskott var och varannan vecka.

Det är väl kanske nu det börjar som Dr Tran Dihn sa, för att bli bättre kommer du först att bli sämre...

Jag tänkte att innan jag blir helt låst så tar vi oss ut på en liten promenad med Lenny. Sagt och gjort, vacker frostigt landskap! Jag tänkte gå tillbaka ganska snabbt men det blev en lång promenad för vi var båda varma i kläderna.

Jag kände inte av ryggsmärtan alls och när Lenny drog med mig upp i skogen hade jag inte hjärta att säga nej. Han älskar att springa lös i skogen och nosa och hälsa på alla.

Han var så lycklig att han slog följe med en familj och jag kunde bara hänga på, Lenny lyssnade inte alls när jag kallade på honom.

När vi kom hem var vi båda trötta och frusna så det blev en stor belöning till Lenny och en kaffe till mig.

Jag tittade färdigt på Hundraettåringen som smet från notan och försvann på Netflix och Lenny har legat i sin korg och snarkat.

Ryggvärken har kommit tillbaka men hålls i schack med hjälp av bältet.

Det började snöa under eftermiddagen och det låg ett tunt lager snö ett tag innan regnet. Nu ligger det bara lite kluttar kvar...

Jag tänkte bjuda på en bild av hundlurken idag, han har varit väldigt avslappnad i eftermiddag!

Hurra

...tänkte jag när jag gick upp imorse, det regnar inte, så Lenny och jag kan ta en promenad. Fint väder är det inte men vi kommer iallafall inte att bli dyngsura. Det var innan det snöblandade spöregnet kom...

Det blev mest inomhusaktiviteter idag, för vem vill gå ut i spöregn? Inte Lenny iallafall!

Jag har passat på att beställa tid på Ambassaden den 30:e april för ansökan om pass. Lika bra att ha en god framförhållning i såna här frågor.

Jag har gjort en purjolökspaj med comté och gongonzola och valnötter. Vi har tittat på Homeland på Netflix, vi har varit och handlat allt vi behöver till den kommande veckan och så har vi tänt ljus och myst.

Jag har tagit det lugnt som Dr Tran Dihn ordinerat och jag känner mig inte ens skyldig när jag inte gör något! Ett small step for mankind en hel seger för mig!

Imorgon blir det mer av samma sallad, kanske med en promenad för Lenny och mig. Vi behöver andas lite skogsluft, om det inte vräker ner vill säga.

Jag ska nog baka en kaka imorgon också, det blir inga canneloni den här veckan iallafall, jag fick nog av spenatkladdet på väggen förra veckan.

Jag har planerat lite broccolisoppa, naanbröd med morot, potatis och kikärtscurry, kanske får jag äntligen till sojafärsbullarna, den förra sojafärsen blev spaghetti bolognese. Vi får se vad energin räcker till.

Nu ska jag bara göra en liten grönsallad till purjolökspajen. Den fick ju en liten twist med gorgozola och valnötter den här gången, får se hur det smakar.

Blixt i örat

Blixt i örat fick inte jag (för fy f-n va' de' måste svi' som Birger sa) men jag fick ett par nålar i hu'vet av akupunktören idag.

Dr Tran Dihn sa att jag har en seninflammation i nacken för jag har upplevt och upplever mycket stress.

Han sa också att min sömn inte var reparativ längre och därför blir det bara värre och värre. Jag har i stort sett axlarna uppe vid öronen konstant, det är min försvarsposition mot just stress. Jag måste lyssna på när min kropp och mitt huvud säger till att det är dags att vila, allt annat är galenskap. Han tryckte på två ställen i nacken och det gjorde fruktansvärt ont.

Vidare sa han att han kan hjälpa mig att få bukt med migränanfallen men att jag statistiskt sett kommer att må sämre under en månad innan jag mår bättre. Fler anfall och säkert en del oro i kroppen som problem med magen t.ex.

Det låter ju inte särskilt roligt men hellre besvär i en månad än besvär hela livet. Jag ska tillbaka på tisdag och fredag nästa vecka.

Behandlingen gjorde inte alls ont, det stack till lite, lite. Sen fick jag ligga ner i 45 minuter och sen var det färdigt.

Han tatuerade in en prick på hjässan för att märka ut platsen som han använder till att sticka nålarna i. Det var det värsta, han tatuerade en liten prick i hårbotten med en traditionell tatueringsmetod där man knackar på en liten nål doppad i bläck... Så nu är jag tatuerad också!

Efter behandlingen var jag lite förvirrad så jag hittade inte ut, men receptionisten var vänlig och sa att det är vanligt.

Efter behandlingen gick jag till Triumfbågen som ligger 10 minuter från mottagningen och sen gick jag vidare ner för Champs Elysées. Det var inte särskilt mycket folk någonstans.

Efter det gick jag vidare mot Châtelet, jag ville se om jag inte hittade ett par byxor i rätt storlek på rean men sån tur hade jag inte. Det blev 20 000 steg i Paris idag, sen fick jag nog och åkte hem till förorten. Jag hann dock med att sitta i solen på en bänk på Place des Vosges innan storstaden blev för mycket.

Lenny blev överlycklig när jag steg innanför dörren. Det blev han i och för sig igår också när jag hade varit borta i 20 minuter.

Lycka är att ha någon som blir så in i bomben glad när du kommer hem att hen nästan får ett anfall.

Dagens bild blir naturligtvis på Triumfbågen! When in Paris... Right? Eller var det Rom kanske? 😉

Bonjour tristesse

Jaa, den här dagen kommer inte att gå till historien som en av de intressantare i mitt liv. Jag släpade inte ens med hundlurken ut på promenad under lunchen. Var var så frusen så jag lagade bara lite mat och tittade på ett halvt avsnitt av Outlander.

Lenny sprang omkring och gapade i trädgården och skällde nästan ihjäl brevbäraren.

Brevbäraren blir ju inte längre utskälld här eftersom vi oftast är ute på promenad när han cyklar förbi men i dag var det dags. Ombyte förnöjer som det heter.

Imorgon är det dags för Paris och akupunktören Sören! Jag ser verkligen fram emot besöket och jag hoppas att han kan hjälpa mig. 

Det enda som avbröt tristessen var en liten promenad för att ge bort lite mer kefirgryn.

Mottagaren var en ung familj med två små barn, väldigt trevliga. Jag fick en chokladkaka som tack, gulligt!

Bilden är tagen på väg hem precis vid ingången till gångtunneln som skiljer Taverny från Bessancourt. Jag tycker att det ser ut som ett öga!

Tillbaka

Idag är jag tillbaka på hemmakontoret, ingen tågpendling i 1.5 timme, bara ett par steg från sovrummet till mitt skrivbord.

Som vanligt på onsdagar så höll en kollega i en 30 minuter lång meditation. Jag pallrade mig upp 07:45 så jag hann med både kaffe och kefir innan meditationen.

Idag handlade meditationen om att ta tid för att inte göra något alls. Vi är alla mer eller mindre beroende av rörelse eller handling kanske är ett bättre ord. Addicted to action är mer talade tycker jag.

Generellt är vi "moderna" människor usla på att koppla ner hjärnan och inte göra någonting.

Jag har en vildvuxen hjärna som stretar åt alla håll och tycker att det finns så mycket att göra när jag bara sitter still och inte gör någonting, lite som Doktor Panikbacill i Doktor Snuggles.

Jag blir ofta stressad av att inte göra någonting. Men jag försökte att meditera och även om det inte gick så bra så kändes det bättre efteråt.

Jag har gjort yoga idag också plus en promenad med hundskrället.

Lenny har numera fått smak på att gå ut under lunchen så vid 11:45 börjar han att skälla för att vi ska ta på oss och gå ut.

Inte särskilt avkopplande när man sitter i möte så jag fick ta av mina hörlurar och förvarna kollegan om vad som komma skulle.

Jag sa till Lenny att hålla klaffen och lugna ner sig men min "don't-mess-with-me" röst.

När jag satte på mig hörlurarna igen så viskade kollegan, "Ja, dig vill man ju inte gärna reta upp..." sen skrattade han. Han har aldrig sett / hört mig arg eller ens uppretad så det var en ny upplevelse för honom.

Jag såg en bild när Lenny och jag var ute och gick. Kameran åkte upp och jag knäppte av den. Oftast ser jag ett foto innan jag tar det, kan jag inte få till det i sökaren på kameran sen låter jag oftast det vara. Det blir ingen bild med kameran, bara med mina ögon och i min hjärna. Men idag blev det som jag ville.

Funderingar

Dagen började inte särskilt bra med försenade tåg, till slut kom jag fram en kvart försenad.

När jag kom till kontoret var jag alldeles ensam och tände i princip lamporna. Jag satte mig vid ett ledigt skrivbord på tredje våning då mitt våningsplan är avstängt. Det visade sig 30 minuter senare att jag hade tagit någons plats (även om vi inte har platser tilldelade) så jag fick helt sonika flytta på mig... Ja, ja vad gör man inte för husfridens skull...

När jag åkte in med tåget så kom jag att tänka på vissa egenheter jag hade som yngre (det finns säkert en del som fortfarande sitter i... Eller vad säger du mamma?).

När jag var 19 år började jag att jobba heltid på ett fotolabb. Mycket fotointresserad och jag älskade verkligen att jobba där.

Olika kunder varje dag, vi framkallade färgbilderna åt lokaltidningen och mötte intressanta människor som kom in och ville ha hjälp med framkallning, förstoring av bilder eller köpa film.

En av våra kunder var australiensare, jag kan inte för mitt liv komma ihåg vad han hette / heter men det var en ganska liten kille som liknade Crocodile Dundee, hatt och hela baletten.

Det visade sig lite senare att killen spelade didjeridoo och även höll kurser för att lära andra spela didjeridoo, i priset på kursen, som var 400kr vill jag minnas, kanske lite mer, ingick en handgjord didjeridoo som Borås Crocodile Dundee hade gjort.

Jag blev naturligtvis i eld och lågor, jag lyssnade på Jamiroquai och var över öronen förälskad i ljudet. Jag ringde till Mr Dundee.

Nja, sa han, de där kurserna var inte så värst lukrativa så han hade gjort ett uppehåll.

"Jaha, men jag kanske kan höra av mig när du börjar med kurserna igen, även om priset blir högre?" frågade jag hoppfullt.

"Nja", svarade han igen, "nu är det ju så att..." (ganska lång tystnad) "...ja, alltså traditionellt sett så ska inte kvinnor spela didjeridoo, så jag kan tyvärr inte lära dig."

Där gick ridån ner! Va?! Detta är både sant och inte sant men det visste ju inte jag då, så det blev slutet på min korta resa mot att bli didjeridoo spelare...

Jag var också besatt av Skottland under en längre tid. Jag lyssnade på The Proclaimers, Simple Minds, Cocteau Twins och The Communards, jag studerade dialekten och uttalet. ALLT, som gick att komma över innan internet, om Skottland fångades in på min radar!

Det lustigaste är väl ändå att jag fortfarande gillar Skottland väldigt mycket men jag har fortfarande inte varit där!

Egenheter... Ja ni!

Idag gick jag hemifrån klockan 06:00 då det var mörkt och kom hem strax efter 18:00 då det var mörkt igen...

Då blir fotografering inte så enkelt...

Idag bjuder jag på en guldgul skuggspets på vägen hem från jobbet!

Att passera Go

Då börjar vi om på en nu kula igen! En liten mindre kula för min del eftersom jag har tagit ledigt på fredag för att träffa akupunktören.

Helgen var en riktigt fin "årgång", jag gjorde mycket saker men jag vilade också.

Eftersom veckan är lite kortare kommer den också att bli något mer intensiv. Min chef är väldigt stressad och irriterad för närvarande, han vill inte säga varför men det känns, så det är väl inte en jättelugn situation vi är i på arbetet just nu.

Jag har ett ganska stort projekt på gång, ett som är mycket intressant och roligt men som behöver att göras från allra första början så jag har en del att stå i.

Nu gäller det bara att jag inte stressar upp mig, då blir det ännu jobbigare. Där kommer yogan in. Att ta 20-30 minuter varje dag till att andas och bara lyssna på instruktioner att gå in i och komma ur olika yoga positioner gör under för mig. Det finns ingen bättre medicin!

Solen och en promenad med min kompis Lenny är också balsam för själen. Jag fick i vanlig ordning knäppa fast kopplet i selen innan han (motvilligt) steg ur korgen. Jag börjar att tro att han gör det med berått mod som det heter i detektivromanerna. Han fullkomligen hoppar omkring som en bergsget sen när vi kommer utanför grinden till trädgården... Go figure!

Jag har bytt vatten på mina kefirgryn och vägt in dem också. Bra att veta hur mycket man har när man ger bort. Jag ska träffa 4 personer på onsdag för att ge dem gryn, en kvinna på torsdag och en nästa måndag.

Det är 180g, jag har 452g så det är en del kvar, igen... 😞

Imorgon ska jag upp tidigt för att åka till jobbet. Jag skaffade ett bevis från min arbetsgivare så att jag inte behöver böta om jag skulle sitta fast i tågtrafiken efter 18:00... Man vet aldrig med la SNCF.

Ikväll får ni hålla till godo med mina kefirgryn som utsikt! En liten del av alla de gryn jag har!

Matlagning & Sing-a-long

Under tiden vi skruvade ihop skåpet igår lyssnade vi på musik.

Matthias förstahandsval gällande musik är metall. 😖

Death, hardcore, ... You name it! Jag förstår inte alls detta uttryck i musikform, jag kan inte hänga upp mitt öra på något.

Jag förstår inte texterna som jag tycker att en brunstig karl vrålar in i mikrofonen med sin allra bästa / värsta basröst och jag hör heller inte någon rytm. Då ska man veta att jag verkligen har försökt. Hela klicken av hans kompisar gillar samma sorts musik så när de får välja blir det dödsmetall och liknande.

Hur som helst, Matthias är inte den som är den utan han älskar musik i alla dess former, utom möjligtvis mina smöriga julfavoriter med Michael Bublé.

Härom veckan var det Rabih Abou-Khalil, en libanesisk oudist (säger man så om en person som spelar instrumentet oud?) som kombinerar jazz med arabisk traditionell musik och är fantastisk, förra helgen blev det Jamiroquai, en av mina favoriter och igår körde vi sing-a-long med Indochine.

Så långt från dödsmetall man kan komma nästan. Jag kunde äntligen sjunga med i låtarna som jag lyssnade på som tonåring utan att förstå ett enda ord!

Idag har det blivit en del matlagning, jag hade ett par bananer att ta hand om och lite spenat att blanda med ricotta.

När jag höll på att fylla den sista cannelonin med spenat och ricotta sprack min spritspåse och en av de nymålade väggarna i köket fick stora gröna kluttar med spenat och ricotta.

Nu kan jag ju skratta åt det men det var inte så roligt när det hände. Det var inte bara väggen som fick sig en dust, hela bordet blev kladdigt. 😕

Det var inte bara matlagning som blev gjort idag, jag hann med att ge bort två burkar med kefirgryn, gå en promenad på 5km och följa med Matthias på ett urbex äventyr. Ett hotell som numera är övergivet ganska nära Taverny. Mycket tråkigt, för byggnaden är mycket vacker.

Dagens bild blir på poolen som fanns i det övergivna hotellet. Någon hade ställt en sparkcykel på botten.

Lugn & ro

Idag har det blivit en vilodag här hemma! Vi behöver inte handla men vi har varit på ett fullsmockat IKEA och roffat åt oss ett av de tre vitrinskåpen som fanns. In och ut på mindre tid än det tar att måla tånaglarna. Det som tog längst tid var att vänta på hjälp från en person på hyll- och skåpsavdelningen, det blir ju lätt kö framför disken på de olika avdelningarna.

Jag hade kollat att det fanns i lager så nu ska vi (jag) bara skruva ihop det och få ett förvaringsutrymme uppsatt den här helgen!

Det snöar över Paris och Ile-de-France idag, trädgården ligger inbäddad i ett tunt täcke av snö och jag är överlycklig!

Tyvärr verkar det ha övergått i regn såhär på eftermiddagen.

Vi var ut en en promenad i skogen, medan vi andra två gled omkring på snön hoppade Lenny obekymrat vidare uppför backen som om inget hade hänt. Vi träffade på ganska många människor, med och utan hundar. En stor jakthund började att leka med Lenny. De lekte tafatt, eller jakthunden gjorde det, Lenny rultade mest efter för att få lukta den andre i baken. Misslyckat försök, men sprang, det gjorde han!

Efter ett varmt bad med grapefrukt badbomb från The Body Shop så har vi (teamwork på högsta nivå) skruvat ihop vitrinskåpet, utan att bli ovänner och dessutom blev det verkligen jättebra!! Jag är så nöjd. Imorgon ska jag diska av och plocka in mina glas och min porslin!

En mycket bra lördag skulle jag säga!

Dagens bild blir på snön som föll på den lilla stigen bakom vårt hus. Fjuttigt snödjup kan tyckas men här tar man var man får serverat!

Imorgon är nog allt borta tyvärr...